Invisible → o.m

kapitel 9

13/10/15

Trots att jag, och även Felix så vitt jag visste, hade jobbat en hel del på arbetet hemma hade vi pågrund av Felix's lediga dag halkat efter en aning. Medan de andra grupperna kunnat jobba med arbetet hela långlektionen under dagen, hade jag knappt kunnat göra något då Felix haft dagen ledigt och gjort något band relaterat. Jag hade mest fått fixa och trixa med vår presentation och redigera de få texter vi skrivit angående arbetet och dens gång. Karin hade bett mig att bestämma en träff med Felix så fort som jag kunde, så vi istället kunde jobba ikapp där hemma och slippa förlora en massa tid.

Men mycket pågrund av Felix hektiskt schemalagda dag, med intervjuer och annat, hade det fått vänta.

Det var inte förens sent på tisdagskvällen som han hörde av sig igen för första gången på säkert tio timmar och besvarade frågorna som jag skickat över sms tidigare under dagen. I smsen förklarade han även att han varit oerhört upptagen under dagen och knappast fått tid eller tillåtelse att pilla med mobilen, då hans manager Katia velat ha hela hans uppmärksamhet riktad mot sakerna som behövts bli gjort.

Efter mycket problem med att kommunicera över sms, tog Felix tillfället i akt att ringa mig, trots att klockan var strax över elva på kvällen och tiden för längesedan passerat min normala sovtid. Efter mycket tvek, och signal efter signal som tynats bort godkände jag tillslut hans samtal. Dock blev samtalet ganska kort, då jag mer eller mindre genom hela samtalet hörde mummel och skratt i bakgrunden, vilket bara kunde tyda på att han umgicks med någon och hade bättre saker för sig än att slösa tid på mig.

Dock var det nog mer jag som stressade mot att avrunda samtalet, då Felix konstant försökte få in lite småprat i det hela och fråga mig frågor såsom hur jag mådde, och hur lektionen gått utan honom.

Vi kom överens om att vi någon gång under morgondagen skulle mötas efter skolan, då vi varken hade tid att ses under skolan, eller en lektion som skulle ge oss chansen till att arbeta vidare med arbetet. Då Felix slutade strax innan mig på fredagar beslöt vi oss tillslut för att han skulle vänta på mig, och bestämde både en tid och plats i skolan där vi skulle mötas upp då min sista lektion nått sitt slut.

Strax efter jag lagt på och sagt hejdå till Felix, steg mamma in i mitt rum. Det syntes på långa vägar att hon smög och försökte vara så tyst som möjligt, då hon säkerligen trodde att jag sov.

"Jag sover inte.", småfnissade jag och drog upp täcket till hakan.

Hon hoppade högt när min röst uppenbarade sig och vände sig fort om. "Oj vad du skräms!", hon slog upp handen för bröstet och grimaserade stramt. "Jag trodde du sov."

Jag log försiktigt och drog undan täcket från ansiktet. "Det gör jag inte."

Nu gav även hon ifrån sig ett mjukt skratt, och lade ner tvätthögen på skrivbordet. "Det ser jag-", sade hon och rynkade på näsan. "Kan du inte sova? kliar det?"

Jag besvarade frågan med en kort och enkel huvudskakning och började återigen dra täcket upp och ner för mitt ansikte. "Nej, Felix ringde, och vi bestämde tid för att plugga."

"Jasså?", mumlade hon med ett leende över läpparna och tog sig med små steg framåt över parkettgolvet, för att tät därefter slå sig ner på min sängkant. "Är han snäll? den där felix?"

Jag tvekade en stund, innan jag nickade. "Jo det är han väl, dock känner jag honom inte så värst bra ännu, men ja, han är väl snäll."

Hon sträckte fram handen och strök undan några ensamma hårstrån ur mitt ansikte. Leendet över hennes läppar var svårt att inte lägga märke till, trots att rummet var mörklagt och det enda som lyste var lampan på mitt nattduksbord. Det såg ut som hon var lycklig över faktumet att jag kom såpass bra överens med Felix och att jag påbörjat en vänskap till honom, en vänskap som hon säkerligen hoppades skulle vara ett tag.

"Godnatt Andrea, sov så gott, så ses vi imorgon eftermiddag."

"Jag älskar dig mamma-", mumlade jag tyst med ögonen slutna och ett litet, litet leende över läpparna.

"Jag älskar dig också gumman, godnatt."

Nästa morgon vaknade jag runt sjutiden, då jag en dag som denna inte började skolan förens klockan nio, vilket bara tydde på att jag slapp stiga upp ur sängen min vanliga tidiga tid för att hinna med den tidiga och första bussen. Jag hann få i mig både frukost och göra mig iordning i en normal fart, vilket var oerhört ovanligt, då jag nästintill alltid vaknade några minuter för sent. Jag hann tillochmed ta sällskap med Alwa till bussen, även fast hon skulle ta en buss åt motsatt riktning.

Alwa hade nyligen påbörjat sitt sista år som högstadieelev, i sammanhanget som jag påbörjat mitt andra år på gymnasiet. Bara över några korta månader hon förändrats rejält, till både utseendet och mognaden som tidigare legat ganska lågt. Numera kom vi överens betydligt bättre, och de konstanta bråk och tjafs som vi tidigare haft hade minskat rejält i sin mängd.

Dock var vi fortfarande väldigt olika, och det skulle vi säkerligen alltid förbli. Medan Alwa hade en oerhört hög socialförmåga, och självsäkerhet som steg henne högt över öronen - var jag praktiskt taget raka motsatsen. Jag höll mig oftast borta ifrån sociala tillställningar och undvek gärna allt som var snarlikt till fester och ställen där alltför mycket människor på samma gång skulle hålla till. Kanske var det vår olikhet som gjorde oss systrar, det var iallafall något som mamma alltid flikade in när någon påpekade vår olikhet.

Dagen rullade på relativt fort, och gick förvånansvärt smärtfritt. Jag fördrev mina lediga stunder genom att plugga på ett kommande matteprov och lyckades tillochmed pressa in en liten lunchdejt med Charlie mellan två lektioner. Jag skippade därför skolmaten, och började runt elvatiden röra mig bortåt närmaste tunnelbanestation för att så fort som möjligt möta upp med Charlie på en gemensam favorit resturang.

Och sedan var det ju inte precis negativt att min sista lektion under dagen behövts ställas in, vilket tillät mig att sluta tidigare än förväntat.

Med alldeles för hög musik spelades i mina hörlurar plockade jag sakta men säkert åt mig att fåtal saker i skåpet och tryckte ner dom i väskan. Bland annat min dator, och matteboken, så jag om jag fick tid även kunde plugga vidare till provet.

Samtidigt som jag krängde på mig jackan kämpade jag med att få upp dragkedjan på ryggsäcken som just idag bestämt sig för att bråka lite extra med mig, och när den tillslut gick upp kunde jag smälla igen skåpet bakom mig och börja bege mig bortåt i korridoren.

Det var inte förens jag stigit ut genom skolans portar som jag upptäckte de fem sms som trillat in på min mobil medan jag säkerligen varit upptagen med något annat. Alla var skickade vid ungefär samma tid, och skickade ifrån samma avsändare.

14.06 - Felix;

OJ SORRY

JAG GLÖMDE

Något annat jag glömde ...... ;

att jag hade dansträning idag ... oj?

Men om du vill kan du komma hit, så kan vi nog lyckas pressa in lite plugg mellan varje låt?..

14.10 - jag;

Det är okej, vi kanske kan ses imorgon istället, i med att du är upptagen. :)

Det tog inte många sekunder innan ett svar trillade in.

14.11 - Felix;

Nejmen koom0ommmmm

14.12 - Jag;

jaha okej då, ses

(AN)

Återigen inget jätte intressant kapitel ifrån mitt håll, men jag hoppas ni tycker om det ändå. Kram på er, - elvira.