His Kingdom ›› h.s

Kapitel 10

''Did you say something to him?'' frågade Lola mig då en deppig stämning spridits sig som dimma i huset efter händelsen med Harry. Faith, jag och Lola satt allihopa i soffan med blickarna ner i golvet medan de dränkte mig med frågor om vad som just hänt. Dem fick dock inte fram något av det, då jag visste lika mycket som dem.

''Nothing at all'' sa jag kort och skakade på huvudet. Han kanske tyckte att jag var så otroligt hemsk att ens vara nära att han var tvungen att dra härifrån. Det faktum av att det faktiskt fanns någon som blev så äcklad av tanken att ens vara nära mig, sårade mig faktiskt.

"He shouldn't have ran out like that if it wasn't something'' mumlade Faith utan att titta på mig, och på något sätt kändes det som om de var emot mig och inte trodde på det jag sa.

"All we did was to stand there, quiet durning five minutes berfore you came'' sa jag åt dem och ryckte löst på axlarna. Åh herregud, han måste verkligen avsky mig...

*Harrys POV*

Jag slog hårt mina knutna knytnävar emot ratten medan jag inte riktigt kunde förstå varför jag förstörde såhär för mig själv. Att stå där inne tillsammans med Skyler var en av de bästa sakerna som hänt mig. Dessutom var det min chans att säga något, till exempel, be om ursäkt för min otrevliga attityd och kanske börja om på nytt med henne. Dock förstörde jag det helt med att bara stå där som en tönt och sedan storma ut ur skrubben som ett mysko. Jag hade chansen att förändra saker i mellan oss och bevisa för henne att jag inte är arrogant och otrevlig som hon tror.

Jag tog ett djupt andetag medan jag kände hur mina ögon fuktades. Jag brukade aldrig gråta, men nu kände jag hur sorgsen växte i magen på mig. Allt jag någonsin drömt om, att få röra vid henne och att få känna smaken av henne, var nu som bortblåst och det fanns inget jag kunde göra. Så jag bestämde mig helt enkelt för att försöka glömma henne. Jag tänker sluta upp med sättet jag stalkar henne på och begrava min sorg igenom att ta hem nya tjejer. 

Jag suckade och drog min tröjärm över mitt öga för att ta bort mina tårar innan jag tog upp mitt röda Marlboro-paket och tog ut en cigarett. Jag tände den utan att ens tänka på det och lutade mig sedan tillbaka i bilsätet. Jag drog upp min mobil ur fickan, för att få en distraktion ifrån hur jag just förstört allt för mig själv, och fann ett sms ifrån James på skärmen.

'Leave my sister alone before I kill you' stod det. Jag fnös till och tryckte helt enkelt bort det utan att svara. Det James inte förstod var att det var Abby som fortsatte att försöka hålla kontakten med mig, efter den kvällen då jag lämnade henne full och utnyttjad innan hon vaknat på morgonen därpå. Hon var desperat, det märktes, och jag brukade vanligtvis aldrig ligga med samma person mer än en gång, och det var inget jag tänkte ändra på. Så jag lät henne helt enkelt vara. Lite skuldkänslor hade jag dock, då jag visste att Abby trodde att vi hade något speciellt, men det var inget jag tänkte erkänna för någon. 

James och jag har inte alltid varit ovänner. Det hela började då jag låg med hans lillasyster. Före det så var vi bra kompisar. Han hade varit min bästa vän sedan jag var sju år och vi gjorde allt tillsammans. Jag kan fortfarande komma ihåg hur vi tjuvrökte hemma hos honom då hans föräldrar inte var hemma och sköt med luftgevär på träden i skogen. När vi var äldre så bråkade vi plötsligt om något smått som att någon vägrat bjuda på sin sista cigarett eller att någon inte gjort vad personen lovat.

Under den tiden vi bråkade så kom hans syster på besök till klubben jag jobbar på. Jag bestämde mig för att ligga med henne hade varit en perfekt hämnd mot James. Abby var väldigt blyg med hon var helt enkelt kvällens mål. Det visste jag så fort jag såg henne. Om jag minns rätt så var det hennes utmanande utseende men ändå blyga personlighet som fick mig intresserad, men mest av allt tanken av hur mycket det skulle såra James.

När James fick reda på det blev han rasande och han avfyrade en hård ställ emot min högerkind som fick mig golvad. Vi befann oss då på klubben och scenen som utspelade sig fångade många åskådare. Jag och James har inte pratat mycket sedan dess, och detta var det första sms:et jag fick ifrån honom på länge. Dock kunde jag inte bry mig mindre.

Jag startade bilens motor och tog ner fönstret innan jag sedan enkelt kastade ut min cigarett. Jag tänkte precis köra därifrån när jag såg hur dörren till Gary's hus öppnades upp. Ur ljuset ifrån lampan i hallen kom Skyler ut med armarna i kors över bröstet. Jag stängde av bilden och böjde mig fram lite för att se henne tydligare igenom rutan.

Jag såg hur hon pratade med Lola och vinkade lite innan dörren sedan stängdes efter henne. Hon började sedan att gå med snabba steg och blicken ner i marken. Av ren instinkt och vana så bestämde jag mig för att följa efter henne. När jag sett henne gå en bit så klev jag tyst ut ur bilen och stoppade händerna i fickorna innan jag sedan började att gå. 

Sist jag hade följt efter henne så hade jag blivit märkt och hon hade blivit rädd, så denna gång bestämde jag mig för att vara mer diskret. 

Orden om hur jag sagt åt mig själv att glömma henne ekade i huvudet. Detta fick bli min sista gång. Jag tänkte sedan gå tillbaka till Gary's hus och smyga in för att hämta bilderna jag gömt på Skyler där i mitt rum. Sedan så tänkte jag bränna upp dem alla.

Det är en kylig och mörk kväll och jag vet att Skyler inte borde vara ute själv vid den här tiden. Det är den största anledningen varför jag brukar följa henne hem, fast på distans. För att hålla henne säker. Om något skulle hända med henne skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. På något sätt känns det lite som om det är min skyldighet att hålla henne säker. Nu när jag tar bilder på henne och får varje dag veta någonting helt nytt om henne så borde hon få någonting utav det. 

*Skylers POV*

Jag höll min mobil i ett tajt grepp i handen, redo att ringa hem ifall något skulle hända. Mitt hjärta hoppade över ett slag då jag fick syn på mannen som gick en bit bakom mig. Jag var helt säker på att det var samma man som följt efter mig hem förra gången, då jag såg att han bar samma skor i det gula ljuset ifrån gatlyktorna. Samtidigt som jag kände rädsla, så blev jag lite irriterad också. Allt jag ville var att komma hem trygg efter en jobbigt kväll, utan att behöva känna mig stressad och rädd.

Jag ökade takten på mina steg och riktade min blick ner i min telefon. Jag skickade iväg ett sms till Taylor om hela situationen, och tvekade lite om att ringa Jace. Jag ville ju dock inte störa honom nu på kvällen. Han hade säkert redan gått och lagt sig...

När jag kom hem så andades jag ut och sprang med snabba steg till ingången. Jag snubblade över skorna i hallen och gick ut i köket där jag ställde mig i fönstret för att se mannen. Exakt som förra gången så vände han sig om och började gå tillbaka det hållet som vi kom, och det var i det ögonblicket som en sådan typisk riskabel och dum idé träffade mitt huvud. Jag tänkte följa efter honom...