Invisible → o.m

kapitel 25

27/11/15

Har ni några specifika dagar då ni vill att vi publicerar nya kapitel? kanske varje dag? en gång i veckan? lämna gärna en kommentar om hur ofta ni tycker vi ska uppdatera boken! kram!

Jag gick fram genom korridoren som var fylld med massor av elever, som antingen var på väg till nya lektioner, precis hade avslutat lektionerna eller hade en längre rast. Jag var en av dem eleverna som var på väg till en ny, jag hade bild. Bild med läraren jag ogillade som mest på hela skolan, hon var jämt gnällig, och aldrig hade jag under min tid här sett ett leende på henne - hon kanske inte ens har ett, vem vet?

Jag suckade för mig själv samtidigt som jag öppnade dörren till klassrummet.

Så fort jag satt min fot in i klassrummet, där bilden skulle befinna sig, såg jag att Julia hade valt att göra sin historia som hon snackat om att hon kanske skulle göra. Hon behövde nämligen komplettera inför jul för att få godkänt i just historia. Egentligen brydde hon sig inte speciellt mycket om ämnet historia och därför hade jag fått övertala henne på de små rasterna vi haft.

Jag kollade genom klassrummet lite till, och såg Joel sitta vid gänget han brukade umgås med, annars hade jag nog kunnat göra honom sällskap, men jag valde istället att sätta mig vid en annan bänk ensam.

Några minuter innan vi började öppnades dörren med en hastig fart, hastigare än vid var vana vid - därför vändes allas blickar mot dörren.

"Tja." ropade Felix. "Känner mig väldigt välkommen nu." skojade han, innan han snabbt gick genom vilka som befann sig i rummet. Blicken landade på mig och hans snabba och aningen stressade steg var rakt på väg mot mig.

"Hej Andrea! Hur mår du?"

Jag log lite, och nickade mot platsen bredvid mig, som var tom. "Sätt dig ner."

När han satt sig ner på stolen, förklarade jag nästintill viskandes hur jag mådde. Jag visste att jag kunde lita på Felix, trots att han också hade en nära relation till Ogge också.

"Jag vet Andrea." mumlade han, och sedan började han uppdatera mig lite om hans eget förhållande efter min efterfrågan.

Det kändes så själviskt att bara snacka om sina egna problem, så jag försökte oftast att bli uppdaterad om andras liv när dem frågade om mitt.

"Sluta prata nu!" skrek min bildlärare.

Jag, som inte ens märkt att hon anlänt, hoppade till av förvåning och blev genast tyst. Vilket fick Felix att skratta lite smått.

"Ni ska göra klart ert arbete idag, för på de sista lektionerna ska vi göra annat."

"Felix, det är väldigt viktigt att du jobbar koncentrerat idag." uppmanade bild-läraren, som jag, som sagt, inte gillar alls, innan hon sa lät oss att köra igång.

Jag hade endast lite kvar på mitt arbete att göra, så det gick undan på ungefär tio minuter.

"Felix hur går det?"

"Sämst, hatar bild. Kommer inte ens få godkänt om jag inte gör klart denna idag."

"Trodde du gillade att rita." mumlade jag.

"Detta är inte att rita!" utbrast Felix, och gestikulerade mot bilden han hade framför sig som för mig var en målning med kritor. "Jag har ritat allt detta med kritor som är fem meter tjocka känns det som, jag föredrar blyerts."

"Dessutom har jag fem mönster kvar som ska föreställa samma tema som dem andra. Fem stycken!"

"Jag hjälper dig, jag lovar."

Vi fortsatte att rita på bilden, och jag gav honom små tips, som tillexempel hur han kunde vända kritorna för att det skulle bli enklare. Vi hann också utbyta privata diskussioner innan lektionen var slut.

"Så jävla tacksam att du hjälpte mig med min bild, jag hann klart!" utbrast Felix överlycklig när vi stängt dörren in till klassrummet där bilden var.

"Det var ingenting ju. Vi ska ju hjälpa varandra." Log jag, trots att jag hade fått en rejäl boost av stolthet och omtänksamhet, när Felix hade blivit klar och därmed blivit godkänd.

Felix omfamnade mig i en kram, "Jag lovar att jag ska hjälpa dig."

"Det tror jag också, vi ses." sa jag, och vinkade av honom, då jag var tvungen att skynda mig för att hinna till nästa lektion, den var otroligt kort egentligen, ungefär 35 minuter, sedan hade vi lunch.

11:03 - Joel;
lunch med mig??

11:04 - Joel;
my friends just live me alone://

11:04 - Andrea;
that's not the real friends, I'm your real bc I'm lunchar w you

11:05 - Joel;
good, see you my english writer <333

Hilda, Julia, Felix och Joel är nästintill de enda på hela skolan jag brukade umgås med. Det hände väl då och då att jag umgicks med någon annan, men det var inte ofta, hellre var jag ensam. Ensam för mig inkluderade hörlurar med antingen musik eller podcast, och inte som för de flesta, som tyckte att det nästintill var hemskt att gå ensam till toaletten.

Hilda hade jag umgåtts med sedan sjuan. Nu överdrev jag, jag hade inte umgåtts med henne såsom jag gjorde idag sedan sjuan egentligen, utan det började i åttan. I sjuan var vi nämligen ovänner, vi gillade inte varandra alls, och hade ingenting gemensamt, trodde vi. Vi gav varandra mest 'bitchiga' blickar, och små hintar som var allt annat än snälla. Lärarna märkte det väll, men brydde sig inte så värst mycket - vi var ju inte direkt dem värsta. I åttan vände allting i och med ett arbete vi skulle göra tillsammans. Dessutom hade saker och ting förväntas under sommarlovet: vi blev lite mognare, Hilda's bästa kompis (som hon alltid umgicks med då, hade slutat och börjat i en skola på andra sidan stan) också hade Hildas föräldrar grälat oavbrutet. I arbetet så började vi prata om vårt liv, då det delvis hörde till lite av arbetet och delvis gick det knappast att undgå.

Första gången jag träffade Julia var på någon fritidsaktivitet jag hade haft som mindre. Vad det var för aktivitet minns jag inte, och inte Julia heller för den delen, då vi snackade om det ganska omgående; praktiskt taget precis efter läraren haft första uppropet i det nya okända klassrummet som jag skulle spendera tre år i - första dagen på gymnasiet med andra ord. Sedan har vår vänskap bara växt, och idag har vi väldigt roliga och mysiga minnen tillsammans, även i skolan och lite utanför trots att jag inte var den personen folk orkade umgås med på fritiden.

Felix genom gick också grupparbetes grejen ungefär som Hilda, fast det kändes ändå en aning lättare med Felix grupparbetes-relation. Nu var jag väldigt glad att jag fått lära känna honom då han var en av dem få människor som spred så mycket glädje runt omkring sig.

Den sista jag umgås med i skolan är Joel. Jag kan inte säga att jag direkt var tvungen att umgås med honom, men det fanns många punkter och motiveringar varför jag umgåtts med honom. En av dem var att han gick i min klass, och den andra punkten var att han var väldigt bra vän med Julia, vilket gjorde att jag umgicks med honom ofrivilligt om man kan säga det så. Först var jag ganska tillbaka dragen med honom i närheten, men på sistone hade vi lärt känna varandra mycket djupare, och det kändes väldigt bra. Desamma gällde Julia, vi hade haft väldigt roligt men på de senaste veckorna hade vi fått en djupare relation.