Finns det ett oss?

Kapitel 22- Jag älskar dig

Ett tag senare vaknade Josef och Alex, det var Martin som petade försiktigt på Josefs axel. Han öppnade sina ögon och tittade på Martin. "Hej Josef, hur är det?" frågade Martin. "Jo men det är bra" sa Josef med en trött röst. Alex öppnade också sina ögon och tittade upp på Josef. "Förlåt Alex" sa Martin och log lite. "Det är lugnt" sa Alex och log. "Hur är det med dig?" frågade Martin. "Jo men det är bättre, jag har fortfarande väldigt ont i kroppen. Men jag har varit med om betydligt värre" sa Alex och log. Josef tittade ned på Alex och deras ögon möttes. Josef gav henne ett medlidande leende och kysste henne försiktigt i hårbotten. "Fredén är helt tokig och vill få tag på dig. Man har massor av frågor" sa Martin och förflyttade sin blick till Josef. "Vem har han satt som ansvarig nu medan Alex är borta?" frågade Josef. "Han har satt mig i ansvar eller jag sa åt honom att sätta mig i ansvar rättare sagt" sa Martin och Josef skrattade lite. "Då undrar jag om jag kan ta tjänstledigt i ett par dagar?" frågade Josef. "Absolut" sa Martin och nickade. "Har du pratat med några poliser än?" frågade Alex och tittade på Josef. Han nickade försiktigt."Ja inatt" sa Josef och log. "Har du hört något Martin?" frågade Alex. "Eftersom att mannen som sköt inte dog och de inte har fått höra vad du har att säga så litar de på Josef. De enda som gör honom mindre pålitlig är eftersom ni ingår i en relation" förklarade Martin. "Jag bekräftade inte vår relation till dem utan jag sa att Alex sov där" sa Josef och svalde hårt. "Men när de pratar med mig så tycker jag det är bäst att vi bekräftar den. Vill de sedan att vi avslutar vår relation så gör vi det på papper" sa Alex. "Det är ju inte som om de kommer följa er båda med bilen" sa Martin och skrattade lite. "Exakt" sa Josef och nickade. Läkaren kom in och tittade på Alex.

 Allt verkade se bra ut trots omständigheterna, hon hade förlorat stora mängder blod efter skjutningen, förklarade läkaren. De ville att hon skulle stanna kvar över natten vilket såklart Josef också fick. Hon fick också börja äta lite nu. Läkaren gick vilket lämnade Martin, Josef och Alex ensamma igen. "Vet du vad, Inger har varit ganska orolig. Jag ber henne komma hit med lite mat om en stund. Ville kanske också vill träffa dig" sa Martin och log. "Tack Martin, hade du kunnat ringa hit de två poliserna som vill förhöra mig och Klas Freden. Jag vill prata med båda två" sa Alex och Martin nickade. Han gick ut ur rummet samtidigt som han tryckte på sin mobil. "Är du säker på att du orkar?" frågade Josef oroligt. "Josef, det går bra" sa Alex och gav Josef en kyss på läpparna. Det knackade på dörren och Josef hoppade försiktigt av sängen och gick till dörren. Han öppnade och såg poliserna från att stå där. "Tja" sa Josef och gick ut medan poliserna gick in. "Hej Alex" sa en av poliserna och log medlidande. "Hej" sa Alex och log försiktigt. "Jag heter Peter och detta är min kollega Stella." sa Peter. "Vi förstår om detta är lite svårt för dig att veta. Men vi vill veta vad som hände i natt", sa Stella. "Absolut, kör ni bara." sa Alex och log. "Jag tänker att du bara berättar genom vad som hände" sa Peter och log. "Okej..." sa Alex och kliade sig i pannan. Hon slöt ögonen och tog ett djupt andetag innan hon sedan tittade på poliserna. "Okej, jag och Josef vaknade av en hög smäll. Vi drog snabbt på oss lite mer täckande kläder och Josef tog med sin pistol. Vi blev ju varnade av Josefs bror på sjukhuset igår att de var efter honom. Det är de som han satte i fängelset då han var undercover. När jag och Josef kommer ut till köket tar någon tag i mig bakifrån och sätter en pistol mot mitt huvud. Josef upprepar gång efter gång att han ska släppa pistolen men mannen vägrar. Josef säger också att jag är oskyldig. Inte för Josef är skyldig men enligt honom är han ju det. Mannen slår mig med pistolen i huvudet och jag försvinner bort ett tag men kommer snabbt tillbaka. Josef ber honom igen att släppa mig, men då laddar han istället pistolen och håller den mot mitt huvud. Han säger att han tänker döda mig och Josef sätter sig ned på huk och tänker släppa sitt vapen och då skjuter Josef honom i axeln. Han lyckas när han trillar skjuta mig" återberättade Alex. "Vilken typ av relation har du och Josef?" frågade Peter. "Jag vet att Josef inte sa detta när han pratade med er. Jag sa att jag kunde säga det. Han och jag är ett par. " sa Alex självsäkert. "Okej tack" sa Peter och log. "Krya på dig nu" sa Stella samtidigt som hon reste sig upp. "Tack" sa Alex och log. De öppnade dörren och Josef gick tillbaka in till rummet när de andra hade gått ut. Alex sprack upp i ett leende och ett par tårar föll nedför hennes kinder. "Hej, hur är det?" frågade Josef och gick fram till henne.