Under nattens timmar #1

Vacker i lila

Nästan kapitel ute nu. Är sjukt nöjd med detta kapitlet. Ge gärna lite feedback, tack.💖😙Ville säga till igen att Lokes egna lilla bok är ute. Läs den gärna om ni vill veta mer om våran Loke.😄😄

Jag kan knappt se Loke. Även med vampyrsyn. Som tur är så kan jag höra hans steg. Golvet verkar vara av jord och väggarna av trä. Det luktar väldigt underligt här. Ruttet och dött. Loke stannar och jag går nästan in i honom. På, vad som ser ut att vara ett bord, ser jag något som glöder. Det glöder i mörklila. Jag tar ett steg mot det och plötsligt tänds hela rummet. Runt oss finns det dussintals stearinljus. Alla tända och brinner med ett varmt sken. Loke ser lika förvånad ut som jag känner mig. Med stora ögon ser han sig omkring. Han drar ner sin luva för att se bättre. Min blick har fastnat på en glasflaska med mörkt innehåll. Om man tittar noga kan man fortfarande se hur den glöder.

Loke tar tag i min arm och jag rycks ur mina tankar. "Gå inte närmare.", säger han. Jag tittar upp och inser att jag står precis vid bordet. "Jag tar den.", säger Loke och tar den snabbt. "Blommans krafter biter inte på mig.", säger han och stoppar den i jackan.

"Den är verkligen magisk...", viskar jag och ser på Loke. Jag vill öppna hans jacka igen och ta den. Jag vill ha den där blomman. Jag måste ha blomman. "Det sa jag. Men vad jag inte sa var att den föder sig på oskyldiga själar.", säger Loke och lägger armarna i kors. Han märker att jag stirrar. "Jag är inte oskyldig.", säger jag och ser Loke i ögonen. Han tittar tillbaka. "Mer än mig.", säger han kniper ihop munnen. "Den väljer dig framför mig. Så håll dig borta från den tills vi kommer tillbaka till häxorna.", säger han och ser allvarligt på mig. Jag nickar men blicken glider ändå mot hans bröst, där jag nästan kan se flaskan titta fram.

Loke går med händerna i fickorna och huvudet lågt. Det är inte ett moln på himlen och han är inte immun. Folk tittar väldigt konstigt på oss också. Loke med sin tjocka mörka huvtröja och jag med ett råttbo till hår. Vi går förbi en gränd och jag drar snabbt in Loke i skuggan. Loke vill inte ta av luvan utan försöker titta bort. Jag nästan sliter av honom huvan och rycker till av synen. Hans läppar är torra och nästan helt grå. Ögonen har förlorat sin glans och ser grumliga ut. Han tittar bort. Mörka ringar under ögonen verkar växa medans jag ser på honom. Resten av huden är vit, nästan grå. Jag tar hans hand och ser på den. Ådrorna är mörkblåa och verkar nästan vilja hoppa ur hans kropp. Han ser död ut.

Jag släpper ilsket hans hand och stirrar stint på honom. "Varför säger du inget?", frågar jag argt. Han börjar massera sina händer utan att se på mig. "Jag vill inte att du ska hjälpa mig.", säger han hest och tvingar upp blicken. Han ser så jäkla hjälplös ut. Jag suckar och ilskan rinner ur mig. Innan han kan stoppa mig lägger jag armarna om hans nacke och kysser honom. Han kysser desperat tillbaka. "Det är okej.", viskar jag. Jag kan känna flaskan tryckas mot mitt bröst och jag ska precis ta den när Loke biter mig i halsen. Då glömmer jag allt och bara försvinner bort.

Jag vaknar till lukten av sopor. Ingen mysig doft att vakna till. Jag rynkar på näsan och öppnar långsamt ögonen. Loke sitter bredvid mig, lutandes mot väggen. Han tittar ner i sina händer och verkar djupt inne i tankar. "Godmorgon.", säger jag och rätar på mig. Loke ser på mig och ler. Nu är han vanliga Loke igen. Med sina underbara blå ögon och mjuka läppar. Han lägger armen om mig och hjälper mig upp. Min ängel.

"Vad lång tid det tog.", säger Shanon surt. Jag tvingar mig själv att inte fräsa något tillbaka. "Vi har den iallafall.", säger Loke och gräver i sin jacka. Leyorbina ser otåligt på och nästan rycker den ur hans händer. Jag känner mig helt fångad av flaskan. Det kliar i mina fingrar.

Loke sätter sig i en stol i ett tomt rum. Jag ser på medans Shanon och Leyorbina förbereder formeln. Shanon tar salt och gör en cirkel runt Loke. Han ser obekväm ut och vill nog vara någon annanstans. Jag biter nervöst på mina naglar. Leyorbina går mot Loke med en silverkniv. Jag tar ett steg fram men Loke håller upp handen. Så jag glider tillbaka till min plats. Leyorbina ritar ett märke med kniven i Lokes panna medans hon mumlar en formel. Lokes blick försvinner bort och han blir slapp i stolen. Jag reagerar direkt. "Vad gör du med honom?", frågar jag. Shanon svarar. "Ta det lugnt. Jennas själ kommer absorberas av flos mortem. Loke kommer vara som en hållplats för Jennas själ.", säger hon. Jag vill inte lämna Loke här. Motvilligt backar jag bort från rummet och sedan med Shanon.