Under nattens timmar #1

Flos mortem

Sådär, nästa kapitel är klart. Jag har märkt att andra lägger ut ett kapitel i veckan. Ska jag också börja göra det? Eller? Jag vet inte om ni gillar att det kommer så snabbt. 😶😶 Jaja, jag har lagt upp första kapitlet av 'Genom blod och kyla' så läs gärna!!😁

Jag vaknar till ett lågt mumlande. Det låter precis som en formel. Oförstående och osammanhängande ord fyller mina öron. De väcker mig till en otrolig ömhet. Som en riktigt jobbig träningsvärk, i hela kroppen. Jag drar i luft genom sammanbita tänder och tittar upp.

Mässandet slutar när jag möter en mörkhyad tjejs ögon. Hon har stora mörka ögon och lika mörka läppar. Håret är svart och flätat i många små flätor över hela huvudet. Hon har ett smycke på pannan. En lila ädelsten som är vackert omsluten äv ett silverhölje. "Välkommen till jordelivet...", mumlar hon och börjar leta bland massa hyllor.

Jag ser mig omkring. Loke ligger i en blommig fåtölj vid mig. Jag är i en likadan soffa med en liten kudde under mig. Hela rummet ser rörigt ut. Men det är en organiserad röra för tjejen letar systematiskt bland dammiga böcker och flaskor. Flera böcker ligger uppslagna på ett mörkt skrivbord. Som att hon har letat efter något.

"Din bror har inte vaknat.", säger hon utan att se på mig. Jag fnyser till. "Han är inte min bror.", säger jag surt. Hon vänder på huvudet och ser uttråkad på mig. "Förlåt då.", säger hon och fortsätter leta. "Var är vi?", frågar jag och börjar mjukt massera mina ömma lår. "I ett av häxornas tillhåll.", säger hon och drar ut en bok som fångar hennes intresse. Häxor? Vad? De hatar ju oss. Varför skulle de ta in oss i sitt tillhåll? Är de inte rädda att vi ska förstöra något? "Men... Varför?", frågar jag och hon ser på mig. "Vi behöver er. Ni har båda färdigheter som kan döda Jenna.", säger hon och tittar tillbaka på boken. Hon bläddrar i den. "Nej, vi kan inte döda henne.", säger jag. Kvinnan slår ihop boken och kastar den på golvet bland dussintals andra böcker. "Det hade förvånat mig om ni gjort det. Hon är bunden till varje vampyr i Nästet.", säger hon. Vänta? Så de vet? Och de vill hjälpa oss? I tuffa tider är även din fiende din vän. "Ja, kan ni inte stoppa formeln och få henne att stanna kvar i sin kropp?", frågar jag undrande. Kvinnan stönar högt. "Vad tror du att jag letar efter? Alla häxor här inne letar. Vissa formler kan verka omöjliga men det finns alltid ett kryphål.", säger hon och drar ut en till bok.

Jag ser på alla böcker. Hur länge har de letat utan att hitta något? Från vad jag ser så verkar det vara en mycket svår formel. "Jaha, vad behöver ni oss till då?", frågar jag. De verkar ju kunna klara detta själv. Hon slår ihop boken och ett moln av dam bildas i luften. "För att ni dödade henne första gången.", säger hon. "Ja, men hon litar inte på oss längre.", säger jag hopplöst. "Hon behöver inte lita på er. Ni behöver bara vara snabba.", säger hon och sätter punkt på ämnet.

Jag försöker resa mig upp. Det gör riktigt ont fortfarande. "Var det du som gjorde detta mot mig?", frågar jag och använder väggen som ett stöd. "Ja, jag visste inte om ni ville komma frivilligt. Förresten så kryllade stället med Hunters...", säger hon och plockar upp några böcker. Under all röra finns det en stol som hon suckandes sätter sig på.

"Jag vill inte dra alla över en kant men hatar ni inte oss?", frågar jag. Hon tittar trött på mig. "Jo.", säger hon. "Så varför ta hjälp av oss?", frågar jag. Hon himlar med ögonen. "För det är bara ni som kan döda henne.", säger hon irriterat. "Du nockade mig och Loke med din kraft. Finns det ingen formel för att döda någon?", frågar jag. Hon tar ett andetag. "Okej, jag ska förklara på ett sätt som du förstår..." Hon håller upp fingret när jag försöker säga emot. "Jag. Kan. Inte. Döda. Henne. Du måste döda henne. Jag har inte styrkan att döda henne.", säger hon. Jag hatar henne redan. Efter vad? Fem minuter?