His Kingdom ›› h.s

Kapitel 21

Min första tanke när jag vaknade upp på morgon utan Harry vid min sida var att han var på toa. Just därför låg jag kvar i sängen i säkert en kvart, utan att han dök upp. Men i samma sekund som jag trodde att han hade stuckit ifrån mig, så hörde jag hur det skramlade nere i köket. Jag drog då snabbt på mig mina kläder och gick ner dit. Men personen jag mötte gjorde mig besviken.

''Good morning'' sa Henry trött åt mig medan han stod och hällde upp kaffe i sin kaffekopp. Jag suckade svagt.

''Hi'' sa jag bara åt min storebror, då jag i samma sekund förstod att Harry verkligen hade stuckit ifrån mig innan jag ens vaknat. Tanken av det hela gjorde att jag behövde sätta mig ner.

''Why are you up so early? Aren't your first lesson at like ten?'' frågade han mig lite skeptiskt. Jag drog upp min mobil ur min ficka och såg att hon bara var kvart över sju.

''Yeah, it is, I just felt like waking up early today, that's all...'' mumlade jag åt honom. Harry kanske bara hade stuckit för att han inte ville bli märkt av de andra i min familj? Eller för att han hade någon annanstans att vara. Medan jag satt och slukade i mig min frukost som om det vore min sista måltid, så sökte jag upp Harrys adress på min mobil. Jag kunde hinna dit för att prata med honom innan min första lektion började. Fråga varför han bara stack.

''Are you going somewhere?'' frågade Henry mig då jag stod i hallen och tog på mig mina skor. Jag tittade upp på honom.

''Yeah, I'm going over to Rose's'' ljög jag för honom. Han nickade bara kort innan han vände sig om och gick tillbaka in i köket så att jag kunde andas ut. Jag tog min jacka och min mobil och gick sedan ut igenom dörren.

Morgonkylan greppade tag i mig då jag stängde ytterdörren efter mig. Himlen var alldeles kal och det fanns inte en människa ute på hela området. På något sätt så kändes det skönt. Jag kände nog mest för att vara inne i mina egna tankar på väg till Harrys. Jag kunde ju bara inte sluta tänka på det som hade hänt igår. Det var stort för mig, och innerst inne så hoppades jag att det skulle vara stort för Harry med.

Jag gick våning efter våning i höghuset Harry bodde i och letade efter namnet 'Styles' på dörren. Trapporna kändes otroligt långa. Antagligen för att jag var en gnutta nervös. När jag kommit upp på den femte våningen så hittade jag äntligen rätt dörr, och där ringde jag på.

''Yeah?'' var det första Harry sa när han öppnade dörren, men när han märkte att det var jag som stod i dörren då harklade han sig och spärrade upp ögonen en aning. ''Skyler? What are you doing here?'' frågade han mig sedan och kliade sig i nacken. Allt han hade på sig var ett par svarta boxers, vilket fick mig få lite svårt att fokusera.

''You just left this morning'' sa jag och lyfte på ena ögonbrynet. Han blev tyst ett tag och tittade på mig som om jag sagt något på ett helt annat språk.

''So what?'' frågade han och slängde ut med armarna.

''I wanted to wake up next to you'' sa jag åt honom och knöt ihop mina händer framför mig. Det fick Harry att fnysa till medan han flinade till svagt. Jag var tvungen att backa ett litet steg av hans reaktion.

''Harry? Are you coming?'' frågade plötsligt en röst bakom Harry. Jag tog ett försiktigt steg åt sidan för att kunna se förbi honom och in i hans lägenhet. Där möttes jag av en tjej klädd i bara Harrys t-shirt och sina underkläder. Jag tappade hakan.

''Go back to the bedroom, Mary, I'm busy right now'' sa Harry drygt och strängt åt tjejen som nyss kommit fram ur hans lägenhet. Hon gick bara tillbaka in till sovrummet som om Harry inte just argt och otrevligt rutit emot henne.

''Sweetheart, what are you talking about?'' frågade han mig och greppade tag i dörrkarmen över mitt huvud och lutade sig lite framåt åt mitt håll med ett allvarligt ansiktsuttryck.

''We did it yesterday...'' sa jag åt honom, ifall han hade glömt bort eller något, vilket hade varit skumt om han hade.

''Yeah, we fucked, I remember that since I was there and I wasn't dead or unconscious, Skyler, what are you trying to say?'' frågade han mig och himlade med ögonen. Jag blev tyst då jag inte visste vad jag skulle säga.

''Wait, you thought it meant something, didn't you?'' frågade han förvånat. Jag suckade och ryckte på axlarna.

''Is that weird? Remember what you said'' sa jag åt honom innan jag svalde.

''Well, remember what you said, you told me that you didn't love me, and now you're standing here outside my door like we're suddenly a couple or something'' sa han förvirrat och slängde ut med armarna.

''I still don't love you, Harry, but I didn't ask you to leave either'' sa jag åt honom. Han tappade sin haka och blev tyst i några sekunder.

''You have to be staright with me, Skyler, I'm pretty drunk right now and I have only slept a few hours'' sa han för att få mig att förklara bättre.

''I want you to be in my life, Harry, in some weird way...'' sa jag åt honom utan att möta hans blick. Jag kunde höra honom sucka.

''I don't think that's a good idea anymore, Skyler, I'm sorry'' sa han åt mig med en sorgsen ton i rösten.

''Why?'' frågade jag honom oförstående.

''Because I'm bad for you, and I'm just going to hurt you, I mean, I slept with you once and you seem to think that I'm in love with you for it'' sa han åt mig. På något sätt gjorde hans ord otroligt ont.

''I thought you liked me, that's at least what you've said...'' sa jag åt honom med låg ton.

''I think I love you, Skyler'' sa han plötsligt. ''But I'm a fucking disaster right now, and I care too much about you to hurt you and to drag you into my living hell, you just don't fit into my lifestyle and you're just too sensitive and emotional to be with me'' sa han sedan. Jag kände mig förödmjukad och kunde inte längre hålla mina tårar inne.

''And you're just living your perfect life with your boyfriend and your two bestfriends and you're-...wait, are you crying?'' avbröt han sig själv med att fråga mig om. Jag vände mig om och började att gå ner för trappan för trappan för att ta mig ur den här byggnaden och för att ta mig bort ifrån Harry.

''Skyler, come back for god's sake!'' hörde jag honom ropa på mig. Hans röst ekade, men jag vägrade lyssna på honom. Jag sprang så fort jag kunde tills jag kom ut ur porten. Där stannade jag för att torka bort tårarna som var på väg ner för mina kinder.

''I hate to be the reason for your tears but it's hard for me to tell you how I feel without being an rude asshole'' sa plötsligt en röst bakom mig. Det var Harry som sprungit efter mig. Han kom ut igenom porten, bara klädd i boxers. Han kom fram till där jag stod.

''Harry, you're not wearing any clothes'' sa jag tyst åt honom. Han suckade.

''I don't care, just stop crying please'' bad han mig innan han kom fram till mig och drog in mig i en kram. Jag lindade mina armar runt hans nacke och var tvungen att ställa mig på tå.

''Please don't just walk out of my life right now...Rose is starting to hang out with other people, I just keep being mean to Taylor without meaning it, and Jace makes me feel so small and stupid...'' sa jag och lät bara allting rinna ur mig. Jag kände hur Harrys armar var lindade runt min midja.

''I won't leave you, but I don't think I can control myself from falling harder for you if we spend more time together'' viskade han åt mig i mitt höra. Jag svarade då precis som jag kände...

''Then just let it happen...''

KAPITEL 21! Vad tycker ni om Harry dåå? :o Är intresserad över att få veta <3 Men tack så sjukt för alla otroligt gulliga kommentarer på förra kapitlet c: Jag läser dem alla, och ni är så himla snälla och söta<3 Puss på er c: P.s Nästa kapitel kommer upp på Söndag ;* xx