Finns det ett oss?

Kapitel 7- Ögonkontakt

Hos Steinar

"Sorry, jag måste sticka" säger Steinar och börjar ta på sig jackan. "Du det är lugnt, jag har ätit middag med min pappa under åren jag förstår" sa Inger. "Men det var väldigt trevligt och du har druckit så jag kör dig hem" sade Steinar och viftade med bilnycklarna. "Men Steinar, det är väl inte nödvändigt!" säger Inger bekymrat. "Jodå, din bil får stå kvar." sa Steinar och log mot Inger som himlade med ögonen och gick ut genom dörren. Steinar gick efter henne, han stängde och låste dörren. De gick ut till bilen och Steinar körde Inger hem, han stannade utanför hennes lägenhet och Inger vände huvudet från bilrutan och till Steinar. "Tack för skjutsen och jag menar verkligen det. Det var roligt att komma ut och träffa dig, trots hur våra vägar korsades från början" sa Inger och la en hand på Steinars kind. "Detta var mycket trevligt" sa Steinar och log mot Inger, han tog tag i hennes hand och tog sin tumme över den försiktigt. Hon lutade sig in för en kyss och Steinar gjorde detsamma och bara efter ett par sekunder var deras läppar på varandra. Det var en kort och mjuk kyss innan Inger sade hejdå och gick in i sin lägenhet. Steinar körde av mot polishuset, till Martin. Helvete så långt hade han inte tänkt...

På Skeppsholmen

"En man i tjugofem års åldern, oidentifierad. Han hade varken legg eller plånbok på sig. Han hade en mobil som verkar vara sönder. Ni kan få den så fort tekniska är klara med den. Han har förmodligen dödats för några veckor sedan, det är bara spekulationer resten får rätts avgöra." sade Bergström "Vet man om detta är brottsplatsen?" frågade Josef och tittade på Bergström allvarligt. "Nej.. högst osannolikt. Någon borde ju ha hittat honom, det är en väldigt öppen plats och många brukar gå här." säger Bergström. "Hur länge tror du att han har legat här?" frågar Alex. "Inte mer än något dygn skulle jag , han har behållits väl så det ser ut som om han varit inomhus. " sa Bergström. "Vem hittade han?" frågade Josef . "Mannen som står och pratar med poliserna där borta, han var ute och skulle träna", säger Bergström. "Tack" säger Alex och ler mot Bergström. Josef föser undan Alex från resten och ställer sig hyfsat nära. "Om han nu skulle legat här mitt på gräset, borde inte någon ha märkt honom? Asså ligger ju både kanotklubben och skolan jättenära", förklarade Josef och Alex nickade. "Jo, han kan inte ha legat här länge" säger Alex med en allvarlig blick. De hämtade telefonen hos tekniska innan de körde tillbaka till Stationen där de möttes av Steinar, Martin, Oskar, Jenny och Aida som redan satt i mötesrummet. Alex och Josef berättar allting som de fått reda på när de var ute på Skeppsholmen. "Aida, finns det några försvunna män i tjugofem års ålder?" frågade Alex. "Låt mig se" sa Aida samtidigt som hon började knappa på datorn, hela gruppen tittade på henne medan hon försökte hitta det de letade efter. "Det finns två försvunna män, den ena rapporterades in igår och den andra för ett par veckor sedan" sa Aida och tittade upp på sina kollegor som alla nickade. 

"Är det anhöriga som anmält båda?" frågade Josef och tittade på Aida som nickade. "Ja, det är det, den ena gjordes av föräldrarna och den andra av en kusin till mannen som försvunnit" sa Aida och kollade på Josef. "Jag vill att vi åker ut direkt imorgon och kollar med dem, Steinar och Josef, ni tar kusinen. Oskar och Jenny, ni tar familjen" sade Alex och tittade på sina kollegor. "Något annat?" frågade Oscar och tittade sig runt över bordet. "Ja, är det inte lite märkligt? Klockan är åtta och det ringdes in vid sju strax efter att mordoffret hittades på en öppen plats nu. Bergströms spekulationer var något dygn men det låter orimligt asså. Det känns nästan som att mördaren ville att någon skulle hitta liket", förklarade Martin. "Det där låter rimligt, jag och Alex diskuterade det innan så framför allt med tiden. Jag skulle säga en timme max" sade Josef och Martin nickade. 

Josef tittade upp mot Alex som redan hade sina ögon på Josef, hans puls ökade. Hon tittade snabbt ned i golvet, log lite för sig själv innan hon kopplade till jobbet igen. "Hörni, jag tror inte att det finns så mycket att göra ikväll. Vi avvaktar och väntar in rättsmedicin och så ser vi om vi kan få en identifikation på mannen. Jag vill att alla ska vara på plats vid nio i morgon" sade Alex bestämt innan hennes kollegor började resa sig från stolarna. Josef satt kvar och väntade på att resten skulle gå ut innan han tittade upp på Alex. "Jag känner mig lite dissad" sa Josef och Alex kollade på Josef med en förvånad blick. "Va menar du?" frågade Alex som började flina, hon klarade inte av att ha ögonkontakt med honom. "Ja, du vill ju inte åka med mig imorgon" sa Josef och flinade. "Äsch, skärp dig" sa Alex och slog till honom lätt på armen. De reste sig upp och tog på sig sina ytterkläder och började gå mot hissen, de gick in. Det var bara de i en hiss som vanligtvis kändes stora. Alex hörde Josefs andetag vilket fick Alexs puls att öka, de vände ansiktet mot varandra. De tittade långt in i varandras ögon och log. Josefs puls var högre än någonsin och båda kände hur värmen steg. Alex harklade sig och tittade ned i golvet innan hon tittade upp på Josef igen. "Vill du ha skjuts hem?" frågade Alex och Josef nickade. Det ända som snurrade i Josefs huvud var hur mycket han ville kyssa henne men hur osmart det var...