His Kingdom ›› h.s

Kapitel 48

''Oh god, Harry...'' sa jag och satte en hand emot min panna medan jag tittar överraskat på honom. Jag  blev tvungen att sätta mig ner, både av förvåning och över hur illa jag mådde. Jag visste inte vad jag skulle svara, så istället betraktade jag honom bara medan jag väntade på att han skulle ta tillbaka det han sagt och säga att det bara var något sjukt skämt.

''You know it as well as I do, Skyler, none have just said it out loud before'' sa han åt mig och slängde ut med armarna. Jag svalde och skakade på huvudet.

''Stop that...'' sa jag åt honom och skakade ännu mer på huvudet. Jag tog upp mina ben till bröstet och la mina armar runt dem.

''Stop what?'' frågade han mig med lugnt ton och tittade ner på mig med en blick som fick mig känna att han faktiskt bryr sig om mig. 

''This crazy thing you're doing right now, because it doesn't feel good...'' sa jag åt honom. Harry drog upp ärmarna på hans vita skjorta till armvecken och gav ifrån sig en djup suck. 

''Skyler, I know that you care about Rose, but it won't hurt her if she don't know about it'' sa han åt mig och tog ett steg emot mig. Jag tittade osäkert upp på honom. ''and besides, she has cheated on me four times, and if that isn't enough, I catched her and a guy right in the act the last time'' fortsatte han och formade sina läppar till ett streck. Jag spärrade upp ögonen en aning.

''Are you serious? In your bed?'' frågade jag honom med lite lägre ton, som om Rose skulle vara i närheten och råka höra vad vi sa. Han nickade svagt . ''Harry, I think it sounds horrible, but just because she's a bad person doesn't mean that I have to be'' sa jag åt honom. Han tittade på mig med ledsna ögon, innan han sedan försiktigt nickade.

''Yeah, you're probably right...'' sa han och tog ett steg ifrån mig. ''I'm sorry, I didn't know what I was thinking'' sa han åt mig och riktade sin blick bort ifrån mig. Han var tyst i ungefär en halv minut, och jag bara studerade honom medan jag kände hur han fick mig att känna mig allt mer illamående.

''But Charlie though?'' frågade han mig plötsligt. 

''What?'' frågade jag då jag inte förstod vad han menade.

''Why did you kiss him?'' frågade han mig och lyfte på ena ögonbrynet. ''I mean, you know that I like you, Skyler, and then you kiss my brother'' sa han och stoppade sina händer i byxfickorna. Jag öppnade munnen för att förklara varför, men kom då på att jag inte hade någon anledning alls. Harry studerade mig tyst medan han väntade på mitt svar.

''Nevermind...I'm not your boyfriend, which means that I have litterly nothing to say in this'' sa han och ryckte på axlarna. Han drog utmattat sina händer över hans ansikte.

''I should probably drive you home'' sa han åt mig och nickade emot sin bil. Han såg verkligen trött ut. En skjuts hem var inget jag tänkte tacka nej till. Jag reste mig vingligt upp ifrån marken med stöd ifrån tegelstensväggen. När Harry märkt hur ostabil jag var så var han direkt med sin hand runt min midja.

''You don't need to do that, Harry'' sa jag med låg röst, även fast jag var otroligt trött och illamående, och verkligen behövde hans hjälp. Han brydde sig inte om det jag sagt utan bara stöttade mig hela vägen till bilen. 

''Hey, are you okay?'' frågade Harry mig när jag slagit mig ner i passagerarsätet. Han satte på mig säkerhetsbältet.

''Yeah, I'm fine, just drive me home...'' mumlade jag åt honom och sjönk ner lite i sätet. Harry suckade trött och stängde igen bildörren, innan han gick över till sin sida.

''You look like you're about to throw up'' sa han och tittade otroligt på mig.

''Just drive me home, Harry, I don't need you to act like you care'' nästan skrek jag åt honom. Jag började att må allt mer illa, och jag ville verkligen inte spy mitt framför Harry i hans bil. Jag såg hur han spärrade upp ögonen en aning efter min kommentar. Han startade bilen och körde ut på vägen.

Det var tyst i mellan oss, och jag hade min blick riktad ut igenom fönsterrutan. Jag blundade en aning för att försöka få min yrsel att gå iväg. Jag hade nog aldrig mått såhär illa i hela mitt liv, och jag orkade inte ens föreställa mig hur jag skulle känna dagen efter.

''I do care'' sa han plötsligt efter några minuter tystnad.

''What?'' frågade jag oförstående.

''You told me to stop 'act' like I care, but I do actually care about you, and I'm not going to stop doing that'' sa han åt mig med låg ton.

''Can we just...'' sa jag irriterat och pausade i några sekunder för att lugna mig. ''not talk'' sa jag sedan med lite mer sansad röst. Jag hörde hur Harry roat flinade till i sätet bredvid, men jag bestämde mig för att ignorera det.

När han stannade utanför min och Taylors lägenhet så klev jag fort ut bilen, men märkte då att Harry också gjorde det.

''Don't do that...'' sa jag åt honom, och var tvungen att stötta mig emot bilen för att stå rakt.

''C'mon, just admit for yourself that you need my help'' sa han och himlade med ögonen. Plötsligt så hade han lyft upp mig i sin famn innan jag hunnit klaga emot.

''Let me down, I can still walk'' sa jag med trött ton, men Harry bara struntade i att svara och fortsatte att gå mot porten.

När vi kom in så bländade ljuset ifrån entrén mina ögon, och det tog ett tag för dem att vänja sig. Harry släppte ner mig och tryckte på knappen för att få hissen att komma ner. Han stampade nervöst med foten i golvet.

''How are you feeling?'' frågade han mig och riktade sin blick emot mig. Jag lät bli att svara och bara himlade med ögonen.

När hissen väl kom ner så lutade jag mig direkt emot väggen och lutade mitt huvud bakåt. Harry tryckte in hissknappen till min och Taylors våning och dörrarna åkte igen.

''How did you know which floor my apartment is on?'' frågade jag Harry en aning förvånat. Han kastade en snabb och förvånad blick emot mig, innan han tittade på knappen han tryckt på igen.

''Oh...just a guess'' sa han och ryckte på axlarna. Även fast jag borde anat någonting, så tänkte jag inte på det, utan försökte bara få mig själv att inte kräkas, vilket jag kunde hålla mig ifrån att göra tills Harry öppnade dörren till min lägenhet.

Jag spydde ner hela golvet i hallen då jag låst upp och Harry öppnat för mig.