Invisible → o.m

kapitel 6

7/10/15

Jag drog smidigt upp min mobil ur ytterfacket på min ryggsäck, och gick in på meddelanden.

16.35 - Jag;
Jag ska träffa Charlie idag, äter på stan, kram.

16.37 - Mamma;
Gör så gumman, puss!!

16.37 - Jag;
Puss!!

Efter jag skickat ett svar till mamma, bytte jag konversation,

16.44 - Jag;
Om 5 är jag framme, Char.

16.44 - Charlie;
Möter dig, kram

Jag scrollade genom mitt flöde på instagram som nästintill bara bestod av Alwa's bilder. Bilderna var ljusa och skarpa, med andra ord riktigt fina.

16.52 - Charlie;
Ser pendeln nu!!

16.53 - jag;
Hihihi

Jag log, och samlade ihop mina saker, för att sedan pressa in allting i min redan överfulla ryggsäck. "Sådär."

Det enda jag inte pressat ner i min ryggsäck var min mobil, som jag helst ville ha tillhands när jag var i centrala Stockholm, då mitt minne inte var det bästa.

"Eyy, Andreaaa!" ropade Charlie.

Vilket fick min uppmärksamhet, och jag skyndade mig mot Charlie, nästintill direkt som jag stigit av pendeln,

"Kom, vi har bråttom."

"Ah" sa jag, "Inte ens en kram?"

"Tyvärr, vi är redan sena." mumlade Charlie. "Jag missade bussen och allting."

"Det är ju Hildas stil, inte din." kommenterade jag.

"Men sch, säg ingenting. Det är redan jobbigt." flinade hon, och vi båda började småskratta på vägen till danslokalen.

När vi kom in i danslokalen helt utmattade, så kände jag alla blickar på mig. Jag hade glömt att jag endast hade en svart t-shirt under under den svarta fluffiga pälsjackan som jag hade tagit av mig, då jag var väldigt varm efter att jag joggat hit. Men jag antog att Charlie inte alls kände likadant som mig då hon stolt presenterade mig,

"Detta är Andrea, jag har känt henne så länge jag kan minnas, helt ärligt." sa Charlie, och gjorde en gest mot mig. "Hon ska vara här idag."

"Hon kommer mest spendera sin tid här, för att titta på, men ni kan ju snacka med henne, om ni vill." förklarade Charlie. "Så, ska vi köra igen?"

De andra i hennes dansgrupp nickade, och genast började människor snacka hejvilt, samtidigt som jag funderade över om jag skulle våga mig ut för att hämta min gråa sweatshirt som jag tagit av mig någon gång under dagen då jag blivit varm. 

"Char?" mumlade jag. "Char!"

Dock hade ljudnivån höjts, och hon hörde mig inte alls. Troligen hörde ingen mig, därför bestämde jag mig för att hämta min tröja, trots att jag inte hittade så väl, då jag bara varit här ett par enstaka gånger tidigare.

Hysteriskt vandrade jag omkring mellan de olika danslokalerna, och försökte verkligen minnas vart vi kommit ifrån - omöjligt. Alla dörrar såg i princip likadana ut, vilket gjorde det ännu svårare.

"Andrea?"

Jag vände mig om,

"Ja, Felix?" muttrade jag.

"Jag hörde att du hade ringt, min kompis svarade." förklarade han, och verkade bortse från min lite sura ton. "Varför la du på?"

"Jag vet inte." blev mitt svar, och jag rykte lätt på axlarna. "Jag visste inte riktigt hur jag skulle agera."