Kapitel 29- Barndomsvän

66 7 6
                                    

Josef beställde sushi som Alex hade bett honom att göra medan de gick in i lägenheten. Han satte sig i soffan bredvid Alex och tittade på henne. "Alex...vad var det?" frågade Josef och tittade på Alex. Hon mötte hans oroliga blick och Alex log mot honom. "Josef, du klarar knappt av att vara i din lägenhet och du mår dåligt varje gång du har varit där" sa Alex och Josef nickade. Hans blick var neråt mot hans händer. "Är det inte bättre att du flyttar hit?" frågade Alex. Josef lyfte blicken och log mot Alex. Hörde han precis rätt? Vill Alex att han flyttar in till honom? Det tar ett par minuter för att inse vad Alex just hade frågat honom. Han som förväntade sig det värsta men fick det bästa. "Såklart jag vill" sa Josef och kramade Alex hårt och hon kramade honom tillbaka. De släppte kramen efter en stund och deras ögon möttes, det pirrade hos både Josef och Alex. Josef lade handen om hennes kinder och kysste henne. "Jag älskar dig" sa Josef, "Och jag dig" sa Alex och kysste honom igen. "Vi ska bli sambos" sa Josef och log stort. "Finns inget jag hade velat mer i hela världen" sa Alex och log. Josef tittade på hans livs kärlek och kysste henne igen. En knackning hördes på dörren och stoppade deras fina ögonblick av lycka. Alex reste sig upp och öppnade, det var maten. "Tack" sa Alex innan dörren stängdes igen. Josef tog fram ett av sina vin han hade tagit med sig från sin lägenhet och tog ned två vinglas. "Vad är det här för vin?" frågade Alex och smakade. "Jag hade det i lägenheten, tänkte vi kunde dricka upp dem" sa Josef och log. Alex nickade kysste Josef på kinden innan hon började packa upp maten. Alex och Josef satte sig och åt, de pratade om hur allting skulle fungera och se ut när det var deras lägenhet tillsammans numera. Alex hade fler idéer än vad Josef hade, han mest nickade och log. 

Han var nöjd så länge han hade en säng, badrum, vardagsrum och kök. Självklart ingick Alex också i listan på nödvändiga saker i lägenheten. De åt upp sushin innan Alex duschade och Josef plockade undan. Sedan medan Alex fixade sig så duschade Josef. De båda kastade på sig smarriga varma kläder. Det var mitten i juni, Alex och Josef skulle snart gå på deras välförtjänta och sköna sommarledighet. Josef ville visa Alex västkusten och träffa lite gamla kompisar därifrån. När de båda var klara åkte de till adressen som Oskar hade gett dem och när de kom dit var det bara Oskar och Jenny där. Alex tittade på Josef, de som tyckte att de var sena. Klockan var dock bara strax över åtta men ändå. "Vi var inte sist i alla fall" sa Alex samtidigt som de var på väg över till Oskar och Jenny. Helt plötsligt stannar Josef. "Hej!" sa Josef glatt och kramade om blondinen som stod vid baren. "Hej" sa kvinnan och log mot Josef. "Vad fan gör du här?" frågade Josef glatt. "Jag är här med jobbet på en sak och du jobbar här eller?" frågade kvinnan. "Jo, jag jobbar på Stockholms mord" sa Josef och nickade. "Fan Josef Eriksson, mordutredare, det skulle jag aldrig kunnat tänka mig för ett par år sedan" sa kvinnan och skrattade, vilket Josef gjorde också. Josef sneglade lite på Alex som mest stod där och log. Alex såg lite obekväm ut. "Jessica, Alex, Alex, Jessica. sa Josef och log mot Alex. . Alex sträckte ut sin hand och hälsade på Jessica. "Är ni kollegor eller?" frågade Jessica nyfiket. "Ja eller egentligen både det och sambos" sa Josef. "Eller inte officiellt sambos än men snart så" sa Alex och skrattade lite. Josef lade sin arm om Alex midja. "Ni är barndomsvänner eller?" frågade Alex som helt plötsligt kände sig lite mer bekväm. "Vän och vän... man kanske inte riktigt kunde kalla oss vänner" sa Jessica och skrattade. Josef kliade sig lite i nacken och Alex nickade. "Borde vi gå bort mot Jenny och Oskar?" frågade Alex. Josef nickade och såg att Steinar och Inger också hade kommit fram. "Det var super trevligt att se dig igen Jessica" sa Josef och log. Jessica slängde armarna om Josef och gav honom en kram. "Det var kul att se dig också och trevligt att träffa dig Alex" sa Jessica och log. "Ja, detsamma" sa Alex och log. "Du får komma ned i sommar" sa Jessica. "Josef, det hade varit supermysigt" sa Alex och la handen på hans bröstkorg. "Vi ses" sa Josef och vinkade innan de gick därifrån och fortsatte mot resten av sina kollegor. De satte sig ned vid bordet och hälsade på alla. "Vem var det?" frågade Jenny. "En barndomsvän till mig" sa Josef. "Nej, ni var ju inte barndomsvänner, man kunde inte kalla er det" sa Alex och himlade med ögonen. "Nämen Alex Beijer, är du lite svartsjuk?" frågade Inger och skrattade lite. "Aldrig!" sa Alex och skrattade lite. "Joho du!" sa Steinar och Alex bara skrattade. "Sen har hon ju faktiskt inget att vara svartsjuk på. Hon har ingen chans mot Alex" sa Josef och log. "Nej, det har ingen" sa Alex och kysste Josef. "Plus att vi har lite nyheter faktiskt" sa Alex och log. "Är du gravid?!" frågade Oskar. 


Alex skakade på huvudet. "Nej men jag och Alex ska bli sambos" sa Josef och log. Han tittade på Alex som log stort. "Nej men vad kul!" sa Inger. Efter att Josef och Alex hade fixat varsin drink till sig så satt kollegorna och Inger mest och pratade jobb men också planerna inför sommaren. Steinar och Inger hade planerat att åka till Oslo så Steinar kunde umgås mer frekvent med sina barn där. Josef och Alex hade väl inga planer förutom att de ville vara tillsammans. Både Oskar och Jenny ville spendera så mycket tid som möjligt med sina barn. Timmarna gick och de alla hade väldigt trevligt. Mycket av puben hade öppnats upp till ett dansgolv och mer och mer folk hamnade där. Plötsligt kommer någon bakom deras bord som Steinar ser. "Josef..." sa Steinar och nickade på blondinen som var på väg mot Josef. "Josef! Dansa med mig!" sa Johanna högt. "Du, jag tror jag stannar här" sa Josef och log. "Kom igen, var inte så tråkig Josef" sa Johanna. Josef tittade på Alex som mest rykte på axlarna. Josef satte munnen nära Alex öra. "Din och bara din Beijer" sa han innan han gick ut på dansgolvet med Johanna. Alex skrattade åt Josef som blev utdragen på dansgolvet, Alex misstrodde inte honom i en sekund. Det var nog mest Josef som tyckte det var lite jobbigt eller att hon var väl lite närgången tyckte Alex. Ett par låtar passerade och Alex sneglade på Johanna och Josef ibland. 

"Nej för fan Alex, nu börjar hon bli alldeles för närgången, nu drar vi ut på dansgolvet" sa Jenny och ställde sig upp. Alex bara ställde sig upp och skrattade åt det Jenny hade sagt. I vanliga fall hade Alex suttit kvar men efter ett par drinkar blev Alex en riktig partypingla. "Vilka ska med?" frågade Jenny och vände sig mot de som satt kvar runt bordet. Inger ställde sig upp direkt och sedan sneglade Oskar och Steinar på varandra innan de också bestämde sig för att följa med. De drog sig bort till dansgolvet och drog sig närmare Josef och Johanna. Alex höll med att hon var väl lite för närgången på Josef nu, hon ville inte vara svartsjuk eller överbeskyddande flickvän men hon har ändå en gräns. Hon gick bort och knackade Johanna på axeln. "Kan jag ta över lite?" frågade Alex. Johanna visste att hon inte kunde säga något så hon log bara åt Alex och drog sig bort från Josef. Josef gav Alex en hård kram och snurrade henne sedan . "Jag älskar dig" sa Alex. "och jag dig" sa Josef och Alex kysste Josef intensivt. Hon såg att Johanna stod i närheten och det gjorde det bara ännu bättre. De dansade hela natten eller halva iallafall. Alex var lycklig, tacksam för sina kollegor men framförallt tacksam för Josef och Josef var lika tacksam för henne. Hon var glad att allting började gå tillbaka till det normala efter vad som hände för ett par veckor sedan. Det var både hon och Josef glada för. Nu skulle de bli sambos också, det kunde ju inte bli bättre.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för att det har tagit ett tag, men det har varit mycket i skolan! 

Kramar Flisan<3

Finns det ett oss?Where stories live. Discover now