His Kingdom ›› h.s

Kapitel 34

''What a sweet home'' sa Rose då hon slagit sig ner i köket vid vårt matbord. Hon tittade sig runt medan hennes ena hand vilade runt en vit kaffekopp. Jag och Taylor satt pyjamas mitt emot henne och försökte göra allt för att inte somna. Rose hade kommit lite tidigare än vad vi trott, då klockan nu var halv nio på morgonen. Även fast det inte är jättetidigt på morgonen, så blir det automatiskt det när man går och lägger sig alltför sent.

''Thank you, I know it's pretty messy but...'' sa jag innan jag pausade för att gäspa. ''we didn't really expect visitors this early in the morning'' sa jag och flinade lite efter för att inte verka sur.

''I'm sorry for waking you two up, I'm busy the rest of the day and I really wanted to meet you today'' sa hon och höjde sin ångande kaffekopp till hennes läppar och blåste försiktigt på kaffet.

''Is there a reason or?...'' frågade Taylor, nog utan att inse att hon lät lite irriterad.

''Yeah, the thing is that'' sa hon och ställde ner kaffekoppen på bordet igen, innan hon la sin hand på bordet framför oss. Hennes ringfinger klädde i en silvrig, otroligt fin ring. ''I'm getting married in three months and I really want you to come'' sa hon åt oss medan ett hoppfullt leende på läpparna. Jag log tillbaka emot henne. Taylor tänkte precis svara, innan jag hann före.

''Yeah, we would love to'' sa jag åt henne och greppade försiktigt tag i hennes hand för att titta närmre på ringen.

''Who's the lucky guy?'' frågade Taylor, faktiskt med en aning entusiasm i rösten.

''It's actually Harry...'' sa Rose plötsligt. Jag spärrade upp ögonen och riktade min blick ifrån hennes hand till hennes ansikte. Jag tappade min haka och blev helt mållös.

''What? The old Harry?'' frågade Taylor bredvid mig. Hon nickade försiktigt och bet sig osäkert i läppen. Jag böjde mig försiktigt tillbaka i min stol.

''We've only been together for one and a half years now, but I really love him...'' sa hon medan jag såg hur bekymrat tittade på mig. Jag var bara tvungen att säga någonting.

''I'm happy for you, I really am'' sa jag och klämde fram ett leende. Hon lyfte lite på ena ögonbrynet.

''Are you sure this is not hurting you?'' frågade hon mig lite skeptiskt. Jag nickade.

''I'm over him, I couldn't be more happy for you'' sa jag åt henne. Hon log emot mig.

''He was totally obsessed with you before, wasn't he?'' frågade hon mig plötsligt. Jag svalde och satte mig skräddarställning på stolen medan jag kände hur en klump började att växa i magen på mig. ''He had a room where the walls were covered with pictures of you'' sa hon åt mig och tog sedan en klunk av sitt kaffe. Jag rynkade min panna.

''Where?'' frågade jag henne undrande, medan jag i mitt huvud gick igenom alla rum han hade i sin lägenhet.

''A room that was always locked, but this one time when I was there, he had forgotten to lock and the door stood wide open, he couldn't even explain himself so he told me the truth'' sa hon åt mig. Det var då det slog mig att det var det rummet som jag frågat Harry om en gång då jag var hemma hos honom. Han svarade då enkelt att det var låst för en anledning. Jag hade inte funderat mer på det efter, men det kanske jag borde ha gjort.

"That dude is crazy" sa Taylor plötsligt bredvid mig,

"But he's different now, he's so...mature and changed" sa Rose drömmande och lutade sin haka emot hennes händer.

"Is it really such a good idea that we come to your wedding though? I mean, it's Skylers ex we're talking about" sa Taylor med en negativ ton i rösten. Jag funderade på exakt samma sak. Jag visste inte ens om jag ville träffa Harry. Eller vågade.

 ''So what? It's not like you're still in love with each other, I'm sure Harry doesn't even remember you after all this time'' sa Rose åt mig och log. Jag borde inte ta illa upp för vad hon just sagt, men det gjorde jag. Kommer Harry inte ihåg mig?

''We'll be there, Rose, don't worry about it'' sa jag åt henne och viftade med handen, som om jag inte brydde mig om han kom ihåg mig eller inte.

''Great, thank you'' sa hon och började att resa sig upp ifrån stolen. Jag satt kvar utan att släppa leende ifrån mina läppar.

''I should really get going'' sa hon medan hon rättade till sin ljusblåa blus. ''but who thought that after these two years, we would get back together after all?'' sa hon och knöt ihop sina händer. ''I'll call you'' sa hon, innan hon lämnade köket. I samma sekund som Rose vände ryggen så försvann leende ifrån mina läppar. Jag lutade mig trött tillbaka i stolen och gav ifrån mig en djup suck.

''Are you okay?'' frågade Taylor bredvid mig, med en omsorgsfull ton i rösten. Jag tittade ner i golvet och nickade försiktigt.

''I'm fine, there's just alot to take in'' sa jag åt henne och svalde försiktigt. ''I mean, Rose, Harry, the marrige, it all came at once'' sa jag innan jag tittade upp på henne. Hon verkade orolig. Hon lutade sig fram lite emot mig.

''We don't have to show up, you know, I'm sure she won't even notice'' sa hon åt mig med låg ton. Jag skakade på huvudet.

''I'm not really sure about that, she seemed really happy when we said yes'' sa jag åt henne och knöt ihop mina händer i knät.

''Yeah, but if you don't feel very well about meeting Harry we have a reason not to go, I think she would understand that'' sa Taylor åt mig och la försiktigt sin hand på min axel.

''Yeah, maybe...'' mumlade jag åt henne medan jag väste min blick på kaffekoppen Rose hade druckit ur förut. 

Det bästa kanske ändå vore om jag inte träffade Harry alls. Jag hade kommit över honom. Jag brydde mig inte om han var tillsammans med Rose, men jag hade en känsla av att jag inte direkt skulle må bra av att se dem tillsammans. Sitta där bland Harrys och Rose vänner och titta på när de hade den lyckligaste dagen av deras liv, medan mitt undermedvetna skulle fortsätta att skrika åt mig att det kunde vara jag som stod där och lova att ge mitt allt till Harry. Nej, jag ska nog bara låta det vara.

Det var helt enkelt bara bättre såhär.