His Kingdom ›› h.s

Kapitel 7

''You're not even watching'' sa Faith bredvid mig i soffan. Hon väckte mig ifrån mina tankar. Hon tittade upp på mig. På tv:n rullade Nemo, som alltid. Halva filmen hade gått utan att jag hängt med alls. Inte för att jag inte redan visste hur den slutade.

Jag kunde bara inte sluta tänka på vad som just hänt. Mannen som jobbade som bartender på klubben jag och Rose var på i söndags. Han som storögt inte kunde sluta titta på Rose och som tappade glasen han hade i händerna då han såg henne. Han som jag sedan hade träffat bakom klubben där jag egentligen skulle träffa Rose, då han hade kallat henne för irriterande. Han som jag sedan hörde hur han slog till en av soptunnorna medan han argt skrek till efter att jag gått därifrån. Den galna mannen var alltså Lola och Faiths storebror.

Förutom att de alla tre syskonen hade mörkbrunt hår, så liknade de inte alls varandra på utseendet, så jag kunde inte klandra mig själv för att jag inte hade noterat det. Dessutom var detta första gången som jag verkligen kunde se Harry på riktigt, i ljuset ifrån lampan i hallen. Bakom klubben hade det varit svårt att se något alls.

Sättet han hade tittat på Rose var exakt det sättet han hade stirrat på mig på i hallen. Det fick mig såklart att undra om det kanske var mig han inte kunde dra sin blick ifrån på klubben. Dock kom jag på att det inte kunde vara möjligt. Det fanns två olika anledningar till att det inte var troligt.

Den första var att han hade varit otroligt otrevlig emot mig i hallen, då han inte ens ville skaka min hand. Det verkade nästan som en plåga för honom att ens titta mig i ögonen i slutet av vårt samtal. Den andra anledningen var att jag visste att den mannen, med det där utseendet, kunde få vem han ville, så varför skulle han ägna tid till att titta på mig för? Rose låg lite högre, på hans nivå. Det kändes plötsligt löjligt att jag ens trott att han tappat dem där glasen på grund av mig.

''Yes, of course I do, I'm just a bit...'' sa jag och lutade mig tillbaka i soffan och la min arm om hennes axlar. ''tierd'' avslutade jag sedan min mening med efter en liten paus.

''What do you think about my brother?'' frågade Faith plötsligt. Jag blev förvånad över hennes fråga och min mun formades till ett o, medan jag riktade min blick ner emot henne.

''eeh...'' sa jag fundersamt och rättade obekvämt till min plats i soffan samtidigt som jag inte riktigt visste vad jag skulle svara. ''He seems nice'' sa jag bara kort. Det var en stor lögn.

''He is, because he makes the best waffles in the world'' sa hon överlyckligt och sträckte ut händerna. Jag log emot henne. Men plötsligt tinade hennes leende bort. "Or at least he used to.." Mumlade hon bekymrat.

''He isn't home that often, he moved away because he was mad at daddy'' berättade hon för mig, medan jag visste att hon gav mig för mycket fakta som jag egentligen inte borde veta om. Jag tror inte Gary heller skulle tycka om att hon berättade detta för mig.

''He hates dad'' sa hon sedan med lite lägre ton och tittade ner på dockorna hon hade i knät.

''I'm sure that isn't true'' sa jag åt henne och klappade henne lite på axeln.

''Yes, he says that he don't but I know he do'' sa hon självsäkert och satte sina armar i kors över bröstet. Jag lyfte på ena ögonbrynet.

''Why do you think he hates Gary?'' frågade jag henne nyfiket, även fast jag vet att jag inte borde blanda mig i då jag inte har någonting att göra med det.

''Because Harry got mad when daddy fell in love with Vendela after mom died, he thinks that daddy betrayed mom'' berättade hon för mig och verkade inte ha någon aning om vad det var hon berättade för mig då hon såg helt koncentrerad ut på vad som hände på tv:n.