Finns det ett oss?

Kapitel 30- Koffeinet

Klockan var runt fyra när Alex telefon ringde, både hon och Josef flög upp ur sängen. "Alex Beijer" sa Alex när hon svarade. "Vi kommer så fort vi kan" sa hon innan hon lade på. "Vad händer?" frågade Josef och gnuggade sina ögon när Alex tände bordslampan. "Ett mord, vi måste åka dit. Tror du att du kan köra?" frågade Alex. "Oklart, kan du ringa Steinar? Han drack inte igår" frågade Josef. "Det är bättre det än att någon av oss blir tagna" sa Alex. Alex knappade in Steinars nummer medan Josef slängde på sig lite kläder. "Hej Steinar" sa Alex i telefonen. "Hej Alex" sa Steinar lite yrvaket. "Du vi har ett nytt mord i ......., jag och Josef vågar inte köra. Kan du hämta oss så kör vi dit?" frågade Alex. "Absolut" sa Steinar. "Tack" sa Alex innan hon lade på och började ta på sig sina kläder. Josef tog varsin banan till dem och varsin nocco. Han mötte Alex i hallen och de tog på sig sina jackor och skor. Josef gav henne sin banan och sin nocco. "Tack" sa Alex och gav honom en kyss innan de skyndade ut genom dörren. De hoppade in i Steinars bil och körde ut mot kajen.

"Vad vet vi?" frågade Steinar. "Inte så mycket, de  var ganska korta när jag pratade med dem." sa Alex. "Vem fan är ens ute nu och stöter på ett lik?" frågade Josef. "Du, det är en bra fråga" sa Steinar och pekade med ena handen i luften. De gick ut ur bilen och ned till tekniska som redan arbetade för fullt, de möttes av Oskar, Jenny och Aida. "Fick ni också skaffa skjuts?" frågade Alex och skrattade lite. "Ja, det blev så" sa Oskar och flinade lite. "Vad vet vi?" frågade Josef som möttes av Erika på tekniska. "En man han har troligen varit död i en vecka men det är upp till rätts att avgöra det sedan", förklarade Erika. De ställde sig och tittade på mannen som blivit brutalt mördad med flera hugg. "Dödsorsaken är förblödning, det ser ut som vilken amatör som helst har gjort det. Det ser ut som det är gjort på grund av ilska eller något liknande" förklarade Erika. "Har vi någon ålder på mannen?" frågade Alex. "Runt femtio kanske" sa Erika och Alex nickade. "Några världe saker?" frågade Jenny. "Ja, de borde vara klara med dem snart, gå bort mot de där borta" sa Erika och pekade på folkmassan. "Vem var det som hittade liket?" frågade Steinar. "Det var en man som ringde in anonymt till polisen" sa Erika. "Vi måste få tag på den inspelningen" sa Alex och tittade på Josef som nickade. Efter Beck-Gruppen fått ut all information som gick att få fram så möttes de vid bilarna.  "Här var en legitimation och någon typ av bild på ett barn" sa Oskar och tog fram plånboken. "Inga andra kort?" frågade Alex. "Jo några bankkort också" sa Oskar och Alex nickade. "Vad säger vi? Ska vi åka hem, träffas igen vid klockan nio. Det är ungefär fyra timmar så vi hinner vila upp oss lite" sa Alex och resten av gruppen nickade.  "Kör du oss?" frågade Alex och Steinar nickade. De hoppade in i bilarna och Alex och Josef åkte tillbaka till lägenheten.

När de kom innanför dörrarna gäspade Alex stort och sträckte på sina armar. "Koffeinet kickade in nu, jag kommer aldrig kunna sova nu" sa hon och flinade lite. "Vad sägs som att vi inte sover då?" sa Josef flörtigt och lade armarna om hennes midja. "Josef vi måste kunna fokusera...." sa Alex men slutade meningen när Josef började kyssa henne i nacken.  "Vad sa du" viskade Josef i hennes öra.  Alex skakade bara på huvudet och vände sig och kysste Josefs läppar. Josef mötte hennes läppar med en passionerad kyss och tryckte upp henne mot köksbänken. Alex halvsatt på den medan Josef kysste hennes läppar ned till hennes hals och fortsatte kyssarna samtidigt som han knäppte upp hennes blus. Alex släppte ut små stön som satt i halsgropen. Han slutade med magen och gick tillbaka upp, upp i hennes nacke och till hennes öra. "Jag älskar dig" viskade han flörtigt och Alex tog tag i hans ansikte och kysste honom passionerat. Kyssarna var intensiva och långa. Josef bar upp henne på köksön och drog av hennes blus. Han drog händerna upp och ned längst hennes sidor och sedan upp i hennes hår. Ale hade sina händer om Josefs nacke och benen runt hans höfter. Hon avbröt kyssen och tog en paus för att andas. Hon lade sin hand på Josefs kind och drog ned den längst hans tröja. Hon nådde slutet av tröjan och drog av den i farten. Hon drog sedan Josef till sig igen och kysste hans läppar. Hon drog händerna upp och ned längs Josefs rygg medan hans läppar rörde sig vid hennes hals. Det pirrade hos både Josef och Alex, den längtan de har haft för varandra tar aldrig slut. De driver varandra till vansinne när de inte får känna varandras beröringar. Josef knuffade försiktigt ned Alex så hon lade sig platt på köksbänken, han drog längst hennes innerlår och upp till knappen på hennes byxor. Han knäppte upp knappen och drog ned gylfen. Han drog av hennes byxor och kysste henne längst med hela kroppen och upp till hennes läppar. Alex satte sig upp igen och klarade sig fast runt Josef och de fortsatte vidare in till sovrummet.

Vid ungefär sju vaknade Josef och Alex som hade slumrat till i ungefär en halvtimme. Trots deras brist på sömn var både Josef och Alex piggare än de flesta andra mornarna. Josef hörde klockor ringa,  han stängde av den och hade ett stort leende på sina läppar. Han kysste Alex nacke och hon vände sig om kysste hans läppar innan hon ställde sig upp. "Vill du duscha först?" frågade hon samtidigt som hon drog på sig en av Josefs t-shirtar och ett par trosor. "Det kvittar mig" sa Josef, "men då fixar jag frukost så duschar du" sa Alex och Josef nickade. Han ställde sig upp på knäna med täcket runt sin midja. Han gav Alex en kyss och lade sin panna mot henne. "Jag älskar dig" sa Josef. "Och jag dig hjärtat" sa Alex och log mot Josef innan hon kysste honom igen.  Alex gick ut i köket medan Josef hoppade in i duschen, han tog en väldigt snabb dusch för han visste att Alex ville ha tid på badrummet sedan. De fixade helt färdiga och stack sedan till jobbet. Det var en varm sommarmorgon i början på Juni och allting var perfekt, förutom faktumet att de hade en mördare att leta rätt på...

Josef och Alex var på plats vid kvart i nio. Josef gick direkt in i mötesrummet och hälsade på Martin, Steinar Aida som redan var där. Han stod upp och tittade på tavlan där bilderna redan var uppsatta. "Vem har fixat detta?" frågade Josef. "Jag hade lite tid över, jag var här vid halv åtta" sa Steinar. "Gött" sa Josef och log. Alex kom strax därefter med två koppar kaffe i handen.  "Godmorgon" sa Alex och log. "Godmorgon" sa Martin och log. "Har du läst det vi har fått fram eller?" frågade Alex och Martin nickade. Alex gav Josef koppen med kaffe och han log som ett tack. "Du Alex, du kanske ska ta det lugnt med koffeinet så du inte blir för pigg" sa Josef och flinade. Alex skrattade lite och skakade på huvudet. Hon låtsades titta på tavlan och viskade så bara Josef skulle höra. "Är jag så pigg så jag inte kan sova ikväll kan du väll ha en lösning på det lilla problemet" sa hon flörtigt. Josef som blev lite röd i huvudet vände sig om och satte sig på en stol. Han sneglade upp Alex som flinade och också var röd i huvudet.Strax efter att Alex och Josef hade kommit kom även Oskar och Jenny .  Alex satte upp bilderna som Aida hade hunnit skriva ut på tavlan och skrev upp mannens namn.

"Mannen heter Benny Svantesson, han är i femtioårsåldern. Han hittades död tidigare i morse eller det är det vi tror i varje fall. Det ringdes in ett anonymt tips till polisen och detta blev inspelat och vi ska såklart analysera och lyssna på detta. Han dog av flera knivhugg på olika ställen på överkroppen. Vi vet mer om dödsorsak så fort vi har fått en uppdatering av rätts, förklarade Alex. Hon tittade upp på Aida och nickade försiktigt. "Okej den här Benny har blivit anmäld ganska många gånger av grannar som ansåg att han hade ett hårt språk. Han har också blivit anmäld för misshandel tidigare år men också sexuellt ofredande, förklarade Aida. "Familjen vet vi något där?" frågade Steinar. "Han har en fru och två barn. Hans fru heter Lena Svantesson och hans barn Karl Svantesson och Jenny Svantesson" sa Jenny som  hade datorn uppe. "Va fan" sa Josef och drog handen över munnen. "Vadå?" frågade Alex och rynkade pannan. "Jag tror jag vet vilken familj detta är" sa Josef och gav Alex en allvarlig blick. "Okej berätta mer..." sa Alex.