Under nattens timmar #1

Avslöjad

Ville bara säga tack för 6000 läsare!!❤️❤️Trodde aldrig att jag skulle komma så långt.😯 Det är allt tack vare er som läser. Utan er så är denna historia inget. Så fortsätt kommentera och rösta så att fler kan ta del av samma upplevelse, som jag hoppas att ni får!😙

Leon har somnat bredvid mig. Sägen var nog mycket skönare än soffan. Jag är klarvaken och ser upp i taket. Vilken dag... Vem hade trott att den skulle sluta såhär? Med att Leon och jag hade... Jag blundar. Har jag gjort fel? Borde det vara fel? Det känns fel, nu i efterhand. Som att jag inte tänkte igenom allt innan. Men ibland måste man bara göra det. Eller? En klump bildas i magen.

Jag måste ha somnat för när jag öppnar ögonen är Leon borta. Det första jag tänker är att jag bara drömde allt. Att Loke inte är som han är. En dröm. Men då kommer Leon tillbaka. Han har lite rufsigt hår efter gårdagen... "Godmorgon tjejen. Sovit gott?", frågar han och ler. Jag sätter mig upp och sträcker på mig. Mest för att skaka av mig alla känslor som härjar i mitt inre. Leon ser på mig med stora ögon. "Vad?", frågar jag lindar täcket runt mig. "Du.", säger han och skrattar. Jag ler. Han säger komplimanger på ett annat sätt än... Nu måste jag sluta. Jennifer, sluta jämföra med Loke. Det är inte Loke och kommer aldrig bli det. Detta är Leon. Hans bror. Loke är säkert i säng med Jenna... "Wow, sorry.", säger han och håller upp händerna. Jag höjer ögonbrynet. Mitt ansikte är varmt och kroppen är spänd. Bara tanken av Jenna och Loke gör mig... Lugn. Lugna dig. "Det är inte du. Jag bara tänkte på Jenna.", säger jag och tar ett andetag. Han nickar förstående.

"Vi börjar bli stamkunder här.", säger Leon och ler mot mannen i kassan. Det doftar kanelbullar i hela caféet. Jag har aldrig gillat kanelbullar men doften är underbar. "Ja, snart får vi gratis bullar och kaffe.", säger jag och vi skrattar. "Du kan väl ta en till spruta?", frågar jag. Leon gör en grimasch. "De växer inte på träd tjejen.", säger han. "Men det kommer funka om vi bara håller Loke ur vägen.", bedjar jag och gör en ledsen min. "Fan, okej, visst... Men bara när Loke är ur vägen så fixar vi en.", säger han. "Eh, vi? Du menar att du fixar en?", frågar jag och rynkar på pannan. Leon skakar på huvudet. "Nej tjejen. Du och jag fixar en spruta. Fattar du vad jag gick igenom? Förresten så är du stark, starkare än mig.", säger han och flinar. "Ja, jag har också en slags sköld som hindrar mig från att skadas.", säger jag och dricker lite av mitt te. "Du har en sköld?!", utbrister Leon högt och lutar sig över bordet. Han sänker snabbt rösten. "Tjejen, varför sitter vi då här?", frågar han. "För att jag inte kan slåss. Alls.", viskar jag. Han skakar på huvudet. "Du. Är. Helt. Otrolig.", säger han och skrattar. "Du behöver inte kunna slåss. När du är i en riktig fight tjejen, då kommer du att förundras av dina färdigheter.", säger han och nickar. Jag skrattar till. Visst Leon.

Jag ser ut genom fönstret och tappar nästan hakan. Där går Loke. Eller? Jag reser mig upp till Leons protester och går ut. Han går på andra sidan gatan. Med en tjej lindad runt honom. En liten mörkhårig tjej med ett sött leende. Jag lyssnar på dem. Hon är människa. Vad gör Loke med en människa? Ilskan blommar upp i mig igen och då tittar han hit. Han tittar snabbt bort och säger något till tjejen. Hon skrattar och kysser honom innan hon går vidare. Sedan går Loke över gatan. Mot mig. Han ser nästan ut som min Loke. Men de där ögonen visar att det fortfarande inte är han. Jag vill nästan gråta.

"Jennifer. Leon.", säger han. Jag ser åt sidan. Leon har dykt upp vid mig. Han ser stint på Loke. "Gillade du presenten?", snäser jag åt Loke. Loke ser på mig och småskrattar. "Ja, väldigt gulligt. Jenna blev inte så glad dock. Hon vill ha er båda ur vägen.", säger han och blicken hoppar från mig till Leon. "Men inte jag. Jag vill faktiskt ha er kvar. Jag vill att ni är med när jag och Jenna avslöjar oss.", säger han. Jag försöker att se oberörd ut. Vad ska de avslöja? Leon ser besvärad ut. "Vad i helvete har ni gjort nu?", frågar Leon argt. Loke ler. "Kom igen. Hur svårt är det att fatta? Jennifer, du borde väl förstå? Du är en klipsk tjej.", säger han elakt. "Vampyrerna.", säger jag. Leons haka faller till marken. "Ni ska göra vad?", fräser han och tar ett hotfullt steg mot Loke. Loke ser inte skrämd ut. "Visst är det fantastiskt? Inget mer gömmande. Vi kan göra vad vi vill med vem vi vill.", säger han och skrattar kallt. Det är ett mekaniskt skratt.