His Kingdom ›› h.s

Kapitel 29

''What is wrong with you, Harry?'' frågade jag Harry då vi kommit in i hans rum på övervåningen och stängt dörren efter oss. Harry satte sig ner på sängkanten innan han la sig ner och andades andfått ut.

''I'm sorry, this must be really awkward for you'' sa Harry åt mig och flinade lite svagt. Tyckte han att detta var lustigt?

''Don't laugh, can you imagine how your mother feels?'' frågade jag honom och slängde ut med armarna. Harry gav mig först en irriterad blick, innan han fort flög upp ur sängen. Han ställde sig otroligt nära mig och tittade ner på mig. Han verkade sur.

''First of all, Vendela is not my fucking mother and she'll never be, and second, who are you to come here and tell me what to do? Sure, I love you, Skyler, but this is actually none of your business'' sa han åt mig i en suck innan han satte sina armar i kors över bröstet. Jag tog ett litet steg ifrån honom.

''My relationship with Jace was none of your business, but did you care about that?'' frågade jag honom och puttade honom löst på axlarna. Harry öppnade munnen som om han precis tänkte säga något, men stoppade sig själv. ''And I told you that I didn't want to be here if you where going to fight with Vendela and Gary, and you promised to keep your mouth shut'' sa jag sedan åt honom och drog en hand igenom mitt hår. Harry var tyst i några sekunder medan han tittade på mig.

''Oh shit, you're right...'' mumlade han lite skamset och riktade sin blick ner i golvet. Jag släppte inte min blick ifrån honom. ''I hate to admit it, but you're so damn right'' sa han sedan medan han sammanflätade sina fingrar och lutade dem mot huvudet. Han slog sig ner på sängkanten.

''Do you still love Jace?'' frågade han min plötsligt mumlande. Han tittade upp på mig ifrån sängen. Jag blev lite förvånad över hans fråga, måste jag erkänna.

''Uhm...how do you mean?'' frågade jag honom och lyfte på ena ögonbrynet.

''Are you still thinking alot about him? Would you rather spend your days with him instead of me?'' frågade mig med något mycket desperat i blicken. Jag suckade lite svagt och visste inte säkert hur jag skulle svara på det.

''Harry, he was my boyfriend'' förklarade jag för honom och ryckte lite på axlarna, medan jag hoppades att mitt svar skulle vara tillräckligt för honom.

''So what? That wasn't even what I asked'' frågade han mig. Jag suckade.

''I'm still thinking about him, but I don't want to compare him to you'' sa jag åt honom och la huvudet lite på sned.

''But if you have to? I'm giving you a chance here, Skyler, if you still love him, I can try to help you to get him back'' sa Harry åt mig. Jag bet mig hårt i kinden.

''No...I'm fine'' sa jag bara kort och skakade på huvudet. Harry fnös förundrat till och reste sig upp ifrån sängkanten ännu en gång.

''What do you mean 'I'm fine'? You don't want him anymore?'' frågade han mig förundrat.

''I don't know...'' mumlade jag bara tyst. Harry gav ifrån sig ett irriterat stön och slängde ut med armarna.

''Don't be so freaking difficult,, just me clear and tell me what you want, I'm sick and tired of you making in seem like you want something more than just being friends...'' sa Harry ärligt åt mig med hög ton.

''Harry, if I would tell you that I wanted something more-...'' försökte jag förklara för honom, men han bara avbröt mig med att sätta sen hand för min mun.

''You're making this harder than it actually is...Do you love me, Skyler?'' frågade han mig medan han tittade på mig med stora ögon. Han tog försiktigt bort sin hand för min mun.

''It's just hard to-...'' försökte jag förklara för honom.

''Yes or no'' avbröt han mig med ännu en gång.

''Yes...'' sa jag med låg ton. Harry log stolt emot mig och blev tyst i några sekunder.

''I love you too'' mumlade han åt mig, utan att släppa sitt leende ifrån hans läppar. Han lät så lycklig när han sa det.

''But...nothing can happen between us, right?'' frågade jag honom sedan. Hans leende försvann genast bort ifrån hans läppar, och på bara några få sekunder kunde man knappt ens veta att det var där. ''You have Mary, and I'm too young'' sa jag och klämde fram ett leende.

''You're not too young, and I'm not together with Mary...'' sa Harry åt mig.

''But she's clearly in love with you, Harry, you two would be perfect together'' sa jag åt honom och log.

''Why are you doing this?'' frågade han mig. Han såg verkligen besviken ut.

''Doing what?'' frågade jag honom oförstående.

''Trying to push me away from you, I want you, Skyler

''I'm just afraid that you're going to hurt me in some way...'' sa jag åt honom med låg ton. Han tittade en aning förvånat på mig.

''I would never hurt you, Skyler, and you know that'' sa han ärligt åt mig. ''So please stop pushing me away...''