Finns det ett oss?

Kapitel 24-Gamla kollegor

Josefs ögon öppnades, han tog upp telefonen och tittade på klockan. Den var strax efter åtta, han gnuggade sina ögon. Han kravlade sig upp ur den lilla sjukhussängen som Josef och Alex hade delat på det senaste dygnet. Han kysste hennes panna innan han gick ut i korridoren. Snett över Josef stod poliser framför en dörr. Josef smög tillbaka in i rummet, hur mycket han än ville, visste han inte vad konsekvenserna av handlingarna skulle bli. Han kröp ned bredvid Alex igen, han slöt ögonen och somnade igen. Klockan var nu nio och hela Beckgruppen var samlade i mötesrummet. Det var färre än vanligt. Det var precis som om gruppen hade åkt tillbaka i tiden ett par år. Det var Aida, Steinar, Oscar och Jenny som satt runt bordet och Martin som gav direktiv. Detta var precis som innan Alex och Josef kom in i bilden. Den enda skillnaden var nu att de jobbar mot att stoppa ett gäng som hade en dödsönskan på en som tillhörde deras Beck-grupp. Deras familj. Det gänget hade också skjutit en annan i deras Beck-grupp. Deras familj. "Okej nu gör vi såhär. Oskar och Jenny ni plockar in familjen på förhör medan jag och Steinar åker ut och pratar med en av killarna som Josef satte dit senast. Detta var personen som Josef stod närmast, det var också honom som Josef erkände att han var polis för. Alla dessa jobbade för en kille som hette Mokhtar" förklarade Martin och resten av gruppen nickade.

  "Jag fortsätter leta efter sammankopplingar mellan honom som sköt och de som Josef satte dit" sa Aida och Martin nickade. "Då sätter vi igång" sa Martin och slog samman sina händer. Steinar och Martin slog igen bildörrarna och gick in på fängelset där de möttes av en av Josefs gamla "kompisar" från hans tid som undercover polis. Mannen satt redan där när Martin och Steinar kom. De satte sig ned på stolarna och tittade på mannen som satt mitt emot Steinar och Martin. "Vi är här angående Josef Eriksson, vi tror redan du vet vem det är" sa Martin. "Fittan som gjorde så vi fick sitta här inne" sa mannen. "Det var nog ert eget fel i grund och botten. Du vet ni sålde knark med hjälp av barn" sa Steinar. "Jag önskar att de lyckats döda honom igår kväll, men istället skjuter man nån fucking kärring" sa mannen. "Du borde passa dig jävligt noga" sa Steinar och lyfte ett finger i luften. "Kvinnan som han sköt var polis" sa Martin. "Vem beställde mordet?" frågade Martin. "Tror du jag kommer berätta det för er? Aldrig i livet" sa mannen och korsade armarna. "Än så länge vi misstänker dig. Vi kanske borde rapportera dig ändå, du sa ju precis att det var synd att de inte dödade honom igår. Du borde ju inte veta det om du inte själv önskat det. Du får sitta här några år längre" sa Steinar. "Jag vill inte sitta i detta råtthål längre än vad jag behöver" sa mannen. "Vet du vad, det kommer du behöva göra om du inte berättar för oss nu vem som beställde mordet!" sa Steinar irriterat. Killen började bli stressad och det var nästan så att Steinar skrämde honom. "Det var Mokhtar okej!" sa mannen och Steinar nickade. Steinar och Martin ställde sig upp och var på väg att gå. Steinar närmade sig mannen som satt ned och såg oskyldig ut. "Bara så du vet så kommer vi hitta er alla era jävla idioter. Ni har gett er på fel poliser" sa Steinar innan han vände sig om och gick därifrån. "Vi måste prata med Mokhtar" sa Martin. "Han sitter också här" sa Steinar. "Vi går ut därute" sa Martin och Steinar nickade. De gick ut och såg Moktar sitta där. Steinar signalerade till en av vakterna att tömma gården medan de gick vidare till Mokhtar. Gården blev tom och Martin stod med korsade armar framför Mokhtar. "Så bra det går för dig, misslyckat försök till mord på polis. Sen sköt en av dina killar en annan polis på vägen" sa Steinar och applåderade. Mokhtar såg chockad ut innan han förstod vad Steinar pratade om. "Spårade han totalt eller? Han var där för att döda en polis men råkade mordhota, nästan döda och sedan skjuta en annan polis. Han kommer inte undan utan Josef lyckas skjuta honom i axeln också" sa Steinar. Mokhtar ryckte på axlarna och tittade mellan Martin och Steinar. "Vi har motiv till varför du beställde mordet på Josef och vi vet redan att det är du som gjorde det. Vilka jobbar för dig?" sa Martin. "Vet du vad jag skiter i om han inte lyckades, jag har inte ens tillgång till en telefon. Hur ska jag kunna beordra mordet?" frågade Mokhtar och tittade på Steinar. "De flesta av dina polare sitter redan här inne och snart kommer en att hamna här." sa Steinar. "Eller två?" Mokhtar. "Vad menar du?" frågade Martin. "Någon måste ju avsluta jobbet" sa Mokhtar och började skratta. Steinars ilska växte och han bestämde sig för att lämna det. De vet redan att det var Mokhtar som beställde mordet. Nu fanns det något annat att oroa sig för. De har satt Josef som måltavla. Vem i hela helvete ska avsluta det påbörjade jobbet?