His Kingdom ›› h.s

Kapitel 42

Det blev knäpptyst i köket. Varken jag eller Harry sa ett ord, vilket fick mig att bli otroligt nervös och ångestfylld. Vafan hade jag just sagt? Att jag önskade att det Chris sagt till mig förut var sant? Det var i och för sig så jag kände, men att erkänna det för Harry var bara en dålig sak.

''I should probably leave...'' mumlade jag åt Harry med min blick riktad ner i golvet. Jag skämdes så sjukt.

''No, Skyler, you really shouldn't'' sa Harry och försökte stoppa mig, men jag hoppade ner ifrån köksön och började att gå ut ur köket.

''Yes, I should'' sa jag emot och drog en hand igenom mitt hår.

''No, it's okay, it's nothing-...'' sa Harry åt mig medan han följde med mig ut ur hallen. Jag vände mig då fort om och tittade på Harry.

''No, it's not okay, Harry, I shouldn't have said that, it was stupid of you to ask me that and it was even more stupid of me to give that kind of answer, so I think it's better if I leave'' sa jag åt honom medan jag skakade på huvudet.

''It's not like we're suddenly going to get together just because you told me that'' sa han åt mig och slängde ut med armarna. Jag började att sätta på mig mina skor. ''Just because you want to be with me doesn't make it possible for it to turn out that way, and I just told Chris that because I was mad at Rose in that moment'' sa Harry åt mig och lutade sig emot väggen. Jag svarade honom inte. Hans ord fick mig bara att skämmas ännu mer. Jag visste inte riktigt om jag skulle tro honom eller inte. Chris hade ju sagt att Harry pratade mycket om mig, men jag antar att det bara var en lögn. 

Jag försökte få upp den tröja dragkedjan på min högra stövel medan jag inte sa ett ord till Harry.

''And...I've told myself that I won't get together with you again because falling for you was the worst mistake I've ever done'' sa han plötsligt åt mig. Jag spelade ointresserad och fortsatte att försöka få upp dragkedjan.

''Why?'' frågade jag honom med låg ton utan att titta på honom.

''Because I made you my everything, and when you left I had nothing...'' sa han åt mig i en suck. I samma sekund så kunde jag äntligen dra igen min sko. ''The good thing is that I'm not in love with you anymore'' mumlade han sedan och kliade sig i nacken. Jag greppade irriterat tag i min jacka som hängde på en krok och drog på mig den.

''You're talking about me like I'm a horrible person that just breaks peoples hearts, Harry, and I just want to remind you that...that was you who did that'' sa jag åt honom och stoppade mina händer i fickorna.

''What is that supposed to mean?'' frågade han mig och satte armarna i kors över bröstet.

''You used people for sex, Harry, that was all you did durning that time we knew each other, so you should ask yourself, was it really that weird that I left you?'' frågade jag honom kaxigt och lyfte på ena ögonbrynet.

''You don't think I know that?'' frågade Harry mig och tog några steg närmre mig. ''You don't think I know who I was two years ago?'' frågade han mig irriterat. Jag backade ett steg ifrån honom emot ytterdörren.

''I just wanted to give you a friendly reminder'' sa jag åt honom, innan jag öppnade upp ytterdörren bakom mig och klev ut. Då kände jag plötsligt hur han greppade tag i min arm och drog mig tillbaka.

''Why are you always like this?'' frågade han mig då. 

''Like what?'' frågade jag honom, samtidigt som jag var lite rädd på grund av hans våldsamma gest.

''Leaving when things get a little bit hard for you'' sa han åt mig. Jag slet mig ur hans grepp.

''Why are you always making things so hard for me?'' frågade jag honom surt och backade bort ifrån honom. Jag började med irriterade steg och en knuten näve i fickan att gå ner för grusgången.