Finns det ett oss?

Kapitel 12-Hjärtat

"Okej hörni, ska vi köra igång" sa Alex och fick resten av hennes kollegors uppmärksamhet. "Idag kommer föräldrarna att identifiera kroppen, de kommer sedan hit på förhör. Jag vill ta pappan, Josef, tar du mamman? frågade Alex och Josef nickade. "Aida fick du fram något från datorn?" frågade Alex. "Ja, det var lite intressant. Det finns konversationer mellan Jacob och Adam som verkligen tyder på att de var ett par. Det finns också bilder som skickats mellan paret och med bilder tror jag ni förstår vad jag menar. Det finns också bland hans meddelanden med någon med okänd profil. Där står det bland annat, jag vet vad du har gjort från Jacob. Jag ska döda dig från Jacob. Den okända personen har inte svarat på dessa meddelanden". förklarade Aida. "Lite märkligt ändå" sa Jenny. "Eller så hade Adam varit otrogen och detta är den andra personen" sa Oskar. 

"Kan vara, men allt vi har just nu är spekulationer" sa Martin. "Han har också varit inne och kollat på resor, men inte bokat någon" sa Aida. "Hur ser det ut på hans bankkonton den senaste tiden?" frågade Josef. "Den sista summan drogs för några veckor sedan" sa Aida och tittade upp från datorn. "Det är jävligt märkligt asså" sa Alex. "Men kusinen rapporterade in Jacob som försvunnen, jag tycker vi ska plocka in honom så vi kan prata med honom. Jacob är just nu väldigt viktig i vår utredning" sa Steinar. "Jag håller med dig Steinar. Steinar du stannar kvar på stationen med oss andra. Jenny och Oskar, jag vill att ni åker ut och plockar in Jacobs kusin" sa Alex och alla nickade. "Föräldrarna bör vara här strax" sa Alex och tittade på klockan på hennes vrist. "Men vi kör igång då" sa Alex och slog ihop sina händer. Oskar och Jenny drog ut för att hämta Jacobs kusin medan Steinar tog emot föräldrarna. Josef och Alex stod i fikarummet, Alex gäspade stort samtidigt som hon hällde upp en kopp kaffe. "Är du trött eller? " sa Josef som stod lutad mot köksbänken. Alex nickade och tog en sipp av sitt kaffe. "Inte van vid så sena kvällar" viskade Josef. Alex tittade upp mot Josef som flinade. "Käften" sa Alex lite skämtsamt och slog till honom på axeln. Steinar stack in huvudet och Alex och Josef vände sig åt hans håll. Han nickade lätt för att visa att de skulle gå ut. Alex och Josef satte sig i varsitt rum, Josef tillsammans med Adams mamma och Alex med Adams pappa.

Hos Josef

"Sååå..Anna Kaspersson. För det första, jag beklagar sorgen och jag ska försöka hålla detta så kort som möjligt. Vi vill bara göra allt vi kan för att hitta mördaren på er son" sa Josef samtidigt som han satte fram behållaren med näsdukar. Anna tog en, torkade mascaran som rann längst hennes kinder. "Ska vi köra igång?" frågade Josef och Anna nickade. "När såg du Adam senast?" frågade Josef. "Det var för ungefär tre veckor sedan när han packade ihop saker och skulle iväg någonstans. Jag är nästan säker på att det var med hans pojkvän men Henrik stred alltid emot. Sa att Adam inte hade någon pojkvän", snyftade Anna. "Vi har bekräftelser som säger att Adam var i en relation med en man. Hade han någon av sina kompisar som var över ofta?" sa Josef. "Ja... han har...han hade en kompis som heter Jacob någonting. Han var hos oss nästan hela tiden." sa Anna. "Okej...det är så att er son ingick en relation med Jacob Berg och det var även han som vi det såg honom vid liv sist. Har han hört av sig till er under de senaste veckorna?" frågade Josef och Anna skakade på huvudet. "Vet du någon som ville Adam illa?" frågade Josef och Anna skakade på huvudet samtidigt som hon brast i tårar. Josef tog den frågan sist, han visste vad som brukade hända med anhöriga när han frågade den frågan. "Nej, han var en helt underbar pojke. Han var hjälpsam och ville bara alla väl. Jag uppfattade min son som glad, han hade väl en period då han inte mådde så bra men sedan när han började umgås med Jacob var han som sig själv igen" svarade Anna. "Det var min sista fråga, vill du ha lite vatten?" frågade Josef. "Nej tack, det är bra" sa Anna och snyftade. De kom ut ur förhörsrummet, han såg varken Alex eller pappan. Han,Martin och mamman satte sig ned utanför förhörsrummet. Alla reagerade när Steinars dörr flög upp och han sprang rakt in till Alex.

Hos Alex

"Hej! Alex Beijer heter jag. Jag beklagar sorgen", sa hon samtidigt som hon satte sig ned på stolen mitt emot Henrik. Han log, nickade lätt och torkade tårarna som rann ned längs hans kinder. Alex hade jobbat i förväg, redan satt fram näsdukarna på bordet. "När såg du Adam sist?" frågade Alex. "När han packade ihop sina saker och stack ut för en resa någonstans i två veckor. Adam bodde fortfarande hemma under tiden. Det var mycket plugg, han höll på och utbildade sig till jurist. Han hade två veckors ledighet och ville åka iväg." förklarade Henrik och ytterligare ett par tårar föll från hans ögon. "Känner du till någon som hade velat göra din son illa?" frågade Alex. "Nej, han var genomsnäll. Den bästa sonen man kunde önska sig, alltid toppbetyg och alltid trevlig mot alla. Jag brukar beskriva honom som en sån människa som folk kommer fram och berättar om. Du vet hur snäll han är och vilket stort hjärta han har", förklarade Henrik. "Jacob Berg? Är det något namn du känner igen?" frågade Alex och Henrik nickade "Adams bästa kompis", svarade Henrik kort. "Visste du att din son var i en relation med Jacob innan han dog?" frågade Alex.

 Henrik skakade på huvudet. "Nej, det var han inte." sa Henrik och tittade på Alex. "Vi har information och bevis som tyder på att din son ingick i en relation med en man vid namn Jacob Berg." svarade Alex. "Stämmer inte" svarade Henrik. "Henrik, jag vill inte visa bilderna vi hittade i Jacob Bergs dator för dig, men de finns och det tyder på att din son ingick en relation med Jakob" svarade Alex. Henrik ställde sig upp, slog Alex rakt i ansiktet och hon föll till golvet. Han satte sig över henne och började strypa henne. Steinar flög upp som satt och tittade på intervjun och i förhörsrummet, Alex försökte ta sig loss men Henrik var stark. Steinar som tittade på förhöret och sprang in genom dörren. Josef tittade in och såg Alex som låg på marken med Henrik över sig. 

Han sprang och efter direkt efter Steinar. Steinar hade knuffat Henrik från Alex när Josef kom in. Alex hade ställt sig upp och gått ut från förhörsrummet direkt. Martin hade tagit med Anna in till fikarummet och gett henne lite vatten. Alex hade smärta i både kind och halsen men såg förbi det för tillfället, hon gick bort till Josefs jackficka och tog hans handklovar. När hon kom tillbaka in i förhörsrummet hade Steinar och Josef brottat ned honom. Alex gav Steinar handklovarna och Steinar satte på dem. De ställde sig upp och Steinar drog med sig Henrik. Han var på väg bort med Henrik till häktet där han fick sitta i alla fall ett litet tag."Kom vi gå ut och kyler din kind" sa Josef och Alex skakade på huvudet. "Skärp dig, det är inte så farligt" sa Alex tillbaka. "Men Alex" sa Josef. "Jag klarar mig" sa Alex. "Vi kan väl i alla fall minska svullnaden lite" sa Josef som såg på Alex oroligt. "Okej då" sa Alex. Hon ville inte visa sig sårbar och svag, men det var just det hon kände sig. Innan de gick ut kramade Josef om henne och då brast det totalt. Josef kände hur Alex snyftade i hans famn. Ett par minuter gick och Alex bröt kramen, Josef gav henne en pappersservett och hon torkade försiktigt under ögonen. De gick ut ur förhörsrummet och in till fikarummet där Steinar och Martin satt och pratade med Anna. Josef öppnade dörren och gick in och hämtade en kylklamp från frysen. På Vägen ut mötte han Jenny och Oskar som kom tillsammans med kusinen från ett förhörsrum. 

"Vad händer?" frågade Jenny. "Är ni klara?" frågade Josef. Oscar nickade. "Skicka hem honom, vi har lite extra arbete" sa Josef. "Okej..." svarade Jenny. "Aida, har du koll på vad som har hänt?" frågade Josef. "Jo men det tror jag, satt med Steinar innan han sprang ut så" sa Aida. "Toppen, kan du uppdatera Jenny och Oskar. Jag måste till Alex." sa Josef. Aida gav Josef en tumme upp som svar och Josef halvsprang till Alex med frysklampen som var inlindad i en handduk. Han stängde dörren bakom sig och gick fram till Alex som satt på hennes skrivbord. Josef la ena handen under Alex haka och den andra använde han för att kyla ned hennes kind med. "Gör de ont?" frågade Josef. "Lite, men jag har varit med om värre" svarade Alex. "Jag vet hjärtat" sa Josef. "Sorry, vi är fortfarande på jobbet" sa Josef snabbt efter. "Du, det är lungt" sa Alex. Efter en stund tog Josef bort frysklampen och de fick ögonkontakt. Han lade ned den på bordet bredvid Alex. Han gav henne en kram och viskade lätt i hennes öra "Jag älskar dig", sa Josef. "Och, jag dig" svarade Alex. Josef vände huvudet och tittade ut. Inte en enda person i närheten. Han gav Alex en snabb kyss innan de gick ut till sina kollegor.