Finns det ett oss?

Kapitel 31- Lite sotis

"Nej men jag tror att denna familj är släkt med Johanna som vi träffade igår. Jag tror att Lena har ett barn sedan innan hon träffade Benny, vilket är Johanna. Lena flyttade till Stockholm när vi var typ 18 någon gång efter studenten och sen fick hon då Karl och Jenny. Lena fick Johanna när hon var väldigt ung" förklarade Josef. "Hur fan kan vi ha så många fall nyligen där folk från gruppen är inblandade?" sa Steinar och lade handen i pannan. "Men herregud, jag känner varken Lena, Benny eller hennes barn. Jag och Johanna var inte tillsammans så länge. Man fick ju höra detta på omvägar" sa Josef. "Okej... men vi behöver ju definitivt ta reda på att det verkligen är Lena och att det är Johannas mamma" sa Alex. "Jag jobbar på det" sa Aida. "Josef, du och jag åker ut och pratar med Lena och resten av familjen. Steinar du åker till rätts tillsammans med Oskar och Jenny du hjälper Aida med att hitta information kring vem som anmälde för sexuellt ofredande och vem som anmälde om misshandeln. Jag vill också veta vem som ringde in eller i alla fall få reda på så mycket som möjligt kring röst, kön, ja allt" sa Alex och Jenny nickade. "Ska vi dra på en gång?" frågade Steinar. "Ja, vi kör" sa Alex och nickade. De drog ut bilarna och de begav sig åt olika håll.

På rättsmedicin

"Okej vad vi kan se så har mannen dött av en förblödning och han har legat i vattnet i cirka en vecka. Mannen förblödde genom många knivhugg i överdelen av kroppen. Det finns något som tyder på att han försökt ta sig därifrån men han hann inte försöka länge. Han har tydliga märken kring handleden, detta tyder på att någon har bundit fast honom med ett rep. Mannen var runt femtiofem års ålder. " förklarade kvinnan och Steinar nickade medan Oskar antecknade. "Så du tror inte att mordplatsen var vid vattnet?" frågade Steinar. "Nej, jag tror han dött med förbundna armar för han har inga andra knivhugg förutom på överkroppen och detta tyder på att mördaren inte är professionell och att det är gjort i ilska", förklarade kvinnan. "Tack" sa Oskar innan de åkte tillbaka till stationen.

Hos Familjen Svantesson

Alex knackade på dörren och en äldre kvinna öppnade. En kvinna som Josef väl kände igen, Lena tittade på både Josef och Alex men verkade inte känna igen Josef. "Hej jag heter Alex Beijer och detta är min kollega Josef, vi kommer från polisen" sa Alex och visade sitt legg. "Ja, vad vill ni?" frågade Lena och tittade förvånat på båda. "Vi skulle behöva komma in, det är angående din man" sa Alex. "Exman vi är i en pågående skilsmässa" sa Lena. "Okej, det visste vi inte" sa Alex medan hon klev in i huset. "Är du själv hemma?" frågade Josef och tittade sig omkring i huset. "Ja för tillfället, barnen är och handlar, de borde vara hemma snart" sa Lena och tittade på klockan på sin arm. 

"Vi borde vänta på dem, hade du velat ringa något av dem?" frågade Alex. "Ja, det kan jag göra" sa Lena som började bli orolig. Hon ringde ett av sina barn och bad dem komma hem och inom ett par minuter var de hemma. De gick in i köket där Josef och Alex satt. "Josef?" sa Johanna och tittade på Josef med en underlig blick.. "Känner du honom?" frågade Kalle. "Ja, vi växte upp på samma ställe" sa Johanna. "Josef Eriksson?" frågade Lena. Josef nickade lätt. "Jag tyckte väl att jag kände igen dig" sa Lena. "Okej, vi behöver verkligen dra igång" sa Josef och korsade armarna. "Hade ni velat sätta er ned?" frågade Alex"Absolut" sa Killen som Alex och Josef antog var Kalle. "Vi är här för att prata om er pappa Benny Svantesson" sa Josef. "Har det hänt något, jag har inte hört av pappa på jättelänge" sa brunetten som satt mellan Johanna och Lena. "Det är så att Benny hittades mördad vid en kaj i morse" förklarade Alex och man såg hur alla som satt runt om bordet sjönk mer och mer ihop. Ett par tårar föll ned längs deras kinder. "Hur dog han?" frågade Jenny. "Han förblödde" sa Josef. "Hur länge har han varit död?" frågade Lena. "I ungefär en vecka, finns det någon som hade velat göra er pappa illa?" frågade Alex. Hela bordet blev tyst och inget såg något de kollade mellan varandra och Johanna tittade ned i bordet. Det var tyst en stund innan Alex tittade på Josef och Josef skakade på huvudet. "Okej... vi gör såhär imorgon tar vi en er på förhör en och en. Ni är alla rätt chockade just nu" sa Alex. "Jag åker hem imorgon" sa Johanna. "Du får stanna" sa Josef. "Okej" sa Johanna och nickade. Hon fick ögonkontakt med Josef och sökte tröst i hans ögon men Josef var där på jobb. "Okej...hade det varit okej om vi tittade genom hans värdesaker" frågade Alex. "Han bodde inte här" sa Lena. "Vart bodde han?" frågade Josef. "Hos sin bror Daniel Svantesson" snyftade Kalle. "Okej" sa Alex. "Vart jobbade han?" frågade Josef. "På en bilverkstad ute i Solna" sa Johanna. "Tack" sa Josef. "Då ses vi imorgon , går det bra om ni kommer vid klockan ett?" frågade Alex och alla fyra nickade. Josef och Alex tackade så mycket innan de gick ut genom dörren, när de började gå ut mot bilen så kom någon och knackade på Josefs axel. Tårarna föll ned för Johannas kinder. "Du kunde väl förvarnat mig", sa hon irriterat. "Johanna, jag jobbar" sa Josef. "Ser det ut som jag bryr mig. Vi är väl ändå kompisar" sa Johanna. "Nej vi är inte kompisar, jag kände dig fram tills jag flyttade från Göteborg vilket är ganska länge sedan" sa Josef irriterat. "Okej så vi är inte kompisar men vi dansade jävligt närgånget igår" sa Johanna irriterat.