Finns det ett oss?

Kapitel 18-Tobban

Alex tog ett djupt andetag och reste sig från stolen och öppnade dörren, hon gick ned till de andras kontor. "Josef, hade jag kunnat prata med dig lite?" frågade Alex och Josef nickade. "Absolut" svarade Josef, man såg på hela Josef att han var ofokuserad, något var fel. De gick in på Alex kontor, persiennerna var ned rullade vilket de aldrig brukar vara men Alex hade inte hunnit dra upp dem än. Josef satte sig på Alex skrivbord och Alex stängde dörren bakom henne. Josef blick var fastklistrad i golvet. "Josef, det är inte bara jag som reagerar längre. Vad händer?" frågade Alex. "Det är inget Alex" sa Josef med blicken fortfarande fastklistrad i golvet. " Josef... nu behöver du prata med mig. Oavsett vad som händer är jag fortfarande din chef" sa Alex. "Jag vet det Alex" sa Josef. "Så berätta för mig vad som händer, för jag tror inte att det är privat" sa Alex och flinade lite. Josef tittade upp och ett litet leende smög fram. "Okej, jag hörde Steinar imorse om att han ville ha en heltidsanställning igen. Det var ju inte så länge sedan jag började... och det var ju för Steinar slutade" började Josef. "Du ska ingenstans," sa Alex och lade sina armar i kors. "Nu blir det fel Alex, du och jag vi är ett par. Du blir känslomässigt involverad. ", sa Josef. "Nej Josef" sa Alex. "Okej så du blir inte partisk i beslutet eftersom du ligger med mig och för att det finns en chans att Fredén tar mig någon annanstans" viskar Josef. "Lägg ned Josef, För det första säg för fan inte att jag ligger med dig som om jag inte betyder något. Det där är lågt. Vi båda vet att jag tycker att du är en bra polis. Tro mig, jag skiljer mig åt jobb och privatliv. Jag anställde intr dig för jag tyckte att du var snygg, jag anställde dig för att du är en bra polis. Du är ett jättebra komplement till vår grupp" förklarade Alex. "Steinar då, han tycker jag är en asdålig polis" sa Josef. "Det Här sa jag när jag frågade dig om platsen men jag säger det igen, jag har läst dina tjänster rapporter. Du är en bra polis." sa Alex. Josef nickade och tittade på Alex. "Förlåt, jag menade inte att vi ligger. Jag älskar dig Beijer" viskade Josef och gav Alex en kram. "Varför sa du inte detta från början?" frågade Alex och släppte Josefs kram. Hennes händer vilade på Josefs knän och hon tittade på honom fundersamt. "För att jag var rädd för att förlora en arbetsplats som jag älskar, med en helt fantastisk grupp kollegor. Men också för att Fredén hade föreslagit typ Malmö vilket hade betytt inget mer för oss" säger Josef och stryker Alex kind. Alex gav honom en kyss. "Bra på att skilja privatliv och jobb?" sa Josef och flinade lite. Alex gick jättenära och lade sina läppar mot hans öra. "Okej, jag kanske tänker mer på dig" sa Alex. "Det är ju inte alla dina kollegor som får dig sömnlös halva natten för den delen heller" sa Josef och flinade. "Käften med dig" svarade Alex och slog honom lite lätt på axeln. "Gå ut och jobba nu då" sa Alex och himlade med ögonen. "Okej då" sa Josef och reste sig från bordet. Han var på väg ut när han vände sig om. 

"Alex, du har något på nacken så du vet" sa Josef. Han öppnade dörren och var på väg ut när Alex sprang och stoppade honom. Hon stängde dörren bakom honom och slog till honom på armen en gång till. Denna gången har slagit lite hårdare "Seriöst Josef, du kan inte säga så, sen bara gå! Det är ju ditt fel!" sa Alex som inte kunde dölja leendet. "Det syns typ inte, sen mitt fel vet jag inte om det är..." sa Josef och tittade på henne med stora ögon. "Käften" svarade Alex och Josef lade sina armar om hennes midja. Han placerade sina händer på hennes rumpa och kysste henne. Alex bröt kyssen efter en stund. Hon torkade Josefs läppar och öppnade sedan dörren och knuffade ut honom. Josef flinade lite lätt och satte sig ned på sin stol. "Här var det någon som är på bättre humör" sa Aida och flinade lite. Josef himlade bara med ögonen. Josef hörde fotsteg närma sig och vände huvudet från datorn. De fortsatte jobba fram till lunch, ungefär vid den tiden kom Alex ut från sitt kontor. "Hur går det?" frågade Alex. "Jodå det går" svarade Steinar och log. Martin kom ut från sitt rum och ställde sig vid Alex. "Inger kommer förbi en runda, hon behövde låna skrivaren" sa Martin och log. Alex nickade och tittade först på Steinar och sedan på Josef. "Trevligt" sa Alex och Martin log. Bara ett par minuter senare kom Inger upp med hissen och gick in till Beck-gruppen. Hon gav sin pappa en kram men kunde inte låta bli. Hennes ögon föll på Steinar. Steinar log mot Inger vilket var något som både Alex och Josef lade märket till. Steinar ställde sig upp och gav Inger en kram, Martin tittade lite underligt på dem. Inger gick in och skrev ut vad hon behövde. "Kan vi få bjuda på lite kaffe?" frågade Alex. "Ja men gärna" sa Inger och log. Hela gruppen satte sig i fikarummet. Josef och Alex stod mitt emot Josef. Bredvid Alex stod Inger och Steinar. Martin, Oskar och Jenny satt på stolarna runt bordet. "

Fan pappa! Där en sak som jag helt glömt berätta för dig. Jag och Steinar är ett par" bubblade Inger ur sig. Martin tittade först och chockerade på dem, den chockerade blicken varade ett tag. Men de flesta som var i fikarummet blev chockerade förutom Josef och Alex då såklart. "Vad roligt" sa Martin och Inger nickade. Steinar gav henne en liten kyss på kinden och lade hans arm om hennes midja. Alex kunde inte rå för att tänka på hur mycket hon hade velat att Josef och hon kunde vara mer öppna med sitt förhållande. Men det gick ju bara inte. Hon tittade mot Josef och log försiktigt, han log tillbaka. Det var precis som om Josef förstod vad Alex menade utan att de hade diskuterat det. Beck-Gruppen satt och pratade en stund till innan Inger var tvungen att gå, Steinar gav henne en kram och kysste henne sedan. Steinar leende var svårt att missa, det var nästan som om han lös. "Här var det någon som blev på bättre humör" sa Oskar och log lite. "Hon är helt fantastisk och att jag nu kan prata med henne och slippa gömma henne för det gör allting så mycket lättare. Du borde prova det Josef" sa Steinar och Josef nickade. "Jag är glad för din skull" sa Josef och log. Josefs telefon började ringa och han svarade direkt. "Ja, det är Josef", sa han i telefonen. 

"Hej! Jag heter Rebecca Lövgren och ringer från fängelset. Jag ringer angående din bror Tobias Eriksson" sa Rebecca i telefonen. "Okej, har det hänt något eller?" frågade Josef fundersamt. "Tobias är inlagd på sjukhus igen, han har är allvarligt skadad efter ett knivhugg", förklarade Rebecca och Josef kände hur pulsen ökade. "Jag kör dit" sa Josef innan han lade på. Han slängde ihop sina saker och slängde på sig jackan. "Har det hänt något?" frågade Oskar. "Ja, Tobban är på sjukhus igen" svarade Josef innan han sprang in till Alex. "Tobban är knivhuggen" sa Josef och svalde hårt. "Står din bil här?" frågade Alex och Josef nickade. Alex slängde ihop sina saker och gick ut med väskan i handen. "Jag kör" sa Alex och Josef nickade. "JAG FÖLJER MED JOSEF" skrek Alex till resten av gruppen på vägen mot hissen. När dörrarna till hissen stängdes tog Alex Josefs hand och kysste honom på kinden. "Det kommer att bli bra" sa Alex.