Finns det ett oss?

Kapitel 1- Samtalet

Josef

Josef stod och kollade ut genom fönstret, han tänkte på allt som hänt de senaste dygnen. Först att han träffade Cissi och sedan bråket med Alex. Fan, hon blev nog faktiskt lite upprörd över Cissi. Men vår relation är så svår att sätta ord på. Om man ens kan kalla det vi har en relation. Jag vet ju vad jag hade velat, det har jag velat sen dag ett. Resten är på middag hos Martin nu, men jag hade varken ork eller lust idag. Det knackade först en gång en liten och tyst knackning. Direkt efter kom en längre och hårdare knackning. Jag gick för att öppna och ett leende flög över mina läppar.

Alex

Jag kunde inte sluta tänka på Josef efter Jenny hade frågat mig var han var idag. Efter maten hos Martin tackade jag för mig och ringde en taxi. Kanske gjorde jag helt fel som chef nu, men jag kunde inte motstå det. Allting brast efter att jag hade varit hos Josef, trots att jag jobbade så var det som om huvudet inte ville släppa det där. Var det avundsjuka? Nej men gud så löjlig jag är. Skulle jag vara avundsjuk för att Josef hade en relation med Cissi, det går ju inte ihop. Taxin stannade där jag hade bett honom att stanna och jag betalade, en klump växte i magen. Jag hoppade ur taxin och gick in. Jag knackade en gång, den kanske inte var tillräckligt tydlig. Jag knackade igen. Josef öppnade dörren och ett leende sprack upp hos mig,

"Kom in" sa Josef samtidigt som han vägledde Alex in i lägenheten. Alex tog av sig sina skor och satte sig på soffan. Josef gick lite bakom henne och kliade sig i bakhuvudet. "Vill du ha något att dricka? Eller du kanske kör?" frågade Josef. "Nej, jag tog taxin direkt från Martins. Dricka hade väl varit gott" sa Alex och log. "Vin?" frågade Josef och Alex nickade. Han öppnade en flaska och hällde upp varsitt glas till dem. Josef gick bort mot soffan och gav Alex det ena glaset innan han satte sig bredvid henne. "Fan Alex, jag blev jävig" sa Josef och tittade på Alex. Hon nickade försiktigt. "Det kan hända oss alla Josef" sa Alex och försökte små le. "Ja men..." sa Josef. Alex förstod att samtalsämnet skulle inte leda någon vart så istället valde hon att prata om något annat. "Så hur är det mellan dig och Cissi?" frågade Alex. "Jag kan slå vad på att jag aldrig någonsin någonsin kommer att träffa henne igen" sa Josef och skrattade försiktigt. Alex nickade och skrattade med. "Var det något speciellt eller?" frågade Josef och tittade på 

Alex. Deras blickar möttes och Alex virrade på huvudet. De fick snabbt ögonkontakt igen och de släppte dem inte, ingen av dem visste vad de skulle säga. Pulsen ökade och både Josef och Alex kände att värmen steg i lägenheten. "Du Alex, om du inte vill behöver du inte berätta men sedan Majid var här har jag tänkt. Du sa alltid att det aldrig var något på det sättet mellan er, men jag har alltid undrat vad det var emellan er" sa Josef och tittade på Alex. "Josef berättar jag detta för dig så måste du lova mig att du inte säger detta till någon annan" säger Alex och tittar mot Josef. Alex vänder snabbt blicken igen, hon känner hur tårarna började rinna längs hennes kinder. Hon berättade allting för Josef och Alex för första gången någonsin grät inför en kollega på det här sättet. Men hon kände väl att Josef var mer än en kollega. Hon kunde inte definiera vad han var förutom att han var mer än en kollega. Josef som hade tårar i ögonen tittade på Alex och tog tag om hennes hand. Hon mötte hans blick och de kramades. "Du vet väl att du alltid kan prata med mig Alex" sa Josef och tittade på henne. Alex torkade tårarna och nickade åt honom, de stannade i kramen ett tag. Klockan blev alldeles för mycket och de skulle jobba dagen efter. Alex hade somnat på Josefs arm och Josef tyckte det var onödigt att väcka henne. Han bar henne in i sin säng och bäddade ned henne försiktigt. Han tog en kudde och en filt till sig själv och somnade på soffan. Nästa dag vaknade han av att han hörde någon gå i köket. "Hej" sa Josef och tittade upp mot Alex. "Hej" sa Alex och log mot Josef. Han ställde sig upp och Alex kunde inte låta bli,hennes ögon fastnade på hans bara överkropp. "Du tack, jag hade kunnat sova på soffan" sa Alex. "Nejdå, du hade haft en tung kväll" sa Josef samtidigt som han sträckte sig över Alex för att ta tag i två kaffekoppar. Deras ögon möttes och de kunde inte släppa blicken från varandra. Tillslut log Alex lite och tittade ned i golvet medan Josef gick och gjorde varsin kopp kaffe till dem. Han tog sedan fram mackor, smör och pålägg. De åt frukost med varandra sedan hoppade Josef in i duschen medan Alex satte undan disken från igår.

Alex

Det här känns helt surrealistiskt, jag somnade hos Josef igår och nu känns det helt plätsligt som att jag har bott här alltid, trots att detta är andra gången jag ens är här. Men det kändes bra igår, bättre än vad de borde. Men han har ändå inte känslor för mig, han bar ju med Cissi för bara någon dag sedan.