His Kingdom ›› h.s

Kapitel 1

Tänk om man kunde veta i förtid när ens liv plötsligt skulle förändras för evigt. Tänk om man hade en klocka som tickade ner timmarna, minuterna och sekunderna tills då ens liv plötsligt skulle få en vändning. Om det hade varit på det viset hade min klocka inte haft så långt tid kvar då jag lyfte upp den där lilla buketten, fylld med exakt nio rosor som var lika röda som blod, upp ur vår vita brevlåda.

Det första som kom upp i mitt huvud var att buketten var till min mamma, då hon alldeles nyss fyllt år. Det var just därför som jag blev otroligt chockad då det stod mitt namn på den lilla lappen i papper, som hängde i en tråd runt om buketten och blåste vilt i vinden.

''To Skyler'' stod det i vacker skrivstil. Jag vände på lappen, med hopp om att hitta ett namn, en adress eller ett telefonnummer, men inget syntes till.

Jag gick tillbaka in i huset, med blommorna i min famn medan jag tänkte igenom alla de kunde vara ifrån. Samtidigt som det finns en hel del människor som möjligtvis skulle kunnat skicka dem, så vet jag fortfarande inte varför.

''Who is that for?'' frågde Taylor mig med munnen full a frukostflingor då jag klev över tröskeln som ledde in till köket. Jag tittade upp på henne, innan jag lyfte upp den lilla lappen ännu en gång och visade den för henne.

''They are for me'' förklarade kort åt henne. Jag gick fram till bordet och satte mig bredvid Rose, som hade sin blick riktad ner i sin mobil innan jag kom in. Nu tittade hon kort på blommorna, innan hon tittade upp på mig.

''From who?'' frågade hon mig sen. Jag ryckte löst på axlarna.

''I have no idea, it doesn't say any name or anything'' sa jag åt henne medan jag skakade svagt på huvudet. Jag hörde hur Rose drog efter andan bredvid mig medan hennes mungipor åkte upp i ett brett och roat leende.

''Do you have a secret admirer that you're not telling us about?'' frågade hon mig, medan jag visste att hon skämtade. Jag skattade svagt till och tittade sedan ner på rosorna medan jag skakade på huvudet.

''I don't need a secret admirer when I have Jace'' sa jag åt henne, och kände hur mina kinder hettade till då jag bara tänkte på honom. Jace var min pojkvän och min livs kärlek. Vi träffade varandra då han började i våran klass i sexan. Vi pratade väl inte så jättemycket då, men jag tror vi båda visste att den ena tyckte om den andra. När vi sedan skulle börja åttan så bytte Jace skola, men jag måste nog säga att det var då vi började att ta kontakt mer. Då började vi sms:a och träffas på helger och efter skolan istället. Bara några få månader senare var vi tillsammans och jag kunde aldrig någonsin hittat någon bättre.

''So who do you think they're from?'' frågade Taylor mig ifrån andra sidan bordet och väckte mig ifrån mina tankar. Jag ryckte bara löst på axlarna.

''Perhaps a relative who forgot to write his or her name'' sa jag och viftade bort hennes fråga med handen.

''They're really beautiful, but why just nine roses?'' frågade Rose och spärrade upp ögonen medan hon tog upp rosorna och drog in doften av dem. Jag ryckte löst på axlarna. Taylor ställde sig upp ifrån sin stol och tog med sig sin tomma skål, som förut var fylld med flingor och mjölk bort till diskbänken.

Dessa två var mina två bästa kompisar. Jag och Taylor träffade varandra redan på dagis och började genast att hänga med varandra. Vi två träffade sedan Rose när vi splittrades till fyran. De har varit mina två absoluta favoritpersoner ända sen dess. Jag älskade sättet som de två var helt olika, men ändå kunde ha otroligt roligt tillsammans. Rose var utseendefixerad och gjorde allt för att se så bra ut som möjligt. Hon rökte en del och missade aldrig en vild fest. Taylor var tvärtom. Hon rökte inte, drack inte och var inte typen som gick på fester. Hon pluggade en del och var helt galen i science fiction.