Under nattens timmar #1

Den andra prövningen

Det knackar på dörren och Loke drar upp dragkedjan på min marinblåa klänning. Nu är det dags. Mitt andra test för att bli en Älder. Mitt mörka hår är utsläppt och ligger i vågor över min rygg. Loke sa att detta testet krävde mer av mig. Han trodde att fina kläder skulle få mig att gör bättre ifrån mig. Men jag känner mig inte mindre rädd. Kläderna är bara en fasad.

Jenna ser lika glad ut som alltid när hon leder in oss i ett rum. Rummet är helt kalt och har helt vita väggar. I mitten av rummet finns det en stol. På ena väggen sitter det ett sådant fönster som ser ut som en spegel från ena sidan. Hon visar mig stolen och jag sätter mig ner. Loke kysser mig på pannan och går ut tillsammans med Jenna. Det blir en kvav tystnad. Jag hör ingenting. Det är nästan obehagligt.

Det börjar knastra från en högtalare. "Testet börjar snart. Luta dig tillbaka och slappna av. Detta är ett test på dina ledarkunskaper.", säger Jenna i högtalaren. Jag ser på spegelglaset och hoppas att Loke ser mig. Så att han kan ingripa om något skulle hända. Jag andas och lutar mig tillbaka. Det blir tyst igen. Allt jag hör är mina andetag. Men sedan börjar det pysa. Som när luften går ut ur något och det börjar lukta. Det luktar som... som... herregud...

"Jennifer!" Jag öppnar ögonen och ser rakt på en man med mörkt hår. "Hon är vaken.", säger han och tittar upp. Två par händer hjälper mig upp i sittande ställning. Jag ser mig omkring med deras ögon klistrade på mig. Vi verkar vara i en övergiven lagerlokal. Fönstren är gula och söndriga. Månljus strömmar in och ger lokalen konstiga skuggor. Det finns fortfarande lite gamla lådor och pallar kvar. Var är jag?

"Vad är detta?", frågar jag förvirrat och ser på personerna runt mig. Det är sju personer, fem killar och två tjejer. Avsaknaden av hjärtslag berättar att de är vampyrer. "Vi är ditt team.", säger en liten tjej med rött hår. Jag höjer ögonbrynet. "Mitt team? För vad?", frågar jag. De ser på varandra. Jag kan se att de tycker att jag är en idiot. "Vårt uppdrag var att hitta och leverera Paketet utan att bli upptäckta. Dessvärre glömde Adam att genomsöka hela byggnaden...", säger en kille anklagande och ser på en annan kille. Adam drar upp axlarna. "Vi har Paketet, eller hur?", säger han menande. Paketet? Detta måste vara en av prövningarna. Inget är på riktigt. Vad har jag att förlora?

Vi går i skuggorna med Evan i fronten. Den rödhåriga tjejen, Vikka, gav mig ett vapen. Det är tungt i mina händer. Men jag känner mig kraftfull och osårbar. Inte för att jag behöver något skydd men Teamet gör.

Jag hör fotsteg och det gör resten också. Evan stannar och lyssnar. En människa, runt hörnet. Jag signalerar Teamet att stanna. Sedan går jag snabbt runt hörnet. Jag skjuter snabbt på en man, men inte innan han skjuter mig. Det smärtar till i sidan och jag går nästan ner på knä. Jävlar, det gjorde ont på riktigt. Adam hjälper mig upp. "Satan, han fick dig rejält.", säger han och undersöker skadan. Jag grimaserar och känner efter. Okej, det där gör jag inte igen.

Spänningen tätnar när vi kommer ut utomhus. Hela byggnaden är omringad av tungt beväpnade människor. Vi kan höra dem. De är överallt. Ett vapen avlossas och jag vänder mig om precis i tid för att se Grace falla till marken. Blod skvätter upp på plåtväggen. Men i mörkret är det nästan svart. "Grace!", ropar Leroy och störtar efter henne. Adam stoppar mig från att göra likadant. Men jag vet att hon är död. Han drar iväg mig och Leroy får ett skott i huvudet. Jag skriker till och vi börjar börjar springa.

Mitt kropp är fylld med adrenalin och jag känner knappt något. Herregud, de är döda. Jag biter mig hårt i läppen. Det är inte på riktigt. Det är inte på riktigt. Men det är svårt när man ser dem dö framför ögonen på en. Adam lägger handen på min axel. Han finns också bara i min fantasi men för honom är allt äkta.