His Kingdom ›› h.s

Kapitel 19

När jag kom hem efter det som hände med Harry så la jag mig utmattat på sängen. Jag kunde inte riktigt få in i mitt huvud vad det var som just hänt. Att Harry kysst mig var en sak. Men att jag faktiskt tyckte om det var en hel annan, och att jag känt något med Harry som jag aldrig känt med Jace. I kyssen jag fick ifrån Harry var det så många olika känslor som jag inte kan beskriva med bara ord.  Det borde inte vara så. Det är ju helt fel. Jace var den enda jag borde gilla att kyssa.

'Where are you? I thought we were going to go home together' fick jag ett sms ifrån Taylor. Jag suckade. Henne hade jag helt glömt.

'I'm sorry, I'll explain tomorrow' skrev jag åt henne, och det tänkte jag verkligen. Jag var bara tvungen att förklara detta för någon och sluta hålla det för mig själv, då det började att gå över gränsen nu när Harry förhastat tryckt sina läppar emot mina. Dessutom visste jag inte om jag skulle berätta för Jace om detta, eller om jag bara skulle låtsas som det aldrig hänt. Jag tror jag skulle gå på det sista alternativet. Jag borde glömma kyssen och Harry då han just förstört den enda chansen han fick. Med jag var väl medveten om att det skulle bli svårt, då Harry var den enda spänningen jag någonsin haft i mitt liv...

Plötsligt hörde jag hur det ringde på dörren nere ifrån hallen. Jag reste mig hastigt upp ifrån sängen och gick ner för trapporna. Jag öppnade upp dörren och mötte då James, som hade ett brett leende på läpparna. Bredvid honom stod Abby med hörlurarna i öronen och med blicken ner i marken. Hennes mörkbruna hår hängde som en gardin för hennes ansikte.

''You haven't called and I just didn't feel like waiting any longer'' sa James med ett leende på läpparna. Jag log tillbaka.

''Well, Jace isn't here to hang out with us right now'' sa jag och slängde kort ut med armarna och ryckte på axlarna. James lyfte på ena ögonbrynet.

''Does that matter? I think you, me and Abby could have pretty fun together'' sa James och log. Jag log tillbaka, medan jag inte var helt säker. Jag visste nämligen vad som befann sig i Abbys huvud. Hon trodde säkert att jag hade tagit Harry ifrån henne. Eller så kanske hon inte trodde det? Hon kanske visste att jag skulle göra något sånt. Jag riktade sedan min blick emot James och funderade på om han visste vem Harry var och om Abbys och hans förflutna.

''Do you two want coffee or something?'' frågade jag och klev åt sidan för att låta dem in i hallen. Om jag bara försökte hålla samtalsämnet borta så skulle allt säkert gå fint.

''Yeah sure, coffee would be amazing, wouldn't it Abby?'' frågade James sin syster. Abby reagerade inte, då hon hade hörlurar i öronen. Hon stod bara stilla i hallen med skorna på och armarna i kors över bröstet. Hon gjorde mig så otroligt nervös och obekväm, men jag antar att det inte är hennes mening.

''She isn't like this at home, she's just in a pretty bad mood right now for some reasons'' sa James och kliade sig i nacken. Jag nickade bara försiktigt och satte armarna i kors över bröstet. Han tog av sig sina skor och följde sedan efter mig in i köket, där både Abby och han slog sig ner vid bordet, och där bestämde sig Abby för att ta av sig sina hörlurar.

''So you two is going to the same school, am I right?'' frågade James för att lätta lite på stämningen. Då Abby inte sa någonting, så var jag tvungen att svara på den frågan.

''Yes, we do'' sa jag och log medan jag stod vid diskbänken och gjorde ordning tre kaffekoppar med kaffe i med hjälp av kaffemaskinen.

''Have you ever talked to each other?'' frågade James. Jag förstod att han försökte få mig och Abby att bli kompisar, och jag skulle gärna lära känna henne. Dock hade hon tydligt och klart visat att hon inte var intresserad.