Finns det ett oss?

Kapitel 11-Godmorgon

De vaknade nästa dag nakna, Josef hade sina händer om Alex midja och de vaknade av Alex alarm. Alex vände sig om och Josef gäspade. "Godmorgon" sa Josef samtidigt som han tog bort en bit hår från Alex ansikte. Alex smekte över Josefs stubbiga kind och hon log. "Godmorgon" svarade hon och lutade sig mot honom. Han drog henne närmare och in i en kyss. "Josef...du sa någonting till mig igår som jag aldrig svarade på, men jag älskar dig med" sa Alex och Josef gav henne en till kyss. Denna kyssen var djupare och mer intensiv. Han började kyssa hennes nacke och ned till hennes bröst, vidare ned på magen. Hon släppte ut ett dovt stön vilket fick Josef att vilja fortsätta ned på hennes innerlår, hon släppte ut stön till. "Josef" viskade hon tyst samtidigt som hon tog ett djup andetag. Hennes puls var hög, hon tog tag i hans huvud och drog upp det. Hon gav honom ett par kyssar innan hon bröt deras kyssar och drog hennes hand över hans kind. "Josef...jag hade mycket hellre legat kvar här med dig. Men vi har samling om drygt en timme. Jag måste duscha" sa Alex, "Okej" sa Josef och suckade. Alex ställde sig upp, och Josef följde henne med blicken. Hon var så vacker, tänkte han. "Ska du med eller?" frågade Alex och Josef flög upp ur sängen. Han gick upp bakifrån och började placera kyssar längst hennes nacke och ned på nyckelbenen. De stannade ett tag innan de fortsatte in i duschen. Alex placerade kyssar över Josefs rygg samtidigt som han stod med huvudet i duschen. Han vände sig om, deras läppar möttes och Josef tyckte upp Alex mot väggen. Alex satte sina ben runt Josefs höfter och han höll under hennes rumpa. Mellan deras kyssar släppte de ut små stön. Efter duschen bytte Alex om medan Josef lånade bilen och körde hem till sig.

Josef

Jag kan inte riktigt fatta att det hände, det enda jag har velat sen den första dagen jag såg henne. Alex Bejier den vackraste personen på denna planet, men det jobbiga är också att samma Alex Beijer är fortfarande min chef och kollega. Det gör lika ont varje gång jag tänker på det. Jag älskar mer än någon annan att jobba tillsammans med Alex, inte bara för att hon är Alex och jag gillar Alex. Utan för att Alex är en otroligt bra polis och Alex sätt att vara polis är något som jag fascineras av. Alex Beijer, min kollega som också är också min närmsta kollega. Det vill  jag inte att  ska förändras. Jag kan samtidigt inte låta bli, jag älskar ju henne och hon älskar mig. Oavsett hur mycket vi motstår det så kommer det aldrig att gå. Efter igår kväll vill jag inte motstå det. Hon är allt, inte bara för vår fysiska relation utan Alex är den enda personen jag kan prata med.

Alex

Jag tittar mig själv i spegeln och känner knappt igen mig själv. Jag ler och ser allmänt glad ut, inte för att jag inte gör det i vanliga fall. Men detta var på ett annat sätt, en annan typ av glädje. Men jag vet också att all denna glädje kan tas ifrån mig bara genom ett samtal från SU. Jag älskar Josef och jag vill vara med honom. Men ingen av oss vill lämna våra jobb och vi vet konsekvenserna av vad vi gjorde igår. Vad han sa till mig igår och vad jag till honom idag. Om vi tyckte det var svårt innan, kommer det bara bli svårare nu. Men jag och Josef får prata om det, hur det ska vara på jobbet och hur det ska vara på fritiden. För jag vill inte mixtra med jobbet. Jag trivs där.

Josef bytte om och åt frukost medan Alex fixade håret, sminkade sig och åt frukost. De båda borstade tänderna och när Alex tagit Josefs väska som han glömt och Alex tagit sin egen så gick hon ned till vägen. Hon såg Josef vinka genom bilen,hon vinkade tillbaka till honom. Hon öppnade dörren och hoppade in. "Du glömde din väska" sa Alex samtidigt som hon slängde båda deras väskor i baksätet. Josef gav henne en kyss och log sedan mot henne. Alex log tillbaks, strök hennes tumme över hans läpp och kysste honom igen. Josef startade bilen och de körde till jobbet, klockan var tjugo i nio. "Josef..." sa Alex försiktigt. "Ja..." sa Josef och svalde hårt. Helvete, vill hon inte detta,tänkte Josef. "Jag har tänkt lite och jag vill att vi håller det lågt ett tag framöver" sa Alex och Josef pustade ut. "Ja...jag tänkte samma. Jobbet är bra nu och det sista du och jag behöver är att SU blandar sig i eller att det blir stelt på jobbet." sa Josef och lade sin hand på Alex lår. "Exakt och du och jag är ett jävligt bra team på jobbet" sa Alex och flinade lite. Josef gav Alex en snabb blinkning med ena ögat, han kollade på klockan. Kvart i nio, de var max en minut från stationen nu. Josef svängde in på närmaste parkering och Alex kollade på honom förvånat. "Vad gör du?" frågade Alex. "Jag ville bara ge dig en sista kyss innan vi börjar jobba" sa Josef. Alex satte händerna på hans kinder och gav honom en djup kyss. "Jag älskar dig" viskade Alex. "och jag dig" viskade Josef tillbaks. De körde till kontoret och gick in samtidigt. När de kom var Martin och Steinar redan där. "Hej hörrni" säger Alex som varit på kontoret och hängde av sig. Strax därefter kommer Josef in som hade behövt leta reda på sina anteckningar och hämta kaffe. 

"Tjena, Steinar, Martin" sa Josef och log. "Hej Josef" sa Martin och sneglade upp. Han satte sig ned på stolen, fick ögonkontakt med Alex och log. Josef hade för tillfället svårt att släppa Alex ur tankarna men han visste att det var fullt fokus på jobbet sedan. De hade ju ett mord att lösa, alla hans tankar behövde gå till det. Ett tag senare  kom Aida, Jenny och Oskar  in med varsin kaffekopp i handen. Steinar tittade på Josef konstigt och hade gjort ett tag, Josef hade börjat undra vad fan han tittade på.  "Vadå?" frågar Josef. "JOSEF!" sa Steinar högt. "Ja" svarade Josef som kollade mellan sina kollegor. Alex halv log åt Josef, på väg att börja skratta av Steinars plötsliga "Josef". "Jag ser att du har fått till det allt!" sa han högt. "Vad menar du?" frågade Josef, som tittade på Steinar förvånat. "Ja, du har ett sugmärke på din hals, fattar du väl" sa Jenny och Josef blev högröd i ansiktet. "Det är väl inte Cissi igen va?" frågade Steinar. "Nej gud nej" svarade Josef och skakade på huvudet. Han sneglade bort mot Alex som mest stod där, chockerad av händelsen. Fan, hon måste säga något. "Vem är det då?" frågade Alex. Josef tittade på Alex log lite. Han försökte sitt innersta för att inte börja skratta. "Nej, men det är väldigt nytt och väldigt seriöst. Jag tror det är bäst om vi håller det hemligt ett tag. " förklarade Josef och tittade runt hela bordet. "Fan vad tråkig du är, kan du inte säga något?" frågade Oskar. "Hon är väldigt vacker och det bästa som hänt mig" sa Josef och Alex log stort. Men denna gången stack hon inte ut för det gjorde alla.