His Kingdom ›› h.s

Kapitel 47

Festen fortsatte efter min märkliga konversation med Charlie och jag drack mer under en halvtimme än vad jag hade gjort i hela mitt liv. Det var som en sort lek. Jag försökte få i Charlie så mycket alkohol som möjligt medan han försökte få i mig ännu fler. Det var egentligen helt sjukt, men jag kände ingen skuld, och jag tänkte inte ens på hur jag skulle känna dagen efter.

''C'mon, one more'' ropade Charlie åt mig med ett retsamt flin på läpparna och höll upp pekfingret. Jag skrattde till och skakar på huvudet. ''Drink it'' sa han åt mig och placerade sedan glaset i min hand. Utan att ens tänka på vad jag svarat förut halsade jag i mig vätskan i glaset och grimaserar sedan på grund av en brännande känsla i halsen. Han log emot mig och tog sedan glaset ifrån mig. 

''Isn't this just amazing?'' ropade han åt mig och slängde ut med armarna. Jag nickade och snurrade runt ett varv. Jag kände sedan hur vinglig jag faktiskt var, och min snurr gjorde så att jag halkade till. Men innan jag hunnit falla till golvet fångade Charlie mig. Även fast han hade druckit fler, så verkade jag mycket mer berusad. Troligen handlade det om att han drack oftare än vad jag gjorde. Det var inget jag visste, men det var bara en ren gissning.

''Take it easy, love'' skrattade han åt mig med sina händer runt min midja. ''Here, drink it'' sa han plötsligt och räckte mig ännu ett glas. Jag skakade bara på huvudet och puttade ifrån glaset.

''It's water'' sa han åt mig. Jag greppade  då tag i det och drack fort upp det. Jag märkte då hur den brännande och starka känslan i halsen ännu en gång och släppte plastmuggen på golvet.

''That was not water!'' utbrast jag åt honom. Bilden av honom framför mig var svajande, och jag var tvungen att blinka till några gånger. Det hjälpte dock inte.

''I win, you have drunk more than me'' flinade han åt mig. Även fast jag säker bara druckit något glas mer än honom så var han inte hälften så berusad som jag var. Jag log emot honom och greppar tag om hans axel för att inte ramla ihop.

''Congratulations, this must be very important to you'' sa jag retsamt. Han tittade ner på mig och nickade. 

''It is'' svarade han och log stolt. Han var tyst i några sekunder. ''Would it be wrong of me to kiss you now?'' frågade han mig plötsligt. 

''Yeah, probably'' sa jag och ryckte svagt på axlarna, men innan jag hade hunnit reagera så placerar Charlie sina läppar på mina. Jag placerar min hand på hans nacke och trycker honom lite närmre. Jag njuter av det, även fast jag inte känner mig det minsta fjärilar i magen eller fyrverkerier. Jag känner bara mina läppar emot hans, och en gnutta av skuld. 

''Skyler?'' hörde jag plötsligt en välbekant säga, och jag rycktes automatiskt ifrån Charlie. Jag riktade min blick emot Harry som stod och tittade på mig och Charlie med en blick som fick mitt hjärta att brista i tusen bitar. Han såg så sårad ut och jag kunde inte ens fatta vad jag just gjort. Även fast egentligen inte borde såra någon av oss, då han var snart gift och jag borde kommit över honom för längesen. Men jag kände mig skyldig och ledsen.

Han skakade svagt på huvudet medan han sedan riktade sin blick emot Charlie. Jag såg hur han spände sina knytnävar, innan han plötsligt slog honom hårt på höger kind och fick honom golvad. Jag hann inte göra något åt det. Jag hörde hur folk runt omkring i rummet blev tysta och drog efter andan. Jag kupade mina händer över min mun och skulle precis slå mig ner på golvet bredvid Charlie för att hjälpa honom, när Harry greppade tag i min hand och drog med mig ut ur lägenheten.

När han hade dragit med mig ner på gatan utanför huset så ställde han sig framför mig och betraktade mitt ansikte noga, som om han letade efter något i det. 

''Oh gosh, you're drunk as hell, Skyler'' sa han åt mig i en suck. Han placerade en hand över sin mun och backade några steg ifrån mig. Han svor till samtidigt som han hårt sparkade till husväggen på grund av ilska. Jag svalde och blinkade till.

''I'm going to kill him'' sa Harry. Jag visste inte om han var mest arg över kyssen eller av det faktum att jag var full. Harry satte trött sina händer i kors över bröstet och vände sitt ansikte bort ifrån mig för att lugna ner sig.

''Harry, I'm sorry'' fick jag ur mig. Jag märkte att jag lät otroligt ynklig och tyst. Det var precis så jag kände mig också. 

''Don't say like that, Skyler, you know it wasn't your fault...'' sa han tyst, fortfarande med ryggen emot mig. Jag såg på hans rygg att han han andades tungt. 

''How did you know I was here?'' frågade jag honom och stoppade ner mina händer i jeansfickorna. 

''Taylor called and told me, she didn't know what to do'' sa han åt mig och drog en hand igenom sitt hår. Taylor? Varför ringde hon till Harry? Kunde hon inte bara pratat med mig direkt?

''C'mon, Rose isn't home tonight, so you can sleep at my house'' sa han åt mig och vände sig då honom. Jag tittade på honom i några sekunder och försökte se om han kom ihåg vad som hände förra gången vi träffades. Han såg inte ut att göra det.

''Harry, I can't come with you'' sa jag och skakade på huvudet. Han tappade hakan och tog några steg emot mig.

''Please, I know you don't want to be with me because you don't want to risk falling in love with me, but why would that be so wrong?'' frågade han mig då plötsligt. Jag tittade förvånat på honom.

''Excuse me, Harry, but if I fall for you, I'll get hurt everytime I see you and Rose together'' sa jag åt honom. 

''So you don't get hurt everytime you see me and her now?'' frågade han mig och tog några steg närmre. Nu var det min tur att tappa hakan. 

''Yes...'' mumlade jag. 

''Then it's already too late, and when I saw you kissing my brother, I got hurt too'' sa han åt mig och kliade sig i nacken.

''What are you trying to say, Harry?'' frågade jag honom. Han log emot mig.

''That we're already in love with each other...''