Tur i oturen

36

Emily

Har jag ätit? Nej. Har jag sovit? nej. Har jag saknat honom? Ja.

"Vakna nu Emily, folk väntar på dig." Säger Lola och jag möter samma gamla dag sen sist jag jobbade som var för flera månader sedan.
"Dig var det länge sedan man såg, var det Emma?" Frågar damen.
"Emily. Samma gamla vanliga René?" Hon nickar med ett leende.
"Du ser trött ut, sist jag såg dig hade du inte dom mörka påsarna under ögonen." Jag skrattar lite till och ger henne kaffet.
"Tuff natt men det blir bättre." Hon betalar och jag ser efter henne när hon lämnar Cafét. Som varje gång kommer han alltid ha den inverkan på mig. Jag stannar upp och mitt hjärta slår snabbt varje gång jag möter dom där bruna ögonen. Han går fram till mig.
"Vad önskas?" Säger jag vänligt och låtsas som jag inte känner honom.
"Svart kaffe att ta med Tack." Han ler lurigt och jag nickar.
"Vart ska du då unge man?" Jag sätter på locket och ger honom kaffet.
"Till frugan men jag hoppas hon är hemma i tid, hon brukar alltid jobba så sent plus hon och jag hade ett gräl. Det var jag som orsaka det och jag måste fixa det." Vi kollar varann i ögonen.
"Om frugan inte kommer hem och har andra planer?" Vi har en intensiv ögonkontakt.
"Antar hon missar föreställningen." Han blinkar med ena ögat och lägger fram en sedel och går ut från cafét. Mina kinder är helt varma.
"Vem var den stilige mannen?" Jag sväljer hårt.
"Chris."

***

Klockan är runt 18 på kvällen, Chris fick min extra nyckel för länge sedan så han är säkert där inne just nu. Jag tar ett djupt andetag innan jag kliver ur bilen och går in i lägenhets byggnaden och uppför trapporna. Det har gått några dagar och givetvis skulle han få komma från sjukhuset men hade tiden gått så snabbt?

När jag kommit upp till dörren känner jag mig svimfärdig, troligen av att jag inte ätit på några dagar nu och inte sovit. Jag öppnar dörren och ljus är tända. Massa ljus. Jag stänger dörren och ler lite för mig själv, andas in den ljuvliga doften av en pasta rätt som han är fantastisk att laga på. Jag tar av mig ytterkläderna och går längre in i lägenheten, han står lutandes mot köksön med armarna i kors. En svart skjorta som är lite uppknäppt och hans muskler syns igenom skjortans. Hans hår är lite hur som helst men om jag inte sagt det förut så ser han väldigt sexig ut, våra ögon möts. Hans blickar vandrar från topp till tå, känner hans smekningar bara med hans blick som ger att hela jag ryser.
"Chris.." Börjar jag men han går mot mig.
"Emily, jag vet att du är arg och förvirrad. Men får jag förklara?" Vi kollar varann i ögonen men jag nickar till slut.
"Jag började umgås med Rachel i några dagar och du vet skottlossningen på restaurangen? Före den stunden berättade hon att hon gillade mig men jag hann aldrig svara då jag var tvungen att dra på uppdraget. Vi började bli lite seriösa men jag var den som var helt tillbaka dragen och jag visste inte varför tills jag såg dig på restaurangen. Rachel har långt hår som dig, former som dig och humor som dig men hon kan aldrig slå att du är Emily Ferras. Det finns bara en Emily Ferras för mig och det är du. Det har alltid varit du." Vi kollar varann i ögonen, jag nickar sakta. Jag förstår honom och jag kan inte bli arg på honom. Jag klarar inte av det mer. Jag trycker mina läppar mot hans och kyssen är mjuk. Den är som första gången.

Min hunger har försvunnit och jag fördjupar kyssen, jag tar kommandot. Jag sliter loss hans skjorta och Chris flinar.
"Så du vill ha föreställningen nu?" Mumlar han mot min hals, jag tar fingret under hans haka. Vi ser varann i ögonen.
"Ikväll har jag kommandot." Viskar jag men sensuell röst. Den här kvällen kommer vara sista kvällen med bråk framöver.