Under nattens timmar #1

Den sista prövningen

Loke vankar av och an i rummet. Han ser ilsken ut. Jag vet inte om jag ska vara tyst eller om jag borde säga något. "Du är det enda som håller mig kvar här.", säger han och stannar för att se på mig. Jag sitter tyst, osäker på vad jag ska säga. "Ibland vill jag bara...", säger han mörkt och låtsats strypa i luften. Okej, han kan inte bli argare än såhär. Så jag samlar mod.

"Vad sa han till dig? Angeti... Angoro...", försöker jag säga. "Angelus mors.", säger Loke och suckar. Jag kniper ihop munnen. Sa jag för mycket nu? "Det betyder dödsängeln. Jag kallades för det nästan 240 år sedan.", säger han och ser på mig. Hans blick försvinner långt, långt borta. Jag behöver ingen förklaring till varför han kallades för det. Han var en känslolös mördare.

"Vi kan väl gå ut?", föreslår jag och Loke kommer tillbaka till verkligheten. Han ler. All ilska bara rann av som som vatten på en gås. Jag undrar om jag är anledningen. "Ja, det gör vi. Jag måste klippa mig...", säger han och vi skrattar.

Eric öppnar dörren och lutar sig leende mot dörrkarmen. "Jag vet någon som inte kom till mig.", säger han och höjer ögonbrynet. Ja, skit... Jag skulle gå till honom för någon dag sedan. "Förlåt, det blev så mycket...", säger jag ursäktande. "Det är okej, men bara säg till nästa gång.", säger han varnande. Jag nickar.

"Okej, vad för er annars till mig denna underbara dag?", frågar han och ler. Han vet redan varför. Det finns ingen annan anledning till varför vi skulle komma till honom. "Vi vill ut. Jag måste klippa mig.", säger Loke. "Ja, vänta så ska jag hämta sprutorna.", säger Eric och stänger dörren.

"Jag gillar fortfarande inte sprutor.", säger jag och blundar när jag sticker honom. Han stönar till. "Om det är priset jag måste betala för att gå ut, så är det något jag kan stå ut med.", säger han och slänger sprutan. Han måste göra så varje gång han ska ut. Han kan inte ta sprutan varje dag heller. Eric sa att till slut blir man immun och då kan man aldrig gå ut. Vilket hemskt öde.

"Tror du att mitt blod kan göra dig immun?", frågar jag och undviker en människa som är upptagen med sin mobil. Det är fullt av liv omkring oss. Bilar kör, lampor blinkar, människor pratar och hundar skäller. Allt är så normalt så att det nästan gör ont. "Jag vet inte säkert. Men om jag kan se ditt blod under ett mikroskop... Då kan jag se hur det reagerar mot solen.", säger han och gör många gester med händerna. "Mm.", mumlar jag. Jag hoppas att det kan överföras till Loke, men bara Loke. Då kan vi vara lite normala.

Frisörsalongen är väl upplyst. Väggar och golv är vita. Det finns många tavlor med reklam för olika hårprodukter. Photoshopade tjejer och killar med stela ansikten. Det finns tre stora genomskinliga hyllor med hårprodukter. Jag vet inte ens vad hälften gör med håret. En knubbig och söt tjej står bakom disken och pillar med något. Hon tittar upp och lyser upp i ett leende. "Hejsan, vad kan jag göra för er idag?", frågar hon glatt.

Hennes ögon glider snabbt till Loke. Men hon kopplar snabbt att jag är med honom och ser på mig istället. Bra, hon är en förståndig kvinna. "Om ni har tid skulle jag vilja klippa mig.", säger Loke och ler. Hon nickar och visar oss en av fåtöljerna.

"Kan du sluta?", säger Loke och skrattar högt. Jag drar handen genom hans nya frisyr, igen, och han försöker gå undan. "Du har gjort det nu 18 gånger!", säger han och lägger händerna som en bur över huvudet. Vi springer omkring som små tonåringar och retas.

"Fin resturang vi är på.", säger jag med munnen full av hamburgare. Loke skrattar och dricker av sin Cola. Jag sväljer och dricker lite av min min. "Jag fattar inte. Behöver vi ens mat?", frågar jag och tar en pommes. Loke rycker på axlarna. "Vi behöver inte men det kan vara gott ibland.", säger han och tar av mina pommes. Han ser helt salig ut och tuggar långsamt. "Detta hade vi inte på min tid.", säger han och tar några till. "Men blir vi inte tjockare?", frågar jag och stannar med pommesen i luften. "Nej, så ät på. Men du blir aldrig mätt som när du dricker.", säger han och ser sig diskret omkring.