His Kingdom ›› h.s

Kapitel 22

Jag gick framför Harry upp för trappan på väg upp till hans lägenhet igen medan jag kände hur hans blick brände i min rygg. Han bar fortfarande bara sina svarta boxers, vilket fick det att bli ganska pinsamt och vi skulle träffa någon granne på vägen upp. Till min lättnad så gjorde vi dock inte det då Harry öppnade upp dörren till sin lägenhet för mig.

''You can just take your shoes of and put them...anywhere'' sa han åt mig medan han satte sig ner på en liten pall som stod i hörnet av hallen. Jag gjorde som han sa, medan jag diskret betraktade honom. Han drog ångestfyllt sin ena hand igenom sitt hår innan han utmattat lutade sitt huvud emot väggen medan han stängde sina ögon.

''You seem a little bit tired, maybe I should leave'' sa jag åt honom med låg ton utan att släppa min blick ifrån honom. Han suckade och skakade på huvudet.

''No, you're not going anywhere'' sa han åt mig, innan han sedan samlade energi och ställde sig upp ifrån pallen. ''The only thing you should do is to eat breakfast here with me, we have some stuff to talk about'' sa han åt mig och kliade sig sedan i nacken. 

''I've already eaten'' sa jag medan jag gick efter honom ut i köket. Där möttes jag av en enda stor röra. Diskon och hela diskbänken av full med smutsig disk som Harry säkert inte hade energi till att diska. Det lilla matbordet som stod intill fönstret var fullt med flaskor som tidigare varit fyllt med vätskor ifrån cola till ren vodka. Jag förstod inte hur han kunde leva sitt liv i en lägenhet som såg ut såhär.

''Do you like coffee?'' frågade han mig medan han stod och rotade i sitt skafferi.

''Uhm, yeah'' sa jag medan jag gick fram och slog mig ner på en av stolarna vid matbordet. 

''I guess you never thought about doing the dishes? huh?'' frågade jag honom och nickade emot diskbänken. Harry blängde lite på mig utan att sluta rota efter kaffe.

''It wasn't like I was expecting visitors...'' mumlade han åt mig.

''The girl in your bedroom, she doesn't care at all?'' frågade jag honom och lyfte på ena ögonbrynet. Jag såg hur Harry frös till i sin rörelse.

''Oh shit...'' mumlade han för sig själv samtidigt som han stängde igen skafferiet och rusade ut ur köket. Några sekunder senare hörde jag hur han öppnade upp en dörr.

''Mary, why are you still here?'' frågade han otrevlig ton. 

''You never told me to leave'' hörde jag henne förvirrat säga. 

''But I do now, so take your stuff and get out of my apartment, okay?'' hörde jag honom säga innan han några sekunder senare kom ut i köket igen. Han öppnade upp skafferiet utan att säga någonting av det som just hänt och greppade nu tag i burken med kaffe. 

''Who is she?'' frågade jag honom. Han riktade då sin blick emot mig som om han inte förväntat den frågan.

''She's a girl I'm fucking, Skyler''  sa han ärligt och började fixa i ordning kaffet. Jag lyfte en aning på ögonbrynet.

''That was...honest'' mumlade jag lite, mest för mig själv. Han slängde ut med armarna och lutade sig emot diskbänken medan han tittade ner på mig.

''Well, what do you want me to say?'' sa han och gav ifrån sig ett humorlöst skratt. ''Do you want me to lie for you? Because I can do that if that's what you want, to tell you the truth is hard enough like it is...'' sa han åt mig med lite uppretad ton.

''That wasn't what I-...'' försökte jag förklara för honom, när Harrys kompis plötsligt dök upp i dörröppningen till köket. Hon hade långt, blont hår uppsatt i en slarvig tofs, ett par gråa mjukisbyxor och fortfarande Harrys vita tröja på sig. Hon hade sina ytterskor på sig och en vit jacka över tröjan, redo att gå ut igenom dörren.