Tur i oturen

32

När jag går upp för sista trappan möter jag de mörka ögonen.
"Äntligen. Tog en jävla timme men men." Jag suckar lite.
"Förlåt, min kompis behövde mig." Jag låser upp lägenheten motvilligt.
"Jag kanske borde få en extra nyckel?" Jag tar av mig ytterkläderna.
"Min bästa vän har den sista." Mumlar jag. Han stänger dörren efter sig och vi går mot köket.
"Många kompis och bästa vän ord, finns det något namn på dessa eller?" Jag kollar mot honom, hans mörka ögon är otäcka men hur läskigt ställt kan förändra på två veckor.
Allt är som en cirkel, finns ingen utväg. Sedan festen var han omtänksam, finaste killen och till och med efter festen var han underbar. Men sedan vände det på några sekund, våld blandas in med skräck och ingen kunde hjälpa mig. Slag mot slag, hans hand runt min hals medan plagg efter plagg som han drar av utan min vilja. Jag kunde inte säga något, rädsla var det enda som spelades runt i huvudet och det var slutet på hoppet om att jag flyttade hit för nu är cirkeln låst och ingen kan bryta sig in.
"Hallå?" Jag väcks ur mitt tänkande, jag harklar mig.
"Olivia och.. Thea." Kommer fram i huvudet, han nickar långsamt innan han drar fram en vinflaska och två vinglas.
"Vet du Emily? Jag gillar inte hemligheter." Jag kollar mot vinet som han häller upp i glaset.
"Jag ljuger inte." Svarar jag lågt, jag tar emot glaset han ger mig och vi dricker lite. Mest smuttar jag på det då jag känner extrem obekvämhet.
"Jaså?" Han kommer närmre. Väldigt nära så jag känner hans andetag mot min hud.
"Varför har du då sugmärken på halsen?" Jag stelnar till och en stund funderade jag på om hjärtat slutade stanna också.
"Jag minns mycket väl den trevliga stunden vi hade för några dagar sedan men det räckte inte? Vill du hade hårdare?" Jag sväljer hårt, jag backar lite.
"Kan vi inte bara sluta?" Viskar jag medan tårarna bränner i ögonen.
"Varför ska vi det? När vi har så kul?" Han trycker sina läppar mot mina, kyssen är hård och aggressiv. Jag försöker dra mig undan men has hand är på mitt bakhuvudet så jag tvingas kyssa honom. Hans andra hand klämmer hårt på min röv och jag vill bara springa.
Han drar med mig till sovrummet och slänger mig ned på sängen, han knäpper upp sina byxor innan han börjar dra av min tröja. Tårarna har börjat rinna för länge sedan och jag har panik.
"Slu..." han sätter handen för min mun, kysser mig ned för halsen medan jag stirrar upp i taket av rädsla.
"Va fan håller du på med?" Jag hör Chris röst och rätt som det är flyger Simon av mig. Jag hostar lite medan jag hulkar. Jag ser på när Chris ger Simon slag efter slag medan jag sitter hopkurad med en filt runt om mig.

Jag sväljer hårt och lutar huvudet mot väggen medan Chris slänger ut Simon från lägenheten och stänger med en smäll och låser. Han andas häftigt när han kommer till sovrummet, jag vill inte möta hans blick. Jag känner mig förnedrad och äcklig.
"Emily..." viskar han mjukt, jag skakar på huvudet och snyftar. Han sätter sig på kanten av sängen och ser avvaktande på mig.
"Du är trygg nu. Han kommer inte hit med."
"Hur vet du det?" Snyftar jag fram.
"Rafael tar honom." Jag svarar inte.
"Hur länge har detta pågått?" Jag sväljer hårt och blundar.
"4 månader." Jag känner hur hela jag börjar skaka, min andning är helt ojämn.
"Lugn." Chris drar sig närmre mig, jag rycker till när han lägger armen på axeln men han håller kvar den.
"Lugn Emily. Ingen kommer få skada dig när jag är här. Ingen kommer få röra dig när jag är här." Jag möter hans blick. Det han säger är sanning för nu vet jag att han inte kommer dra. Han kommer stanna hos mig likaså stannar jag hos honom.