Tur i oturen

39

Det har gått några veckor nu, begravningen har varit och vi har varit i barndoms huset men vi kommer dra efter bröllopsdagen för min bästa vän. Själv tycker jag det är en dålig tajming då begravningen har nyss varit ungefär och inte så bra för Chris men jag ser en lättnad i hans ögon. Att Begravningen varit och vi har pratat om hans mamma många gånger nu så det är nog en stor lättnad för honom.
"Ser inte jag tjock ut, Chris?" Jag ser mig själv i spegeln från sidan. Klänningen är på.
"Du är vacker som du är. Men den där klänningen vet jag inte om jag godkänner." Han börjar kyssa mig på halsen så jag börjar fnittra, jag vänder mig om och kysser honom på munnen.
"Du får stå ut. Nu ska vi fira min bästa väns bröllop." Jag ler och tar påsen där vi har lite presenter.

***

Vi parkerar utanför och jag känner jag börjar bli lite illamående.
"Jag mår illa, Chris." Jag kollar mot honom.
"Är du hungrig?" Jag skakar på huvudet och kliver ur bilen och andas in den friska luften.
"Det har varit mycket det senaste Älskling, Kanske därför?" Chris ger mig en kyss, jag nickar lite lätt och vi går hand i hand in mot kyrkan.

Stället är stort, vi sätter oss på den platsen Olivia gav oss tydlig order om att vi ska sitta där men det är tio minuter kvar tills hela ceremonin börjar.
"Jag kollar till Olivia." Viskar jag till Chris, han nickar och återgår till konversationen han redan fått med några.
Jag knackar lite och Olivias mamma öppnar med ett bekymrat ansiktsuttryck.
"Äntligen, du får ta över." Olivias mamma stänger efter sig och jag kollar mot Olivia som sitter med ryggen mot mig.
"Din stora dag, Hur..." Jag avslutar meningen när jag hör henne snyfta. Jag sätter mig framför henne och hennes mascara har runnit.
"Emily.. Jag vet inte ens varför jag gråter. Vill jag ens gifta mig? Är han den rätta mannen för mig? Det var ju du som skulle gifta dig först, sen jag!" Jag hyschar henne och torkar bort hennes tårar.
"Du är nervös hjärtat. Det är en stor dag med stora frågor. Men du har varit tillsammans med honom i fem år nu och han friade till dig! Han vill tillbringa livet med dig men allt hänger på dig gumman, vill du tillbringa resten av ditt liv med honom?" Jag tar en servett och torkar bort mascaran från hennes kinder.
"Jag älskar honom." Säger hon lågt, jag skrattar lite.
"Jag vet. Du är bara nervös men vill du gifta dig?" Hon nickar.
"Ja, jag vill verkligen." Jag ler.
"Jag är med dig hela tiden. Jag kommer alltid vara även om jag är hur långt bort från dig så är jag alltid där." Hon ler och tar ett djupt andetag.
"Vi har fyra minuter på oss att fixa till mig igen, klarar du det?" Frågar hon, jag flinar och börjar direkt fixa till hennes smink och se till att allt ser bra ut.

***

Jag ser på dom med ett leende, dom är äntligen gifta och ser verkligen lyckliga ut.
"Det är vi nån dag." Viskar Chris i mitt öra, jag kollar mot honom och ler.

Nu är det fika och folk har bara massa trevligt.
"Chris, jag går på toa." Han nickar och jag reser mig upp och skyndar mig till toaletten. Precis när jag låst dörren så hukar jag mig ned och spyr rätt ner i toan och då när jag hukat mig ned så kommer ljudet som en kvinna aldrig vill ska hända. Klänningen spricker. Jag spolar och tvättar snabbt händerna och vänder mig om och kollar bak mot spegeln. Den har spruckit så man ser min röv.
"Wow.. Bra." Mumlar jag.
"Emily? Är allt bra?" Jag suckar lite.
"Jag spydde."
"Jag hörde det." Säger han på andra sidan dörren.
"Följde du efter mig?"
"Jag såg den oroliga blicken så var tvungen, nå? Kan jag få komma in?"
"Du får inte skratta." Jag låser upp dörren och han kommer in och låser sedan.
"Vad får jag inte skratta åt?" Han ler lite lurigt och jag vänder mig om.
"Oh herregud, och jag har låtit dig gå runt med den där tajta klänningen med massa män kollat in dig?" Jag slår till honom på armen.
"Chris! Skärp dig. Jag kan inte gå runt såhär." Han ser allvarlig ut.
"Verkligen inte. Vi vill ju inte ha bråk på en bröllopsdag." Jag himlar med ögonen och låser upp dörren men han ställer sig i vägen. Han tar av sig sin kavaj och lägger den på mina axlar och sedan öppnar han dörren och går tätt bakom mig medan vi ska säga till Olivia vi måste hem.