Kapitel 32- Bilderna

63 7 6
                                    

Prick klockan åtta var hela Beck- gruppen samlade mötesrummet, mitt på bordet stod Bennys flyttlådor uppradade. "Ska vi ta dem direkt eller?" frågade Steinar och Alex nickade. Jenny, Steinar och Josef ställde sig vid varsin låda och började ta upp sakerna. Josefs och Jennys var  mest fyllda med kläder och örngott. Men också ett och annat fotoalbum som de tog upp och kikade lite i. Men vad Steinar hittade i sin låda intresserade alla runt omkring honom. Det var en dator, bilder på en del lättklädda flickor men också en nyckel. "Men va i hela helvete" sa Steinar och tog upp bilderna. Han gav en till Martin som satt mitt emot honom och Martin drog handen över munnen. Alex gick bak runt Steinar och såg vad Martin och Steinar hade sett. "Så han var inte helt oskyldig alltså" sa Alex och skakade på huvudet. "Jävla äckel vem fan sparar bilder på massa unga flickor" sa Josef. "Aida, hade du velat se om du hade kunnat öppna datorn?" frågade Alex. "Japp, jag kör igång direkt" sa Aida och Oskar gav henne datorn. Aida gick ut till sin plats och började jobba på datorn.

"Okej vad har vi andra att göra idag?" frågade Oskar. "Klockan ett kommer familjen som vi ska förhöra. Martin, jag vill att du tar Johanna, hon har just nu tappat ganska mycket på tå runt resten av oss. Sen efter det tar du och jag Lena.   Josef och Steinar tar Kalle och pratar med honom. Oskar och Jenny tar det sista syskonet Jenny.  sa Alex.  "Där var en nyckel i lådan" sa Steinar. "Ja, vi måste försöka se vad det kan leda till" sa Alex och resten av gruppen nickade. "Tror du att vi kan få genom en husrannsakan i huset?" frågade Josef. "Tror du verkligen det är nödvändigt?" frågade Oskar. "Ja, men helt plötsligt så hittade Lena lådan efter att jag och Alex frågat om han hade några saker i huset. Varpå Lena sa att han hade flyttat ut allting. Skulle hon börja rota medan vi var borta för att sedan ge till oss? Något lurt är det" förklarade Josef och Martin nickade. "Jag håller med Josef, plus att både jag och Steinar tycker att det är något annorlunda med Johanna" sa Martin. "Vi kanske borde gräva lite i henne, kolla sociala medier och sånt" sa Jenny. "Jag kan ta det, vi borde ha en del gemensamma kompisar" sa Josef och Alex nickade. "Jag vill resterande letar på sociala medier inom familjen men också gamla kompisar och relationer som Benny hade kunnat ha. Jenny och Oskar jag vill att ni åker ut och pratar med närliggande industrier vid kajen och se om de har sett något underligt eller har övervakningskameror som kan hjälpa oss." sa Alex och resten av gruppen nickade. "Hörni!" kallade Aida och alla gick ut och ställde sig vid Aida. "Vadå?" frågade Alex och satte på sig sina glasögon. "Kolla på detta" sa Aida och Alex och de andra lutade sig över datorn. "Men va i helvete" sa Josef. "Så han skrev till barn" sa Steinar.

"Detta kan göra det svårare att hitta mördaren" sa Oskar och drog handen genom sitt hår. "Ja, jo det försvårar det ju lite" sa Alex och suckade.  "Ska vi fråga Lena om detta?" frågade Martin och Alex nickade. "Jag tror vi måste" svarade Alex. "Okej, låter rätt" sa Martin. "Fortsätt gräva Aida, bra jobbat" sa Alex innan hon tog upp telefonen för att försöka lösa en husrannsakan på huset.  Josef, Steinar och Martin satte sig ned och började leta på olika sociala medier för att se om det kunde ge dem någon ledtråd till vad som har hänt. Josef skrollade bland Johannas inlägg på Instagram när han plötsligt såg en bild på en tjej som var lik någon han såg för bara ett par minuter sedan. Han ställde sig upp och gick in i mötesrummet. Han bläddrade bland fotoalbumet men såg inget i det första och inget i de andra heller. Han svalde hårt och hoppades att han hade fel, han tog upp bilderna på de lättklädda tjejerna och där hittade han henne. Han gick fort ut ur mötesrummet, "ALEX" skrek han samtidigt som han satte sig ned igen.

Alex gick ut från sitt rum med telefonen i handen, hon pratade fortfarande och Josef gav henne en stressad blick. "Vad händer?" frågade Steinar. "Titta, detta är på Johannas instagram" sa Josef och visade Steinar de två bilderna. "Helvete" sa Steinar och drog sin hand genom skägget. "Tack hej" sa Alex och lade på. "Vad händer?" frågade hon och tittade mellan Steinar och Josef. "Detta är Johannas instagram och jag kände igen tjejen på bilden bredvid Johanna" sa Josef och pekade på den rödhåriga tjejen. "Okej?" sa Alex. "Jag trodde det var från fotoalbumet men det var det inte" sa Josef och gav bilden till Alex. "Ta reda på vad hon heter och var hon bor fort" sa Alex och Josef nickade. "Hon heter Linda Möllerstedt och flyttade från Göteborg till Stockholm för cirka fem år sedan" sa Josef. "Ska vi ta henne direkt?" frågade Steinar. "Ja, eller jag ringer Oskar och Jenny" sa Alex och slog upp telefonnumret. "Hej Alex" svarade Oskar. "Hur går det för er?" frågade Alex. "Det har inte gett oss någonting alls, vi är på väg tillbaka" sa Oskar. "Nej, jag vill att ni åker till en annan adress, det är en av tjejerna som är med på bilderna. Vi skickar bilden till dig och adressen. Denna tjejen heter Linda Möllerstedt och är kompis med Johanna. " sa Alex. "Okej, vi hörs" sa Oskar och lade på. Alex skickade över uppgifterna innan hon tittade på klockan, det var redan elva.  "Alex, vad sa du att flickan hette?" frågade Aida och började skriva på sin egen dotter. "Linda Möllerstedt" sa Alex. "Men det var ju hon som anmälde Benny för sexuellt ofredande" sa Aida. "Står där om han blev dömd för det?" frågade Alex. "Nej, förundersökningen lades ned." sa Aida. "Märkligt" sa Alex. Hon tog upp telefonen och ringde Jenny, det kan vara betydande information för deras samtal med Linda.

Hos Linda

Jenny knackade på dörren och strax därefter öppnade en kvinna som hade likheter med den lilla flickan på bilden. "Hej?" sa Lina fundersamt till Oskar och Jenny. "Hej, är det du som är Linda Möllerstedt?" frågade Oskar. "Ja, det stämmer, men vilka är ni?" sa Linda. "Jag heter Oskar Bergman och det är min kollega Jenny Bodén. Vi kommer från polisen och skulle behöva prata med dig" förklarade Oskar. "Hade vi kunnat komma in?" frågade Jenny och Linda nickade. De satte sig runt ett bord och Jenny hade händerna på bordet. "Vad gäller det?" frågade Linda nervöst. "Det angår Benny Svantesson, du vet vem det är väl?" frågade Jenny. "Ja och jag tror ni syftar på min anmälan mot honom" sa Linda och drog sin hand över pannan. "Ja..." började Jenny men blev avbruten av Linda. "Det var en felanmälan av mig, det är min bästa kompis styvpappa". "Okej... men Linda nu är det såhär att Benny Svantesson hittades död tidigt igår morse och när vi letade genom hans saker hittade vi något som tydde på att din anmälan inte var fel", förklarade Oskar. Linda svalde hårt och hennes ögon blev fyllda med tårar. "Är det bilderna och filmerna som ni har hittat? frågade Linda. "Vi har hittat bilder men inga filmer" sa Jenny. "Okej, men det finns filmer också. Äcklet filmade mig" sa Linda. "Okej, men varför drog du tillbaka din anmälan?" frågade Oskar. Tårarna rann längs Lindas ansikte. "Jag blev hotad av Johanna, hon ville inte att det skulle komma ut och förstöra hennes mammas liv", förklarade Linda. "Okej... har du något mer att berätta?" frågade Oscar och Linda skakade på huvudet. "Tack för hjälpen" sa Oskar och log.

Drygt en timme till gick förbi utan att det gav något för de som satt på kontoret, de hade planerat lunch innan de skulle börja med förhören. Oskar och Jenny kom tillbaka vid tjugo i tolv med mycket att berätta. Det var därför de valde att sätta sig i mötesrummet för en briefing innan lunch. Efter att Oskar och Jenny berättat vad samtalet med Johanna hade givit så åkte de flesta ned till cafeterian, men Josef och Alex stannade i mötesrummet. "Vad tror du?" frågade Josef. "Steinar och Martin har rätt, något stämmer inte med Johanna" sa Alex och hennes ögon mötte Josefs. Det pirrade hos både Josef och Alex. Josef log och tittade ned i golvet. "Vad?" frågade Alex som började skratta. Josef skakade på huvudet. "Nej, inget" sa han och log. Alex ställde sig upp och gick bort mot Josef, hon ställde sig nära honom. "Varför ler du då?" frågade Alex och flinade lite. "För du gör mig galen" viskade han och de var bara ett par centimeter från varandra. De kände hur de kom närmare och närmare varandra och hur längtan efter att deras läppar skulle mötas bli större och större. Alex slöt sina ögon och var beredd på att kyssa honom men då hörs hissen öppnas och Alex försvinner bort från Josef och ned till bordet igen.

Steinar kom in i mötesrummet. "De blev lite tidiga men de är här nu" sa han och Alex nickade. "Vi kommer" sa Josef och nickade. Alex åt upp det sista på sin sallad innan hon gick in i åhörarrummet för att lyssna på Martins förhör med Johanna.  "Okej Johanna Linden, vi har ganska mycket att prata om du och jag" sa Martin och Johanna svalde hårt och drack lite vatten. Alex skrev i sitt anteckningsblock "nervös".

"Jaså har vi?" frågade Johanna förvånat. "Hur mycket har du besökt din familj i Stockholm?" frågade Martin. "Jo men jag var här nästan varje lov och sedan när jag blev äldre och hade jobb åkte jag hit när Kalle och Jenny hade lov. Jag vill ju träffa mina syskon och min mamma så mycket som jag bara kan" sa Johanna och log. "Hur var din relation med Benny?" frågade Martin. Johanna tog en klunk vatten igen. "Jag kunde alltid prata med honom när det var något och han fanns där för mig. Många skulle säga att vi var väldigt nära" sa Johanna och tog ett djupt andetag. "Linda Möllerstedt känner du igen det namnet?" frågade Martin. "Ja, hon var en av mina närmsta vänner" sa Johanna. "Var?" frågade Martin. "Ja, vi växte ifrån varandra. " sa Johanna. "Så ni var vänner efter att du frågat henne om att dra tillbaka sin anmälan mot Benny?" frågade Martin och Johanna blev upprörd. "Nej det var vi inte, men inget hände mellan dem" sa Johanna. "Denna bilden säger något annat" sa Martin. "Vart hittade du den?" frågade Johanna chockerat. "Den låg i den lådan vi fick av din mamma" svarade Martin och Johanna nickade. Johanna sa inte mer än så, vilket Martin tyckte var konstigt efter vad Martin berättat för henne. Martin hade fortfarande en känsla om Johanna men valde att sätta den på paus.

Finns det ett oss?Where stories live. Discover now