Tur i oturen

20

"Emily! Du blir..." jag sträcker på mig och möter Lucas blick.
"Sen." Jag ser hans blick flackar mellan mig och något annat och då inser jag ligger bokstavligen på Chris. Jag sätter mig upp.
"Godmorgon Lucas." Jag kollar mot Chris som är under mig, jag sitter gränsle över honom. Jag skrattar lite.
"Jaha ni är... berätta sen." Jag kollar efter Lucas som stänger dörren efter sig. Jag blickar ned mot Chris, lutar mig ned och kysser honom.
"Jag hade en incident med dina mamma igår." Jag lägger mig ned bredvid honom.
"Om vad?"
"Jo asså jag bara kom ned och jag visste inte om det var okej om jag var det men förmodligen var det men jag hade ont bara var trött och vad är vi?" Babblar jag på och möter hans ögon nervöst. Han lutar sig över mig med ett flin.
"Gjorde jag mitt jobb bra?" Jag skrattar lite och känner jag blir varm om kinderna. Han ger mig en kyss.
"Vill du bli min flickvän?" Jag nickar.
"Verkligen." Ännu en kyss och just nu är jag inte ens orolig över att bli sen.

***
Efter många om och men så kom vi fram till skolan och just nu har vi engelska. Jag sneglar lite mot Chris som sitter lite längre bort. Undra vad som hände igår, han blev borta i flera timmar.
Jag reser mig upp och känner hur hela jag vinglar till, hela huvudet gör ont så det blir att jag får stå still ett tag.
"Allt bra Emily?" Jag kollar mot läraren.
"Ja... jag ska bara hämta ett sånt där blad." Jag går fram till bordet och tar ett arbetsblad. Jag möter Chris blick när jag går tillbaka till min plats.
"Är allt okej?" Viskar Olivia jag nickar och gnuggar ögonen då det känns som hela rummet snurrar, mitt huvud känns som det kommer sprängas. Allt bleknar till, allt blir svart när jag slår i golvet.

Chris
Det blir tyst i hela klassrummet när vi hö något ramla i marken. Jag kollar snabbt bak och ser Emily ligga på golvet, jag skyndar mig fram och sätter håret bakom hennes öra.
"Herregud." Hör jag Läraren säga innan han tar fram mobilen och ringer ambulansen.
"Helvete." Mumlar jag.
"Vad händer?" Jag kollar upp mot Olivia och sedan snabbt ned på Emily igen, jag lyfter upp Henemark mi arm under hennes armveck och rygg.
"Jag springer. Det går snabbast." Säger jag högt innan jag springer som fan ut genom klassrummet och skolan. Snälla säg att allt är bra med henne.

***
Jag kommer fram på några minuter.
"Kan någon snälla hjälpa henne?!" Skriker jag, läkare kommer fram med en bår och kör iväg henne. Jag drar mig frustrerat i håret.
"Vet du vad som hänt?" Jag kollar mot sköterskan.
"Hon ställde sig upp och såg rent ut sagt spyfärdig ut och ör hon satt sig ned igen som ramla hon av stolen." Säger jag snabbt, sköterskan nickar och säger jag ska sätta mig.

Emily
Jag kollar mig lite omkring när jag vaknat. Jag blinkar flertal gånger innan jag fattar vart jag är. Varför är jag här?
"Åh gumman." Jag möter mammas blick och hon kramar om mig.
"Varför är jag här?" Mumlar jag mot hennes hår, hon sätter sig igen.
"Du svimmade och dom kollar fortfarande vad det kan ha berott på. Har du inte mått bra på den senaste tiden?" Jag skakar på huvudet.
"Nej.. jag har mått bra kanske varit lite svängigt i huvudet." Jag kollar mot dörren som öppnas och Chris kommer in.
"Förlåt men jag ville verkligen träffa Emily." Jag ler stort när jag ser honom.
"Ni ska få vara ifred." När mamma lämnat rummet går Chris genast fram och kramar om mig.
"Vilken tur du är okej, blev jävligt orolig när du föll av stolen. Jag sprang från skolan till sjukhuset med dig." Jag skrattar lite och kysser honom.
"Vet du vad det kan ha berott på?" Jag skakar på huvudet. Våra blickar åker till dörren som öppnas och en läkare kommer in.
"Vad bra du är vaken Emily. Hur känner du dig?" Han sätter sig och Chris gör samma.
"Det är bra."
"Orsaken som detta kan ha berott på är att du har järnbrist och det finns ju i blod och kvinnor förlorar ju mycket blod under menstruationen så vi kommer skriva ut järntabletter till dig. Men har du varit stressad på senaste?" Järnbrist. Förståeligt.
"Nej... eller kanske mycket i skolan." Jag kollar lite Chris som ser ut att tänka på något annat.
"Okej. Men jag kommer skriva ut dig idag." Jag nickar med ett leende. Bara järnbrist.