Tur i oturen

16

Jag har precis tagit på mig kläderna och nu sätter jag på mig armbandet som jag hade gjort när jag var liten.
Jag skyndar mig ned och drar på mig skorna och jackan.
"Vill du ha skjuts?" Jag kollar mot pappa.
"Visst, ska du iväg?"
"Aa, det var nått jobb möte." Jag nickar och går ut till bilen. Jag sätter mig och kollar lite mot armbandet med ett leende. Pappa sätter sig och startar bilen å börjar köra mot skolan.
"Det var länge sedan jag såg dig med det armbandet." Jag blickar ned på det igen.
"Ja, väldigt länge sen."

***
"Vi syns senare då." Jag nickar och säger hejdå. Skyndar mig intill skolan och som vanligt ser jag Olivia vid mitt skåp.
"Nämen ser man på, du lever! Hur är ryggen?" Jag öppnar mitt skåp.
"Det gör jävligt ont, helt blåslagen." Olivia ser medlidande mot mig. Jag känner en knackning på min Axel, jag kollar ditåt och möter Chris blick.
"armband?" Jag håller upp armen med ett leende och likaså gör han. Jag skrattar lite.
"Nämen ser man på, ni är återförenade!" Vi båda skrattar lite åt Olivia och vi börjar prata lite om vad som helst. Jag kollar mot Chris ansikte när han pratar med Olivia. Skarp käklinje, inte många fräknar, brunt fluffigt hår som passar honom perfekt. Jag blickar ned på hans händer som har... sår? Jag tar hans hand och kollar mot såren.
"Vad har du gjort?" Han drar undan handen.
"Jag ramlade bara och tog emot mig med handen." Jag nickar bara lite tveksamt.

***
Jag och Olivia sitter och äter i matsalen, idag var det chicken nuggets så det var ärligt. Min blick rör sig över matsalen, jag ser mot Chris som skrattar och pratar med andra personer. Han fick vänner lätt iallafall.
"Har du stirrar klart på honom eller?" Jag rycker lite till och kollar upp å möter Ethans irriterande blick.
"Jag stirrade inte." Mumlar jag och kollar lite mot Olivia.
"Kan vi prata eller?" Jag suckar.
"Om vad? Det som är gjort är gjort."
"Jamen jag för in i helvete menade det inte!" Säger han väldigt högt så alla som pratade blev helt tysta. Jag kollar mig lite obekvämt omkring.
"Du behöver ju inte skrika?" Långsamt fortsätter folk prata.
"Äh. Dra åt helvete jävlas hora." Jag ser efter honom när han går.
"Är du okej?" Jag suckar och lutar ned huvudet mot bordet.
"Jag var så emot när pappa och Lucas pratade om honom. När Lucas och han slogs stod jag upp för honom."
"Killar är idioter." Vissa är idioter.
"Hur gåre här då?" Jag hör Chris men jag har fortfarande huvudet ner på bordet.
"Det går bra bara att Emily har ett mental breakdown inombords." Jag ler lite av det Olivia sa precis.
"Vad hände?" Han sätter sig nu.
"Ethan kalla Emily hora för andra gången."
"Var inte ni tillsammans Emily?" Jag rycker lite på axlarna.
"Ska jag slå honom?" Jag ler lite och nickar. Jag lyfter huvudet när han reser sig och går ut från matsalen. Jag kollar mot Olivia dom skrattar lite till, jag skyndar mig snabbt efter men då står Chris framför Ethan.
"Har du ingen jävlas repekt eller? Kallar en tjej hora två gånger?" Jag suckar lite.
"Chris." Jag sträcker mig efter hans arm men han bara skakar bort mig.
"Allt var bra innan du kom hit. Nu har hon bara fått dig i huvudet." Jag suckar igen.
"Du har fortfarande ingen respekt. Man kallar ingen Hora, fattar du?" Ethan flinar, jag himlar med ögonen.
"Du skulle passa att jobba för något Maffia liknande." Jag ser hur Chris flinar. Varför flinar han? Jag tar tag i Chris arm och drar bort honom så det inte blir ett helt blodbad. Jag kollar efter Ethan som går innan jag kollar upp mot Chris.
"Jag skojade med att du skulle slå honom."
"Jag slog honom aldrig plus att man ska inte kalla någon hora. Speciellt inte dig." Jag ler lite. Alltid omtänksam.