Tur i oturen

21

Jag har fått varit hemma större av delen denna vecka så det har varit skönt. Jag äter tabletterna varje dag och Chris har stannar över ett par gånger så nu vet hela familjen att vi är tillsammans.
"Chris?" Jag kollar mot honom och han sliter bort blicken från mobilen och tittar mot mig.
"Du vet när vi var på sjukhuset och läkaren frågade om jag var stressad över något?" Chris nickar.
"Du såg ut att tänka på något annat?" Han sätter sig upp nu. Han suckar lite lätt.
"Jo... att du kanske typ är stressad över mig? Fan, det hade jag inte ens tänkt på. Du oroar dig ju jämnt när jag är borta." Jag suckar lite och Chris ställer sig upp.
"Chris, jag är inte stressad över dig men visst jag oroar mig alltid när du är iväg. Jag vill ju inte förlora dig." Han möter min blick.
"Du behöver inte oroa dig. Jag har ju starke Rafael med mig och andra." Jag ler lite, han flätar ihop våra händer.
"Kom, klockan är 18 nu så vi ska iväg." Jag ser nyfiket på honom.
"Vart?" Han drar upp mig från sängen och börjar gå ned och jag följer tätt efter.
"Det får du väll se." Han ler retsamt och vi tar på oss skorna.
"Vart ska ni?" Jag möter Lucas blick.
"Ja, vart ska vi Chris?" Jag ler.
"Överraskning." Vi går ut från huset och han öppnar dörren åt mig och jag sätter mig. När han satt sig på plats bakom ratten och börjar köra iväg så sätter han handen mitt lår och det går stötar genom hela kroppen.

***
Han parkerar och jag kollar mot stället.
"Ska vi seriöst äta på en jätte fin restaurang när jag ser ut såhär?" Jag kollar mot Chris som sträcker sig och kysser mig.
"Du är vacker som du är." Jag ler och ger honom en längre kyss. Vi kliver ur bilen och går hand i hand in mot restaurangen. Chris pratar lite snabbt med mannen som ger oss bord och han visar oss bordet. Vi sätter oss med ett leende och börjar kolla vad vi vill ha.

Jag sitter lutandes med huvudet mot min hand, är trött och väldigt mätt.
"Är du trött?" Jag kollar mot Chris och nickar.
"Du får inte vara trött än, jag har en sak till dig." Han flinar lite och jag sätter mig mer rakare upp, han letar i sina fickor innan han håller upp en ask. Jag kollar nyfiket på det när jag får emot det och öppnar det. Jag känner mina kinder blir varma När jag kollar mot Hjärthalsbandet av silver. Jag kollar upp mot Chris som försöker tyda mitt ansiktsuttryck.
"Gillar du det?"
"Jag älskar det." Jag ställer mig upp och går till honom, lutar mig närmre och kysser honom djupt.
"Jag älskar dig." Vi kollar varann i ögonen. Herregud, jag sa att jag älskar Chris. Jag älskar honom. Han sitter som fast fryst och mitt hjärta dunkar snabbt när han inte säger det tillbaks. Han älskar inte mig?
"Något mer som önskas?" Jag vänder mig om och möter servitören. Wow vilken tajming.
"Nej, vi kan ta notan." Jag kollar nu på Chris som kollar ned på sin talrik. Jag känner mig spyfärdig. Han kanske inte är redo bara?

När vi tagit notan lämnar vi restaurangen. Jag har halsbandet i handen då jag inte hunnit sätta på det. Resan är hemsk, den är tyst och obekväm. Jag förstörde slutet på kvällen. Vi har bara varit ihop i några månader men jag älskar verkligen Chris.
När han stannar bilen så kliver jag ut.
"Tack för... halsbandet och middagen. Det var verkligen jätte fint gjort av dig. Vi syns imorrn." Jag stänger dörren och går in mot huset.
"Hur var kvällen?" Jag möter inte Lucas blick. Jag tar av mig skorna och går upp till mitt rum och lägger mig ned på sängen med en djup suck.