Finns det ett oss?

Kapitel 13- Jacob Berg

"Jag ska kolla hur det går för Steinar, Oskar och Jenny är tillbaka" sa Josef och Alex nickade. Josef gick bort mot häktet och mötte Steinar som precis hade satt in honom där. "Va i hela helvete hände?" frågade Josef som kände hur ilskan som han hade hållit tillbaka började växa. "Han tappade det totalt" svarade Steinar. "Den jäveln ska fan åka dit för våld mot tjänsteman" sa Josef och slog till i väggen. "Josef...gör inget dumt nu" sa Steinar samtidigt som Josef började gå bort mot cellen. "Vem fan tror du att du är?" frågade Josef och tittade på Henrik som satt i cellen. "Fittan snackade massa skit" svarade Henrik och Josef tappade totalt. Han slog allt vad han kunde mot gallret. 

"HÅLL KÄFTEN PÅ DIG! Du ska passa dig jävligt noga" skrek Josef. Steinar gick fram till Josef och drog, tog tag på hans axel och började gå med honom därifrån. På vägen slog Josef i väggar och bord, Alex såg och hörde Josef på långa vägar. Hon tog ett djupt andetag och mötte Steinar och Josef i korridoren. "Var blev ni av?" frågade Alex bekymrat. "Jo..." började Josef och kliade sig lite i nacken. "Josef fick ett litet raserianfall," sa Steinar och log. Martin kom ut med Anna som hade massor av torkad mascara längst kinderna. "Steinar tar du detta? Jag håller mig lite i bakgrunden" sa Alex och Steinar nickade. Han gick fram till Martin och Anna. "Hej, jag heter Steinar. Din man Henrik Kaspersson har blivit gripen. Vi vet inte vad som kommer att hända med honom just nu men han är gripen för våld mot tjänsteman" förklarade Steinar. "Vad hände?" frågade Anna och såg oroligt på Steinar. "Jo, din man blev irriterad och provocerad när min kollega berättade om din sons relation till Jacob Berg. Han både slog henne och ströp henne, förklarade Steinar. Anna nickade och började gå utåt, Martin och Steinar uppfattade henne som trött och sliten. Vilket inte var så konstigt med tanke på vad Anna gick genom. Josef stod med händerna mot sitt skrivbord och lutade sig bakåt. "Hur är det?" frågade Alex och Josef reste sig upp. "Jo men det är bra" sa Josef och log. Alex nickade och log mot Josef, deras ögonkontakt var intakt. Det stannade så i någon sekund, inte fler än tre. För både Josef och Alex kändes det som en evighet. Alex kom tillbaka till verkligheten och vände sig mot resten av sina kollegor. "Vi tar ett möte" sa Alex och de gick i samlad trupp till mötesrummet. "Hur är det Alex?" frågade Martin och la en hand på hennes axel. "Jo men det är okej Martin" sa Alex och log mot honom. 

"Fan jag skulle varit där snabbare" sa Steinar och tittade på märkena som fanns runt Alex hals. "Nej Steinar, du gjorde vad du kunde" sa Alex och log. "Okej hörni, vi kör igång" sa Alex och slog ihop sina händer. "Förhöret med mamman gick bra, hon sa att Henrik pappan då alltid hade varit skeptisk till relationen som deras son hade till Jacob Berg men att hon visste om det. Hon visste också om att han skulle vara iväg i två veckor. Jacob var där mycket och hon hade upplevt Adam som ganska dyster och sorgsen. Fram tills han träffade Jacob. Hon sa att han inte hade några fiender" förklarade Josef. "Ja jo att Henrik inte ville förstå att hans son var homosexuell förstår vi ju" sa Alex. "Det är fan helt sjukt, föräldrar ska finnas där för sina barn. Vi lever fan på 2000 talet, man måste väl kunna acceptera att ens son är homoxexuell" sade Josef irriterat. "Håller med dig" säger Oskar. "Oskar, Jenny, vad fick ni reda på?" frågade Alex. "Jo Jacobs kusin Melker såg senast Jacob direkt efter han kom hem från resan. Han var uppjagad och väldigt stressad, sa att han behövde åka från Stockholm och det var fort. Han sa inte varför eller var men bara att han behövde sticka. Han frågade om han kunde låna Melkers bil vilket han sa ja till. Jacob skulle skicka adressen till honom, men Melker fick aldrig någon. Han har en blå Volkswagen med registreringsnummer HWR 245.''. förklarade Jenny. "Aida, jag vill att du lyser den bilen" säger Alex och Aida nickar. "Vad är klockan?" frågade Josef. "Strax över tolv" svarade Steinar. "Tiden flög förbi" sa Martin. "Okej, det står på facebook att bilen står mitt ute i en skog och att den är låst. De var någon som hade sett den och skickat ut i någon grupp", förklarade Aida. "Okej, Jenny och Oskar, ni kontaktar Jacob igen och frågar efter extra nycklar." förklarade Alex. "Jag, Steinar och Josef åker ut till skogen och börjar kolla av läget" sa Alex och resten av gruppen nickade. "Är du säker på att du mår bra Alex?" frågade Oscar och Alex nickade. De hoppade ut i bilarna, Oskar och Jenny i en bil. Steinar, Alex och Josef i den andra. Alex körde och Steinar satt där fram. När Josef satt i baksätet lade han märket till att hans väska stod tydligt i baksätet. Han satte ned den på golvet och knuffade den under Alexs stol försiktigt. Den klingade till när Josef satte ned den på golvet och Steinar tittade bak. "Sorry, jag satte bara ned en väska på golvet" sa Alex. "Ja, det är min, det är lite extra ombyte och sånt bara" sade Alex. Josef nickade och tittade framåt. Efter en halvtimme var de framme i skogen och såg bilen stå parkerad mitt i ingenstans.