Finns det ett oss?

Kapitel 38- SU

Söndagen gick fort och på nolltid var Tobban tillbaka på fängelset igen, vilket varken han eller Josef uppskattade. Det var måndag morgon och Alex vaknade med en klump i magen. Hon ville inte till jobbet idag, hon ville inte möta SU utredarna. När hon vaknade vid halv sex stod Josef redan i duschen. Märkligt, hon brukade ju alltid behöva dra upp honom ur sängen.

Josef

Fan, jag förstår inte varför jag är så nervös. Alex och jag har det bra, vi är ett par som beter oss professionella på jobbet och inget kommer ändras. Tanken har slagit mig att hon kanske kommer lämna mig men samtidigt tror jag inte det. Vi älskar ju varandra. Jag hatar bara att jag drar in Alex i så mycket skit, hon är en bra polis och förtjänar inte att bli utredd för att hon har en relation på jobbet. Hon är en bra chef och gruppledare. Men samtidigt älskar jag ju henne. 

Alex

Oavsett vad de säger idag så vägrar jag lämna Josef. Jag har äntligen hittat en partner där jag känner mig trygg och mår bra med. Jag kan vara öppen och ärlig med Josef, jag har berättat saker för honom som jag aldrig skulle berättat för en annan människa. Han är mitt hem och jag älskar honom mer än allt annat. Han betyder allt och både han och jag är två bra poliser som klarar av att vara professionella. Vi båda brinner för vårt jobb men kräver en relation utanför.

Alex reste sig upp och valde kläderna hon tänkte ha på sig för dagen, hon kände hur klumpen blev större desto mer tiden gick. Hon försökte övertala sig själv att det skulle gå bra men det hjälpte inte. Dörren öppnades till toalett och Josefs ögon mötte Alex. "Godmorgon" sa Josef som kom ut i enbart en handduk. Alex kunde hjälpa det, hon sneglade på Josefs bara överkropp och han flinade åt henne. "Godmorgon" sa Alex och bet sig lite lätt i läppen. Josef tittade på henne flörtigt och Alex gick bort mot honom. Hon gav honom en djup kyss och han satte sina fuktiga händer runt hennes midja. Klumparna som fanns i bådas magar minskade när de kände kärleken mellan varandra. Alex bröt kyssen för att få luft men kysste honom en gång till, de lade pannorna mot varandra och slöt ögonen. "Jag tar en snabbdusch" sa Alex och Josef nickade långsamt innan han släppte sin midja. De åt frukost och satte sig i bilen för att köra mot jobbet. "Jag kommer säga som det är och tycker de att vi inte är professionella kommer jag be dem prata med våra kollegor. De har ingen rätt att bedöma om vi klarar av att vara professionella eller inte, sa Alex och Josef lade sin hand på Alex lår. "Jag håller med dig och jag älskar dig" sa Josef. Alex lade sin ena hand på Josefs kind och strök den med sin tumme. "Jag älskar dig med" sa Alex innan de hoppade ut ur bilen och gick in i polishuset. När de kom upp till sin våning var Martin och Steinar redan på plats. De stod och pratade med utredarna. Alex gick direkt in på sitt kontor och hängde av sig sin jacka och väska innan hon gick in i fikarummet. "

Hej, Alexandra. Jag heter Lollo " sa kvinnan. "Hej, du kan kalla mig Alex" sa hon och skakade Lollos hand. "Jag heter Ricard" sa mannen och skakade Alex hand. Josef kom också in och hälsade på utredarna. "Jag tänker att vi börjar med dig Alex" sa Lollo och Alex log och nickade. Josef log och slöt ögonen mot henne, hon tog ett djupt andetag och följde med Lollo och Ricard in till ett av förhörs rummen. "Okej, Alex, det har ju ryktats en del om dig och Josef Eriksson" sa Ricard. "Kan ni definiera ryktas?" frågade Alex och kliade sig i pannan. "Det har ryktats att ni har en sexuell relation med varandra" sa Lollo. Alex skrattade lätt åt deras ordval "sexuell relation". "Vad var det som var roligt?" frågade Ricard. "Min och Josefs relation skulle jag inte definiera som en sexuell relation. Det är som att säga att han och jag träffas och har sex typ" sa Alex. "Hur skulle du förklara er relation?" frågade Lollo. "Ja... vi är sambos och det finns en relation där det finns kärleksfulla känslor inblandat. Jag och Josef har en relation utanför jobbet där vi är som ett par men när vi är på jobbet håller vi det professionellt. Jag och Josef har en relation på jobbet som är som med vilken av mina andra kollegor i Beck- gruppen. Varför jag säger Beck Gruppen är för att vi är nära i vår grupp" förklarade Alex. "Ni är sambos, sa du?" frågade Lollo. "Ja" sa Alex. "Gör ni allt för att vara professionella på jobbet?" frågade Rickard. "Ja, jag och Josef vill ha en professionell relation på jobbet eftersom vi båda är väldigt passionerade i vårt arbete." förklarade Alex och de nickade. Lollo och Ricard tittade på varandra och nickade. "Tack det var allt för nu, vi hör av oss" sa Lollo och Alex nickade och gick därifrån trots att hon hade hundra olika tankar som flög genom huvudet. Tio minuter senare satt en stressad Josef i samma sits, han hatade SU, han hatade samtalen och han hatade makten de hade att bestämma över honom. De hade makten och rätten att bestämma något i hans privatliv, de hade också rätten att ta han eller Alex bort från sina jobb- Han skakade lätt på benet och tittade mellan Lollo och Rickard. Väntade på att de skulle börja prata.

  "Så Josef Eriksson, det ryktas att du och Alex Beijer ingår en sexuell relation" sa Lollo. Josef rynkade först pannan och sedan höjde han på ögonbrynen. "Sexuell relation är det vad ni vill kalla det? Jag och Alex har en relation som ett par och vi har känslor för varandra. Vi träffas inte bara och ligger" sa Josef. "Skulle du säga att din relation med Alex påverkar din förmåga att jobba?" frågade Ricard. "Nej, jag och Alex har en professionell relation på jobbet. Både hon och jag älskar vårt jobb och jag hade aldrig velat göra något som riskerar att någon av oss förlorar dem." förklarade Josef. "Du mådde rätt dåligt efter att Alex hade blivit skjuten?" frågade Lollo. Josef tittade ned i bordet, han hatade att prata om sina känslor. "Det var jobbigt ja men det var ju också för att de hade hotat att mörda min bror, mig och Alex" sa Josef och de nickade. "Det var allt för oss" sa Lollo. Josef tackade, gick därifrån och satte sig på sin stol. Han tog upp mobilen och skickade ett sms till Alex. "Klar" skrev han med ett rött hjärta. Alex tog upp telefonen och läste vad Josef hade skrivit, hon skickade ett rött hjärta tillbaka. Josef satte sig och jobbade med sina pappers uppgifter. Strax innan lunch reste Josef sig upp från sin stol och gick till Alex kontor. Han knackade på dörren och öppnade den försiktigt. "Stör jag?" frågade han och Alex skakade på huvudet. Hon tog av sig sina läsglasögon, gick fram till honom och gav honom en kram. Han lade sina armar om hennes midja och borrade huvudet i hennes nacke. Hon höll armarna hårt kring hans nacke. "Det löser sig" viskade Alex och Josef kysste henne diskret i nacken. "Jag älskar dig" viskade han. "Jag älskar dig också" viskade Alex och lade läpparna försiktigt i hans nacke. De släppte kramen och tittade på varandra. Josef små log och de gjorde Alex också. "Ska vi gå och äta?" frågade Josef och Alex nickade.

Hela beckgruppen gick tillsammans ned och satte sig i matsalen. Josef hade precis ätit upp när någon kom och knackade på hans rygg. Han vände sig om och såg att Fredén stod där. "Hade jag kunnat prata med dig?" frågade Fredén. Josef svalde maten han hade kvar i munnen och nickade mot Fredén. "Absolut, nu direkt eller?" frågade Josef och Fredén nickade. Josef ställde sig upp och följde efter Fredén till hans kontor. Fredén gick in och satte sig ned och Josef satte sig mitt emot honom. "Josef Eriksson i ännu en SU-utredning" sa Fredén. Josef ryckte på axlarna och visste inte riktigt vad han skulle svara på det. "Du vet att detta kan inte bara gå illa för sig utan du kan dra Beijer med dig ned i skiten" sa Fredén. "Ja, men vi får väll lösa det" sa Josef och suckade. "Josef, jobbet i Malmö finns kvar" sa Fredén. "Jag vill inte lämna Alex, jag har faktiskt känslor för henne" sa Josef. "Och du bryr dig om henne då också. Du vet hur mycket Alex jobb betyder för henne. Vill du göra någonting rätt så tar du jobbet i Malmö, de behöver hjälp" sa Fredén. Josef såg skeptisk ut. "Vet du vad du inte behöver svara nu?" sa Fredén. Josef log smått innan han reste sig ut från stolen och gick därifrån. Hade Fredén rätt?