Under nattens timmar #1

Sjukhuset

Jag tar snabbt tag i Lokes arm. "Kom, vi sticker, nu.", viskar jag. Men han verkar ha vuxit fast i marken. Det går inte att röra honom en centimeter. Han ser helt uttryckslös ut. Blicken är fast på tv:en. Jag vet inte vad han tänker.

Någon hojtar till och det väcker honom ur sin trans. Folk flyttar sig bort från oss medans Loke flackar med blicken. Vissa börjar springa. "Loke, nu.", säger jag och ser mig omkring. En tjej pratar redan med polisen. Flera personer försöker diskret anmäla oss.

På en sekund är vi vid entrédörren. Jag rycker i den, låst, underbart. Loke knyter handen, biter ihop och krossar glasrutan på dörren. Jag rycker till av ljudet. Tusen bitar faller till golvet. Hans knogar börjar blöda.

Utanför har poliserna redan kommit. För en gångs skull har de kommit snabbt. Sex poliser med tre polisbilar har omringat oss och riktar sina vapen mot Loke. "Upp med händerna!", skriker en polis. Loke skrattar och lyfter dem långsamt. Jag har nästan glömt bort att vi är vampyrer så jag lyfter dem snabbt. Men Loke har inte glömt, han vet precis vad han är kapabel till. Han går mot en polis.

"Stanna! Jag kommer skjuta!", ropar polisen varnade. Loke flinar. "Tror jag inte. Försök.", säger han. Polisens hand skakar och Loke går närmare. Jag står kvar med lyfta händer. Vad håller du på med Loke? "Backa!", skriker polisen. Loke låtsas hoppa på honom och han skjuter.

Pang! Pang! Pang! Tre skott i Lokes bröst. Till polisernas förvåning står han kvar. Kulorna klingar till marken. "Var har du fått västen ifrån?", frågar någon. Loke vänder sig om och ser på kvinnan som sa det. "Väst? Jag har ingen skottsäker väst.", säger han och skrattar. Jag kan se att han njuter av det. All uppmärksamhet och alla förvånade blickar. Han borde verkligen inte reta upp dem.

"Visa oss då.", säger hon och riktar sitt vapen. Loke lägger huvudet på sne, drar långsamt av sin jacka och t-skirt. Jag svimmar nästan. Han är som tagen från en modelltidning, perfekt och han är bara min. Poliskvinnan slösar ingen tid eller skott. Hon skjuter tills pistolen bara klickar. Loke stönar till av smärta men hålen läker snabbt.

"Vad är detta? Ett skämt?", utbrister en kille och skrattar. "Var är kameran?", frågar han och ser sig omkring. Loke skakar på huvudet. "Ni människor kan inte se det uppenbara. Vi är inte som er. Vi äter inte mat. Vi blir aldrig sjuka.", säger Loke och rösten blir mörk.

En polis tar upp något och skjuter Loke. Loke börjar rycka i kroppen och apparaten ger ifrån sig konstiga ljud. Vad det än är faller Loke till marken och tappar medvetandet. Allas ögon vänds till polisen. "Vampyren verkar inte tåla ström.", säger hon och skrattar. Vår svaghet. Silverkulor och en jäkla elpistol...

"Är du okej, tösen?", frågar någon. Jag bara tittar på dem. De tror inte att jag är en vampyr. De tror säkert att Loke kidnappade mig eller något. Att jag är en liten svag tjej som behöver napp och snuttefilt. Jag ger ifrån mig ett skratt. En kille tittar konstigt på mig och jag möter hans blick.

På en sekund har han fastnat i mitt grepp. Hans medvetande är som något jag kan sträcka mig mot. Alla människor är som ett nätverk av medvetanden. Jag sträcker ut mitt medvetande, med små trådar låser jag fast hans med mitt. "Lyft din pistol.", säger jag. Han skakar i händerna och försöker hålla emot. Men det är som att försöka kväva sig själv med händerna, det går inte. Så han lyder min befallning. "Benny, vad gör du? Vi har honom.", säger en kille och börjar sätta handklovar på Loke. Min stackars Loke ligger med ansiktet nedåt mot marken.

Detta var dock ganska rogivande. "Jag kan inte.", säger han förskräckt. "Benny.", säger jag och han ser på mig igen. "Ta nu och rikta den mot din bil.", säger jag. Han är som en robot. Ingen egen vilja. En liten docka i snören som jag kan leka och dra i. "Benny!", säger någon. Men det finns inget han kan göra. Bara jag kan få honom att sluta. "Benny, nu skjuter du två gånger i motorhuven och en gång i vindrutan.", säger jag. Han gör precis som jag säger. Gud, jag känner mig kraftfull. Ett leende sprider sig på mina läppar.