Invisible → o.m

kapitel 20

Vill bara starta detta kapitel med att säga en sak!! Jag och Meia har ännu en gång bytt kapitel, så detta är mitt (elvira) och sedan kommer de kommande två vara meias:)) KRAM PÅ ER!!

21/11/15

Mobilen som låg bredvid mig på sängen bröt tystnaden genom att ge ifrån sig ett plingande ljud. Genast drog jag upp den i min hand och klickade fram meddelandet som trillat in. En sprudlande glädje fyllde min kropp och ett litet leende steg i mitt ansikte när jag läste namnet på personen som skickat smset. 

16.48 - Ogge<3;

Kan inte du komma och möta mig vid ropsten?

pretty please with a cherry on top

det tar tolv minuter för mig att åka dit, och typ elva för dig med bussen, har åkt den tillräckligt många gånger med oscar för att veta, så dont you dare lie!

vill ha sällskap nämligen, och oscar ska hem till en kompis, så ja

16.50 - jag;

men shit va du spammar idag då

men ogge, jag har en fuldag, och min outfit är inte on point

)):

16.50 - Ogge<3;

pretty please?

*Bilaga: 1 bild*

16.51 - jag;

jaja okej då, men då får jag äta av godiset som du köpt på bussen (:

Direkt efter jag skickat iväg smset kravlade jag mig upp ur min liggande position på den obäddade sängen. Jag lade ifrån mig min mobil och kastade sedan benen över sängkanten. Efter att jag lagt mobilen på nattduksbordet gjorde jag ett slarvigt och stressat försök till att bädda sängen, det var ju trots att första gången Ogge skulle komma hem till mig. Jag plockade fort upp ett par felvända byxor från golvet och tryckte ner dom i tredje lådan i min garderob utan att vika dom.

Jag stress-städade i ytterligare fem minuter innan jag sjönk ner i stolen framför mitt skrivbord och fort fick upp sl-appen på min mobil, för att där kolla bussarnas tider till ropsten. Omedelbart när jag på skärmen fått fram lite olika tider kastade jag en kortvarig blick på den tickande klockan över mitt skrivbord, och konstaterade nästan direkt att jag inte skulle hinna med den tiden som stod överst.

Det var nio minuter kvar tills den andra i listan skulle gå, och om jag ens skulle hinna med den, behövde jag snabba på. Stressigt kollade jag så att allt såg någorlunda okej ut i mitt rum, och vände därefter blicken till spegeln på insidan av min dörr, för att se så även jag såg åtminstone det lilla minsta okej ut.

En stram grimas bredde ut sig över mitt ansikte. Tyst studerade jag min spegelbild, samtidigt som jag suckandes drog fingrarna utmed mina kinder. Övre delen av mitt blonda kortklippta hår var samlat i en liten bulle, medan resten hängde ner över mina axlar och vågigt böljade sig kring mitt ansikte. Mitt ansikte var fritt från smink, och på nästippen vilade mina stora svarta glasögonen, då jag just idag inte orkat sätta in linserna.

Min klädsel var inte heller jättefin och var inte alls i närheten av vad jag vanligtvis skulle klassa som presentabel. Jag var iklädd ett par svarta plysch mjukisar, som gick lite utåt någon decimeter under mina knän, en svart adidas t-shirt med vit text på, och en ljust beige kofta däröver.