Tur i oturen

27

Chris

Jag står stilla, hjärtat dunkar snabbt. Emily är här? Fan, Emily är här?
"Chris! Akta!" Skriker Rafael och knuffar bort mig.
"Tack." Säger jag snabbt och reser mig upp, jag springer och letar bokstavligen efter henne men hon är inte här. Tänk så är hon träffad? Jag ser på männen som skjuter och slåss, jag skjuter dem. Jävla idioter, mumlar jag för mig själv.

Efter 20 minuter är allt klart, hela restaurangen är helt förstörd men alla av mina lever. Nu letar jag i panik efter henne, jag vill inte hon ska vara skadad eller ännu värre.
"Chris? Vad letar du efter?" jag lyfter på stora tunga saker men inget.
"Emily." Mumlar jag stressat.
"Hörru." Han tar tag i min arm.
"Hon är inte här, jag såg nån av männen ta... henne." Jag stirrar på honom.
"Jag hann inte." Fortsätter han. Ilskan kokar inom mig.
"Vet du vilka jävla personer det är eller? dom kan för in i helvete våldta henne! Och hon är rätt envis." Säger jag ilsket.
"Kom vi drar." Jag lämnar restaurangen och går till baksidan av restaurangen oh hoppar in i bilen, snabbt därefter kommer Rafael. Jag börjar köra.
"Deras bas är ju tre timmar här ifrån så antagligen är dom på väg dit." Säger Rafael hjälpsamt.
"O ja. Jag ska dit och om han ens rört henne knäcker jag nacken av honom."
"Jag trodde du hade lagt henne bakom dig?" Rafael flinar lite, jag blir tyst.

Emily
Det är kallt, luften är tunn och allt är svart så jag antar jag är i ett kolsvart rum då jag inte känner något framför mina ögon. Jag har mina kläder på mig men just nu i huvudet är Chris även om huvudet gör svin ont. Han är här. Bor han här eller är det ett uppdrag? Tankarna snurrar.
Vad gör jag ens här? Vart är jag? Dörren öppnas fast det är lika svart i korridoren förutom ett litet fönster där i hallen. Jag ställer mig upp och kollar mot mannen som kommer in. Han är grövre i form och har en kostym på sig.
"Emily... Emily Ferras var det väl?" Jag tittar bara på honom.
"Vart är jag?" Frågar jag sammanbitet, han flinar.
"Baker? Känner du någon Baker?" Frågar han nu. Chris.
"Kanske." Svarar jag enkelt.
"Jag har hört rykten om att ni hade en fling men han lämnade dig." Jag sväljer hårt.
"Jaha?"
"Och att han har den där flingen för dig än så då vet jag att han kommer att komma hit." Jag andas hackigt.
"Varför vill du han ska komma hit?" Han kommer närmre och jag trycker mig mot Sten väggen.
"För att Chris Baker ska dö." Säger han väldigt nära min mun. Jag knuffar undan honom, han skrattar lite.
"det är min chans. Han ska alltid gå runt och göra det rätta, döda mina män men vet du vad? När han kommer hit kommer han vara så uppjagad så han inte vet vad han gör och då har jag chansen. Ta maffias hederliga kniv och trycka den igen Chris Bakers mage precis under lungan." Jag ser på honom, jag har tårar i ögonen.
"Du är helt sjuk!" Säger jag sammanbitet, han skrattar.
"Det har jag gjort många gånger hjärtat." Han kollar mot mig en sista gång innan han lämnar rummet och låser. Jag sätter mig ned och brister ut i gråt. Jag känner rädsla, jag vill göra något men jag kan inte. Jag har sett honom en gång på tre år. Han ropade mitt namn men Nova drog undan mig. Juste Nova, åh herregud.
Hoppas Chris har med sig sina män.