His Kingdom ›› h.s

Kapitel 44

Jag stod bredvid Harry medan han knackade på dörren. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var spänd på att träffa Harrys bror, för det var jag verkligen. Vi hade nyss gott upp för fem trappor, och var båda fortfarande lite andfådda från det. Dörren till lägenheten var gjord av trä.

''Please don't judge him too fast, as I said before, he's a bit special...'' sa Harry åt mig med låg ton, som om det fanns någon annan i närheten som han inte ville skulle höra det han sa, men jag märkte att han också var nervös.

''No, no, I won't'' sa jag åt honom och skakade på huvudet. Harry och jag stod utanför dörren i någonting som kände som flera minuter. Det var knäpptyst och ingen öppnade dörren.

Då sträckte sig Harry över till dörrhandtaget och tryckte försiktigt ned det, vilket resulterade i att dörren öppnades med en gnisslande ljud. En stark doft av cigarettrök och unket kastades i ansiktet på mig och jag var tvungen att backa ett steg. Ljuset i lägenheten var mörkt och lite gult och möblerna i hallen såg ut att stå kvar sen minst femtio år tillbaka.

''Charlie?'' ropade Harry ut i lägenheten utan att få något svar, innan han tog ett steg in. Han verkade inte alls beröras av lukten på samma sätt som jag gjorde. Jag klev också in efter honom och stängde försiktigt dörren efter mig.

Harry gick några steg på det knakande golvet in i hallen, och gick sedan åt vänster då han försvann in i ett rum. Då jag inte ville stå kvar där ensam i hallen så gick jag med snabba steg efter honom, och kom då in i ett stort rum. I hörnet av rummet fanns ett stort piano med en massa papper på och väggarna var täckta av tavlor som såg ut som gamla, dyra konstverk.

''It's a nice apartment, isn't it?'' frågade Harry mig och vände sig om för att titta på mig. Jag nickade och log.

''I always wanted to live in a apartment like this with Rose'' sa Harry åt mig och stoppade sina händer i fickorna. ''But she had other plans though'' sa han sedan med lägre ton. Jag gav honom ett snett leende då jag inte riktigt visste vad jag skulle säga.

''Stop looking so scared, Skyler'' sa Harry då plötsligt åt mig och flinade till.

''I'm not scared'' sa jag emot med lite högre ton och skrattade. Harry gick fram till mig och puttade till mig på axeln.

''Yes you are'' sa han barnsligt emot. Jag var precis på väg att säga emot när jag mötte ett par intensiva ögon ifrån dörröppningen till rummet. Jag tappade min haka och stelnade till. Harry märkte min reaktion och riktade sin blick emot mannen som stod i dörren.

''Oh, this is my little brother, Charlie'' sa Harry och gjorde en vänligt gest emot honom. Mannen i dörren var klädd i ett par svarta boxers, och ovanpå det så hade han bara en bar överkropp och en morgonrock som var oknäppt. Mannens hår stod åt alla håll, värre än Harrys. ''This is my friend, Skyler'' sa Harry och nickade emot mig.

''Pleased to meet you'' svarade han med låg röst och nickade, medan hans ansikte var oläsbart.

''Charlie is amazing and has always been the most creative of us'' sa Harry och tittande ner på mig.

''Stop saying like that'' sa Charlie medan hans blick föll till marken. Dock så kunde jag skymta ett svagt, svagt leende på hans läppar.

''He's a genius too'' fortsatte Harry stolt.

''Stop it...'' mumlade Charlie i en suck innan han sedan vände sig om och försvann iväg.

''He writes poetry'' sa Harry till mig då Charlie var borta, även fast jag var säker på att han kunde höra oss från det andra rummet. ''I'm going to go and talk a bit with Aiden and Mary, they are a few blocks away at a café, do you mind wait here?'' frågade han mig och riktade sin blick ner emot sitt armbandsur.