Finns det ett oss?

Kapitel 5-Klubben

Josef

Men va i helvete är oddsen att de är här, fan jag kan inte ha det såhär längre. Hon känner ju ingenting för mig varför i helvete ska jag då bara sitta här som någon jävla loner hela kvällen. Nej, fan heller. Jag gick ut på dansgolvet och direkt kom det en tjej som ville dansa med mig, vilket jag såklart gjorde. Jag la märke till att Alex hade sett mig och jag kände mig numera iakttagen. Jag tittade bort mot henne och såg att hon dansade med killen hon var där med. Det gjorde ont i hela min kropp och den där tunga känslan var tillbaka. Hon skulle ju vara med mig. Tjejen som dansade med mig kysste mig och jag kysste henne tillbaka, vi stod och väntade på en taxi och jag hade armen runt hennes midja.

"Jag tror inte jag är rätt person för dig" sa Josef och log åt tjejen som slog till honom innan hon gick tillbaka in. Taxin kom och Josef hoppade in. Han gick direkt in i sin säng och gick och lade sig. Helgen passerade och det var måndag igen, Josef hade en tung känsla när han vaknade och visste att han skulle till jobbet. Det bultade i huvudet på honom, han ställde sig i duschen och försökte duscha bort det men det fungerade inte. Han åt lite frukost och hoppade in i bilen och körde till jobbet. Josef hade på sig en huvtröja med luvan uppe och airpodsen i. Han ställde sig i hissen och strax därefter kom Alex, de tittade på varandra, ingen av dem sade ett ord. Josef vände blicken upp till taket snabbt och det plingande som tur var. De gick åt varsitt håll och Josef kände hur hans mage vred sig. Han såg nästan illamående ut och Jenny kollade på honom. "Hur är det med dig?" frågade Jenny. "De e bra" sade Josef och tvingade fram ett leende.

Alex

Vad händer, jag och personen som jag anser är min bästa kompis pratar inte ens med varandra. Personen jag är van att berätta allting för, han ser ut och mår dåligt men jag vågar inte ens fråga hur han mår. Men det enda jag ser när jag ser Josef är tjejen som kysste honom på dansgolvet. Jag skakade av mig tankarna och började istället jobba, det var snart lunch och vi hade än så länge inte fått in något nytt.

Jag reser mig upp från stolen och tittar ut på Josef, mitt hjärta slog dubbla slag och jag kände hur min kropp fylldes med värme. Josef tittade upp och mötte mina ögon, de lös inte som de brukade och den varma känslan blev plötsligt kall. Jag kan inte släppa hans ögon och han släpper inte mina heller. Jag hör en knackning på dörren och jag släpper mina tankar. När jag öppnar dörren står han där. Vad i hela helvete gör han här?

"Hej! Hur är det med dig?" frågade han. "Jo det är bra" sade Alex och log. "Vad gör du här?" frågade Alex fundersamt. "Jag tänkte bara att jag kunde komma förbi och be om ursäkt" sa killen. "Carl vet du vad, kom du hit med förhoppningar på att vi ska gå ut igen kan du glömma det" sade Alex. "Vadå? Varför inte?" frågade Carl som lät bekymrad. "Du tryckte ned din tunga i någon annans tjejes mun" sade Alex tyst men irriterat. "Alex ge mig en chans till, du kollade bara på den där andra killen hela kvällen" sa Carl och la sina händer på Alex kinder. "Gå" sade Alex igen. "Alex kom igen" sa Carl. Josef kände hur det brann till i honom och ställde sig upp. "Gå" sade Alex. Carl stod kvar precis som innan och nu gick Josef dit. "Hörde du dåligt dra?" sade Josef och pekade på dörren. "Det är för fan du! Vem fan är du att be mig att gå?" frågade Carl och nästan hånade Josef. 

"Du är så patetisk, gå till hissen tack. Vi har faktiskt ett jobb att sköta" sade Josef och pekade på hissen. Carl visste inte vad han skulle svara så han gick därifrån. "Tack Josef men jag behövde inte din hjälp" sade Alex kallt till Josef. Alex var på väg att stänga dörren men Josef trängde sig in emellan. "Vad har hänt mellan oss?" frågade Josef upprört. "Låg du med henne?" frågade Alex och tittade på Josef. "Med vem? Cissi?" frågade Josef, som inte förstod ett ord av vad Alex pratade om. "Tjejen i helgen, Cissi fattar jag väl att du låg med. " sade Alex iskallt till Josef. Josef skakade på huvudet och deras ögon möttes. "Nej, det gjorde jag inte. Jag ville inte och det tog emot att gå hem med henne" sade Josef. "Varför då?" frågade Alex. "Du vet exakt varför Alex, spela inte dum. Du har vetat det sen jag var undercover och du erbjöd mig en fast tjänst här" sa Josef och tog sig ett par steg närmare Alex. "Sen låg du med Cissi" sade Alex och hennes ögon blev glansiga. "JA sen låg jag med Cissi, men Alex du föste bort mig, jag visste inte vad vi var. Jag var dessutom ganska full och dum. Sen bråkade du och jag Alex. Det gjorde mest ont av allt!", viskskrek Josef till Alex. "VAD? Vad gjorde mest ont?" röt Alex tillbaka. "Att bråka med dig" sa Josef och lade sina händer på Alex kinder men hon tog av dem igen. "Josef, vi kan inte" viskade Alex. "Det var ju detta jag menade" viskade Josef innan han slet upp dörren och stack därifrån. Alex kände hur ögonen blev fyllda med tårar och denna gången kunde hon inte stoppa dem. Hon förstod exakt hur Josef kände och hon kände likadant, men de kunde ju inte.

Alex

Jag är för fan hans chef! Men ingen har brytt sig om mig som Josef har gjort. Josef är den enda personen på denna planet som jag känner mig trygg med men på grund av våra jobb så kan vi inte vara tillsammans, det är inte rättvist. Tårarna föll så fort, jag hörde inte ens när det knackade på dörren men när jag hörde att Steinar började prata vände jag mig om. Jag försökte så snabbt som möjligt torka mina tårar.

"Vad är det som har hänt Alex?" frågade Steinar och hans blick var orolig. "Nej det är inget..." ljög Alex och log mot Steinar. "Josef rusar ut härifrån och du är ledsen. Du är inte så bra på att ljuga Alex" sade Steinar och log mot Alex. "Steinar, Josef hjälpte mig men sen blev vi ovänner för jag tyckte inte att det var så farligt . Det handlade om killen från igår. " sa Alex och hennes blick mötte Steinars. Hon bet sig i läppen för att hon inte skulle börja gråta och berätta sanningen. "Alex, jag har insett att Josef och du är jättebra vänner både på och utanför jobbet. " sa Steinar. "Vi har väl umgåtts någon gång utan er andra, men inte så mycket" ljög Alex. Alex pratar med honom nu, både du och Josef kommer må bättre av att ni pratar med varandra." förklarade Steinar och deras blickar möttes. "Ja okej jag ska prata med honom jag lovar." förklarade Alex. "Åk nu Alex!" sa Steinar och Alex nickade försiktigt. "Jag vet Steinar" sa Alex och gick ut från hennes kontor. "Var är Josef?" frågade Alex och Jenny kollade upp på Alex som log för att dölja hur nära hon var på att bryta ihop. "Han gick hem tror jag, eller han rusade ut, hans saker är kvar" sa Jenny och pekade på väskan och jackan. Alex plockade ihop hans saker och sina egna innan hon gick ut till hissen. Hon startade sin bil och lade huvudet på ratten i någon minut innan hon bestämde sig för att köra iväg mot Josefs lägenhet.