Under nattens timmar #1

Låt mig leda vägen

Då var nästa kapitel klart. Bara en dag försenat, jag hoppas att ni inte är allt för arga på mig.😁 Först visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva. Sedan så funderade jag på om detta skulle vara slutet. Så blev det såklart inte dock. Det är kanske många karaktärer som jag vill introducera och/eller spinna vidare på. Eller så är kanske detta slutet? Läs så får ni reda på svaret.😶

På en halv sekund är jag klar att gå. Jag har fått ny energi. Om mitt hjärta hade slagit hade det slagit tusen gånger per sekund. Leon snubblar nästan över sina fötter. "Vad händer? Jennifer?", frågar han och nästan springer efter mig. Han förstår ingenting. Jag hinner inte berätta vad som händer. Nu vill jag bara rädda Loke. Vad som än har hänt med honom. "Vi trodde att han var död men när vi såg honom... Det finns inga ord. Du måste se det själv.", säger Shanon.

Jag stannar upp vid en tv som visar en nyhetssändning. 'Stor brand härjade under natten' står det i hörnet. Ett nyhetsankare inleder nyheterna. "En brand härjade i natt på Birger Jarlsgatan i norra Stockholm. Enligt polisen var branden anlagd." Leon stirrar på skärmen. "Vänta, det är där Nästet ligger.", säger han. Han ser på mig.

Jag drar oskyldigt upp axlarna. "Det var du!", utbrister han. "Har du bränt ner Nästet?!" Han lägger händerna över ansiktet och stönar irriterat. "Varför?", frågar han och tittar fram mellan fingrarna. "Det fanns inga goda vampyrer kvar. Jenna dödade alla som inte tyckte om henne. Jag tog bort det sista av Jenna.", säger jag. Leon suckar igen och låter händerna falla till sidorna. "Du köper en ny tv till mig.", säger han varnande, halvt på skoj.

Leon tittar fascinerat runt i häxornas tillhåll. "Så det var här ni gömde er, helt otroligt.", säger han. Han tittar på alla böckerna. Bläddrar i några. Leyorbina kommer in. Hon reagerar inte ens på Leon. "Bra, Jennifer. Följ mig.", säger hon och börjar gå. Leon tittar på henne. "Vem är det?", frågar han. "Leyorbina.", säger Shanon. Leon kisar med ögonen. "Vad har jag hört det namnet...?", säger han tyst för sig själv.

Jag går försiktigt in i rummet. Ringen av salt har spridits ut i hela rummet. Som att något exploderade. I mitten sitter Loke kvar i stolen. Hans ögon är öppna, han blickar till och med. Men det är liksom ingen hemma, så att säga. Jag ser bak på Leyorbina. Leon makar sig fram och ställer sig vid mig.

"Loke?", säger han och tar ett steg mot Loke. Leon tittar snabbt på mig. "Vad har hänt med honom?", frågar han. Jag drar ovetande upp axlarna. Han vänder sig till Loke igen och lägger huvudet på sne. Ja, vad har hänt?

Jag rycker till av ett högt ljud. Leon örfilar Loke och jag tar tag i Leons arm. "Vad fan gör du?!", utbrister jag argt. Leon vrider sig under mig. "Aj, jag, aj... Lugn tjejen, jag skulle bara se om han vaknade.", säger han smärtsamt. Jag släpper honom. Min hand skakar av mitt plötsliga utbrott. Var kom det ifrån?

Leyorbina går fram till Loke och Leon flyttar sig. "Jag är inte säker på var han är.", säger hon. Jag ställer mig bredvid henne. "Vad menar du? Han är ju här.", säger jag. Vi ser båda på Loke i några sekunder. Hon skakar sedan långsamt på huvudet. "Nej, hans själ är någon annanstans. Jag kan nog skapa en tillfällig portal som replikerar stället som Loke är. Men det är väldigt..." Jag avbryter henne. "Jag gör det.", säger jag.

"Hey tjejen, du vet inte ens var han är.", säger Leon och hoppar in i samtalet. Jag ser på honom. "Jag bryr mig inte. Om det finns en chans så tar jag den. Om det bara är 0,00001 procents chans så tar jag den.", säger jag. Men jag hör att min röst inte låter övertygande. Jag hade inte ens kunnat övertyga en treåring med den rösten. Vem vet var jag hamnar?

"Jennifer, jag är ganska säker på att om Loke var här så hade han sagt nej.", säger Leon, som märkte min osäkerhet, och lägger armen om mina axlar. Han försöker sakta dra bort mig och jag låter honom nästan göra det, men bara nästan. "Nej.", säger jag och slingrar mig ur hans grepp. Han ser förvånad ut i en sekund. Sedan skrattar han och skakar på huvudet. "Hur står han ut med dig?", frågar han på skoj. Jag ser allvarligt på honom. "Vi räddar alltid varandra.", säger jag. Leons skämt tappar verkan och han rynkar fundersamt på pannan.