Finns det ett oss?

Kapitel 15- DNA

Josef vaknade först och han hade en arm om Alex midja när han vaknade, han kände hur värmen fylldes genom hela kroppen. Han tittade på klockan, den var bara sju och de hade inte samling för ens nio. Han tog bort en bit av Alex hår och började kyssa henne lätt i nacken, handen som han hade längst hennes midja stoppade han innanför tröjan och drog den sakta upp och ned. "Det finns inget bättre sätt att få vakna på" sa Alex. Hon vände huvudet mot Josef medan han fortsatte kyssa hennes nacke innan han till slut nådde Alex läppar. Josef gick in med en mjuk kyss som Alex gjorde aggressiv. Hon klättrade upp i hans famn och drog av honom tröjan. Hon smekte sina händer upp och ned längs hans sidor. Hon lutade sig fram till hennes öra och viskade försiktigt "Jag älskar dig". Alex gav honom en sista kyss innan hon ställde sig upp. 

"Vad vill du ha till frukost?" frågade Josef som också ställde sig upp. Han drog henne nära sig och Alex lade sin hand på Josefs kind och han kysste den innan han fortsatte ned till nacken. Alex stönade lite lätt vilket fick Josef att flina lite. "Pannkakor" sa hon och vände sig om. "Det låter bra, vi har gått om tid" sa Josef och kysste Alex läppar. Josef gick ut i köket och började fixa pannkakor medan Alex duschade. När Alex var klar duschad var frukosten klar och det var Alex också. "Du är så gullig" sa Alex och putade lite med läppen. "Bara för dig chefen" svarade Josef och Alex skrattade åt att Josef sa "Chefen". De satte sig ned och åt frukost tillsammans, Josef hade fortfarande bara shorts på sig, han hade inte hunnit byta om än. "Ska vi fråga Steinar om maten var god igår eller?" frågade Josef och Alex skrattade. Josef tyckte det var skönt att höra Alex skratta efter det som hände igår kväll, han var orolig, han brydde sig om henne på ett sätt som han aldrig brytt sig om någon annan. "Är du okej?" frågade Josef. Alex förstod vad han pratade om och tittade ned i tallriken innan hon tittade upp på Josef igen. "Jag är okej" sa hon och nickade. Hon var inte van vid att någon brydde sig om henne. "Alex..." sa Josef och tittade på henne. Josef tittade på henne på ett sätt som bara han kunde. Alex tog ett djup och tog en sipp av sitt kaffe. 

"Jag hade en mardröm och jag vaknade till värsta panik attacken. Jag tror att det som hände igår blandat med mina andra ptsd gjorde att jag fick panikattacker och mardrömmen" förklarade Alex och Josef strök sin hand över Alex kind försiktigt. "Du vet att du alltid kan prata med mig väl?" poängterade Josef och Alex nickade. Josef kramade om henne och gav Alex en kyss på kinden innan han slängde in deras tallrikar i diskmaskinen. Han kollade på klockan, den var  lite över åtta. Han gick bort till badrummet och hoppade in i duschen. Strax därefter var både Josef och Alex klara, de hoppade in i bilen och Alex gav Josef en lång och djup kyss. "Jag älskar dig" viskade hon. "Och jag dig" viskade Josef. Alex satte sig i sitt säte, bältade fast sig, drog av handbromsen och körde till jobbet. När de var framme möttes de av Jenny och Oscar som hoppade ut ur en bil. "Tiggde du också skjuts idag?" frågade Oscar. "Ja, det blev så" sa Josef och skrattade lite. De åkte upp till sin våning och Alex gick in på sitt kontor och ringde direkt till tekniska för att se vad de hade fått fram. Samtidigt som hon pratade med tekniska så ställde hon sig upp och gick ut till resten av gruppen. Hon vinkade till dem för att gå in i mötesrummet vilket de gjorde. Alex tackade så mycket för informationen och lade på. "Okej hörni, jag pratade precis med tekniska, det verkar som att vi har kunnat koppla dna:t till en person. Båda DNA typerna matchar i viss mån varandra, vilket betyder att de är släkt. Vi har sedan via register kunnat hitta att den andra personen tidigare gjort ett DNA test. Mannen är Henrik Kaspersson. " sa Alex och svalde hårt. 

"Skulle Henrik Kaspersson dräpt sin egen son?" frågade Steinar. "Vi har ju sett att han har problem med sin aggression, han kanske tappade den totalt" sa Aida. "Oavsett behöver vi förhöra honom. Jag tror inte jag för tillfället är manad för det uppdraget" sa Alex. "Jag tar det" sa Josef och nu var det inte samma Josef som Alex hade skojat med hemma. Josef dödes allvarligt. "Josef, är det verkligen en bra idé?" frågade Steinar. "Ja, jag gör det" sa Josef och tittade på Steinar. "Då gör vi det tillsammans" sa Steinar. "Det låter bra, Steinar och Josef, ni kör förhöret tillsammans" sa Alex. "Mordet på Jacob Berg vill jag att vi fortsätter kolla mer på. Förhör all personal där han jobbar en gång till och leta genom hans bil. Jag vill att du Aida går igenom hela hans dator en gång till. Vi hittade även en telefon som jag vill att du genom söker" sa Alex. Resten av gruppen tog anteckningar och nickade. Josef hade fastnat med blicken, ett av hans ben gick upp och ned hela tiden. Han var stressad över något och Alex märkte det tydligare än vad de andra gjorde. "Då kör vi! Steinar går ned och hämta Henrik. Josef om jag kan få prata med dig bara?" sa Alex. Resten av gruppen gick ut och Josef satt kvar på stolen. När Martin hade gått ut stängde Alex dörren och la armarna i kors. "Josef, är du säker på att du klarar av detta förhör?" frågade Alex. "Ja? Varför skulle jag inte?" frågade Josef. "För att han du ska förhöra nästan misshandlade din flickvän igår" viskade Alex. Josef kunde inte hjälpa det, han sprack upp i ett leende. 

"Vadå?" frågade Alex. "Flickvän?" frågade Josef. Alex bara log åt honom och skakade på huvudet. "Ja eller vadå? Är jag bara en KK eller?" frågade Alex och skrattade. "Du är så mycket mer än en KK, du är min tjej och min flickvän" sa Josef och Alex log av det sista. "Jag kommer ta det lugnt, jag lovar" sa Josef och log. Alex nickade långsamt innan hon gick ut ur förhörsrummet, Josef satte sig i förhörsrummet medans Alex gick in till åhörarrummet. Steinar gick in tillsammans med Henrik Kaspersson. "Henrik Kaspersson" började Josef. Han tog en kort paus medan Steinar satte sig ned. "Det ser inte så ljust ut för din del, misshandel på tjänstemän och nu. Vet du varför du sitter här?" frågade Josef. "Hur är det fittan?" frågade Henrik. "Håll käften på dig och svara på min fråga istället" sa Josef irriterat. "Vet du varför du är här?" frågade Steinar. "Nej...det handlar väl om min son" sa Henrik. "Ja ungefär eller jo mordvapnet. Vi hittade det i Jacobs Bergs bil" sa Steinar. "Så Jacob Berg mördade min son?" frågade Henrik. "Nej... Jacob Berg har blivit mördad och hans bil hittar vi kniven som indikerar två olika DNA" sa Josef. "Jaha?" sa Henrik. "Ditt och din sons" sa Steinar. "Vilket vi såklart tycker är lite märkligt"sa Josef. "Tror ni jag har mördat min egen son?" frågade Henrik.