Tur i oturen

15

Jag vaknar upp av att hela min rygg gör ont plus huvudet. Jag gnuggar ögonen och kollar ned på golvet och ser Chris sova där på en madrass. Vad gör jag här? Jag sätter mig upp men lägger mig ned på magen direkt. Allt spolas upp från igår och inser vilket kaos det blev. Jag kollar lite på min klädsel och ser jag har ett par pyjamas kortbyxor och en svar t- shirt som är väldigt stor så jag antar det är Chris.
Jag gör ett nytt försök och reser mig upp, när jag väl står på benen går jag mot spegeln som hänger på väggen, drar upp tröjan och kollar mot min rygg.
"Åh herregud." Mumlar jag, hela min rygg är blå-lila- gul av blåmärken plus några sår.
"Du fick en riktig smäll." Jag kollar fram och möter Chris blick.
"Jag undrar vem som knuffa mig sådär." Jag lägger mig ned i sängen igen försiktigt på magen.
"Undrar jag med så jag kan slå ihjäl dem." Jag skrattar lite.
"Tack för att jag fick sova här men jag kunde bara tagit madrassen."
"Du kunde men du däckade och tog min säng." Jag flinar lite.
"Såå, Ethan?" Jag suckar lite.
"Ger han dig droger också?"
"Han brukar inte. Jag vet inte varför han gjorde det." Mumlar jag, jag kollar mot honom och han nickar bara.
"Ska vi äta frulle?" Jag nickar och vi reser oss upp.

***
"Vad kul att se dig igen Emily." Jag ler.
"Det är kul att se dig med, var ju jätte länge sedan." Jag tar ett bett av min smörgås.
"Alltid lika kul att komma tillbaka hit, man får tillbaka alla minnen och kanske tar tillbaks av det goda lite. Hon säger orden lite tystare av meningen och kollar mer mot Chris som att det är menar för honom. Jag kollar lite mot Chris som kollar kort mot mig och vänder ned blicken sedan. Jag ler lite svagt till svars. Vadå ta tillbaka av det goda?

Efter en stund är jag tvungen att dra hem.
"Vi ses i skolan." Han nickar.
"Vi hörs." Jag ler lite till svars och lämnar huset när jag fått med mig allt. Det är skönt att vara tillbaka hos honom, han hos mig. Vi har ju inprincip vuxit upp tillsammans.
"Vad tänker du på då?" Jag hoppar till av den plötsliga rösten, kollar lite bak och ser Ethan. Jag suckar och kollar fram igen.
"Vart försvann du igår?" Han hamnar vid min sid sick placerar sin hand vid min korsrygg. Jag skriker till av smärta.
"Aj!" Han stannar upp, jag kollar mot honom med en suck.
"Vad har hänt?" Jag suckar.
"Någon puttade mig igår." Jag vänder mig om och drar upp tröjan så han ser ryggen, jag drar ned den igen och tittar mot honom och han har typ stelnar till.
"Är du rädd för blod?" Han skakar på huvudet.
"Nej... ehm gud. Vilken jävla idiot kunde ens?" Vi börjar gå lite.
"Vet inte. Jag trodde du inte tog droger." 
"Gör väll ibland, försöker sluta." Jag nickar bara.
"Skulle du viljat ge mig droger?" Får se om han minns något.
"Aldrig." Jag suckar.
"Varför gav du mig det igår då?" Frågar jag lite smått irriterad.
"Va?" Nu stannar han upp igen, jag vänder mig om och kollar mot honom.
"Du hörde mig."
"Du var säkert helt packad. Jag.. nej. Jag har inte gett dig droger." Jag suckar och skakar uppgivet på huvudet och börjar gå igen.
"Men va fan. Förlåt då?"
"Förlåt? Är du seriös? Du fan gav mig droger och du liksom inte gav det till någon annan." Jag går upp för stenplattorna till mitt hus.
"Men jag var helt borta." Jag öppnar dörren.
"Vi ses." Jag kollar mot honom en sista gång innan jag stänger dörren med en suck.