Finns det ett oss?

Kapitel 33- Förhören

"Okej Johanna, jag tror vi var klara där för nu, du kan gärna höra av dig till någon av mina kollegor eller mig om du skulle komma på något som kommer göra det lättare att hitta er styvpappas mördare" sa Martin och Johanna nickade. Båda två ställde sig upp och Martin tog tag i Johannas utsträckta hand innan de lämnade förhörsrummet. Martin möttes av Josef, Steinar och Alex som kom ut ur vardera rum, Alex ögon mötte Josefs och han skakade på huvudet. Det var ett tecken på att deras förhör inte hade gett något som de kunde använda. "Lena, vi är redo för dig" sa Alex och log.

"Väntar ni här på mig?" frågade Lena och tittade på både Jenny och Kalle. "Absolut mamma, vi stannar" sa Johanna och tog tag i hennes mammas hand innan hon gick in i förhörsrummet. "En av oss måste stanna" sa Steinar. "Lyssna du, jag kan stanna här" sa Josef och nickade lite lätt på huvudet. "Säkert?" frågade Steinar och Josef nickade och satte sig på stolen bredvid Kalle. Steinar öppnade dörren och gick in i förhörsrummet för att lyssna på Martin och Alexs förhör med Lena.

Hos Josef

"Så det är här du jobbar" sa Johanna och log. "Ja, det är väl de" sa Josef och tittade mot Johanna. "Jag hade aldrig kunnat tänka mig att du skulle bli polis" sa Johanna. "Nej, det trodde jag inte heller då men nu är det mitt kall" sa Josef. "Ursäkta men kan jag få fråga hur ni två känner varandra?" frågade Kalle. "Jag och Josef var tillsammans i gymnasiet" sa Johanna och tittade mot Josef. "Det var under en väldigt kort tid, jag tycker man kan kalla oss barndomsvänner" sa Josef och log med ett fake leende.

Hos Oskar och Jenny

"Jenny bland din pappas saker hittade vi en nyckel, vet du vad denna kan leda till?" frågade Jenny Bodén och visade henne en bild på nyckeln. "Asså när mamma och pappa bodde tillsammans så hade han ett eget kontor eller ett eget rum, jag vet inte om det kan finnas något typ av skåp eller liknande i det rummet. Men det kan det definitivt göra, pappa var väldigt snäll och jag älskade honom väldigt mycket men han var hemlighetsfull", förklarade Jenny. "På vilket sätt var han hemlighetsfull?" frågade Oskar. "Jo men han åkte ibland iväg och när man frågade var han skulle eller var han hade varit så berättade han aldrig det för oss." förklarade Jenny. "Hur var Bennys relation till Johanna?" frågade Oscar. "Den var bra inga konstigheter, de var faktiskt väldigt nära. Johanna var väldigt nära både mamma och pappa faktiskt, mig och Carl också såklart. Sen hände något när hon började dejta den där killen" förklarade Jenny Svantesson.

Hos Alex och Martin

"Förhör med Lena Svantesson 29 Maj klockan är två" sa Alex och tittade sedan på Lena. "Vi beklagar sorgen", sa Martin. "Tack" sa Lena kort. "Vi skulle behöva att någon av er åker ned till rättsmedicin för att identifiera kroppen" sa Alex försiktigt. "Det löser jag" snyftade Lena. "Hur var din och Bennys relation?" frågade Martin och korsade armarna. "När Johanna var runt arton träffades jag och Benny och blev förälskade direkt. Jag flyttade till Stockholm och fick Kalle och Jenny dårå. Ehm... sen fick jag reda på lite saker om min kära make vilket fick mig att vilja lämna honom, " förklarade Lena. "Vad var det för saker?" frågade Alex och lutade sig lite framåt. "Bilder på småflickor, inklusive en av Johannas bästa vänner" sa Lena. "Jo, vi vet om bilderna de fanns med i lådan du skickade" sa Marin. "Hur var Bennys relation till Johanna?" frågade Alex. "Den var fin, de hade en relation som vilken pappa eller dotter kunde ha haft. Benny älskade Johanna som om det var en av hans egna" sa Lena och log medan ett par tårar föll nedför hennes kinder. Alex gav henne en näsduk och hon tackade så mycket. "Du... i lådan där vi hittade bilderna hittade vi också en nyckel till, ja vi vet inte vad. Känner du igen den?" frågade Martin och visade upp nyckeln. "Ja, det var Bennys nyckel men jag vet inte vad den tillhör" sa Lena. "Tror du att det kan vara någonting i huset?" frågade Alex och kisade lite. "Nej inte vad jag vet" sa Lena och skakade på huvudet. "Okej Lena men nu är det såhär att vi har fått en beviljad husrannsakan på ditt hus och vi kommer att söka igenom huset ändå" sa Martin. "Okej" sa Lena och nickade. "Vet du någon som hade velat din man illa?" frågade Alex och Lena skakade på huvudet samtidigt som hon började gråta . "Jag tror vi avrundar här" sa Martin och Alex nickade. Hon gick fram till Lena och tog med henne ut ur förhörsrummet. Josef tittade upp och log med ett litet bekvämt leende. Johanna ställde sig upp och gav sin mamma en kram. Lena snyftade lite och tittade upp på sin dotter och tog tag i hennes händer. "Vi måste åka och bekräfta att det är Benny" sa Lena och snyftade lite. "Jag kan följa med dig mamma" sa Johanna. "Jag vet inte hur Jenny känner men jag står helst över" sa Carl. Josef ställde sig upp och gjorde plats till Lena bredvid Johanna och han tittade sedan på Steinar. "Hade du kunnat stanna här, jag måste ta något att dricka" sa Josef och suckade lite. "Absolut" sa Steinar och log. "Jag gör dig sällskap" sa Alex och Josef nickade. De gick in fikarummet och Josef ställde sig med händerna på bordet och sträckte ut kroppen. "Hur är det?" frågade Alex som stängde dörren bakom dem. "Jag är bara trött på alla relationer just nu" sa Josef och ställde sig upp. "Alla?" frågade Alex samtidigt som hon satte armarna om hans hals. "Nej inte alla" sa Josef och log samtidigt som han satte sina händer runt hennes midja. Han gav henne en hård kram innan han tog ett glas vatten. "Det är bara jobbigt när det ska vara folk som man halvt känner med i utredningen som dessutom är ganska klängig" sa Josef och Alex höjde på ögonbrynen. "Knuffa väck henne nästa gång då" sa Alex och halvlog när hon försökte vara allvarlig. Josef gav henne en puss på pannan innan de gick tillbaka ut till sina kollegor och familjen Svantesson.

Oskar och Jenny

"Jasså vad hände då?" frågade Jenny Bodén. "Hon blev typ mer frånvarande från både oss men också sin bästa vän Linda i och med att hon dejtade hennes storebror." förklarade Jenny Svantesson. "Vänta dejtade Johanna Lindas storebror?" frågade Jenny Bodén och tittade på Oskar. "Ja" svarade Jenny Svantesson. "När gjorde de slut?" frågade Oskar. "För typ fyra veckor sedan" sa Jenny Svantesson och Oscar nickade. "Tack så jättemycket, vi hör av oss om vi behöver mer information" sa Oscar och ställde sig upp. "Jadå det går bra" sa Jenny Svantesson. "Vi har också fått en husrannsakan på ert hus som vi kommer att genomföra" sa Jenny Bodén och hon nickade som svar .

Hos Steinar med flera

"Det tog lång tid att dricka" sa Steinar och låtsades kolla på klockan. "Vi pratade faktiskt också" sa Alex och skrattade lite åt var Steinar ville komma med sin förklaring. När Steinar skulle fortsätta prata öppnades dörren till Oscar och Jennys förhörsrum och de kom ut tillsammans med Jenny Svantesson som såg lugn ut. Oskar gav Alex en blick som visade på att de behövde en briefing direkt och därför vände sig Alex till familjen Svantesson Liden. "Tack för ert samarbete, vi hör av oss" sa Alex och Steinar följde dem ut ur byggnaden. Medan Steinar gjorde det gick resten av gruppen in i mötesrummet och förberedde inför briefingen. Så fort Steinar kom så skulle de gå runt och Martin började. "Johanna hade inte så mycket att säga förutom att hon först sa först att hennes kompis Linda på bilden inte blivit utsatt för något. Sen frågade hon mig var jag hade hittat bilden och sa inte mer. Lena hade ingen aning om någonting med nyckeln" summerade Martin. "Okej! Johanna var tillsammans med Lindas bror fram till ungefär fyra veckor sedan och under tiden de var tillsammans var hon väldigt kall och sen blev hon plötsligt mycket bättre när de gjorde slut igen, sa Oskar. "Det är någonting som Johanna inte berättar för oss" sa Steinar och Alex nickade. "Vi måste göra husrannsakan i det huset direkt imorgon bitti" sa Alex och resten av gruppen nickade. "Vad är klockan?" frågade Jenny. "Den är fyra" sa Josef som tittade på sin klocka. "Aida vill du kolla upp vem Lindas bror är och var han bor" frågade Alex. "Det är redan klart" sa Aida och vände datorn mot Alex. Alex tog på sig sina läsglasögon och började läsa på skärmen. "Anders Möllerstedt fyrtio år gammal bor i Stockholm" började Alex rabbla. "Han är dömd för olovlig körning förutom det han är ren" sa Alex och tog av sina glasögon. "Borde vi förhöra honom?" frågade Josef och Alex nickade långsamt. "Jag tror att vi gör så här, vi kommer inte komma någon vart idag så vi börjar på nya tag imorgon. Ingen briefing imorgon bitti. Steinar, Jenny, Oskar, Martin och Aida om du känner att du har tid åker du med ut till husrannsakan hos Familjen Svantesson. Jag och Josef tar bilen direkt och kör hem till den här Anders Möllerstedt och snackar lite med honom" förklarade Alex och resten av gruppen reste sig upp. "Då slutar vi för idag" sa Alex och log.

 Hon och Josef packade ihop sina saker innan de gick ut till bilen och körde hem till lägenheten. Josef lagade pasta till dem medan Alex gick in och tog en dusch. Ungefär när hon var klar hade Josef dukat upp maten på bordet och tänkt några ljus. Alex hade på sig Josefs tjocktröja och ett par av sina egna shorts. "Men älskling" sa Alex och kysste honom på kinden. Han kramade henne bakifrån och kysste henne på kinden. "Du förtjänar allt" viskade han i hennes öra. Hon vände sig av, gav honom en kyss innan de satte sig ned och åt kvällsmat tillsammans. Efter att de hade ätit diskade de tillsammans och så fort de var klara så slängde Alex sina armar om Josefs nacke och kysste honom flera gånger i rad, hennes ögon fylldes med tårar och Josef tittade förvånat på Alex. "Vad händer?" frågade han och Alex skakade på huvudet. "Jag älskar dig jättemycket och är så glad att det blev du och jag ändå" sa hon och kysste honom en gång till. "Alex Beijer, du vet att jag älskar dig också väl" sa Josef och log innan han kysste Alex passionerat. De gick bort till soffan och kröp ner i varandras famnar och hade en av sina lugna kvällar där de bara myste på soffan och uppskattade varandras närvaro.