Invisible → o.m

kapitel 21

23/11/15

"Så, vad vill ni ha, mjölk eller juice?" frågade jag, samtidigt som hörde mina föräldrar i hallen stå och tjafsa. Det hade dem börjat göra på den senaste tiden, över precis ingenting.

"Jag tar mjölk, tack." sa Charlie och log.

Precis när jag såg att Hilda skulle berätta vad hon valt, avbröt mina föräldrar.

"Vi åker nu, och kommer hem om en stund. Hoppas ni får det riktigt bra nu tjejer, ha det mysigt!" skrek mamma från hallen, och innan jag hann svara smälldes dörren igen med en högsmäll. Bara det visade att mina föräldrar låtsades för både mig, och Alwa att det inte var något, men egentligen var dem hur arga som helst på varandra.

Jag hörde hur Hilda drog in lite ny luft innan hon gav det ett nytt försök att börja prata.

"Jag tar vatten, om det är okej. Jag har läst någonstans, att juice inte alls är nyttigt, och dessutom så tycker jag inte om mjölk." sa Hilda, och gav mig ett snett leende, som jag besvarade. "Det funkar, jag ska nog ta mjölk."

Jag gick till köket, och ställde upp tre glass, för att sedan fylla dem med innehållet de själv valt. Det blev två glas med mjölk, och ett med vatten.

Jag tog tag i de två närmsta glasen, och gick ut med de först till vardagsrummet.

"Sorry Hildis, ditt står fortfarande kvar i köket, jag ska hämta det på en gång."

"Det gör inget." sa hon bara, och så började hon snacka igen om killen hon tydligen var på g med. Jag fnissade lite, innan jag som lovat gick och hämtade Hildas glas också.

När jag kom tillbaka, hade dem en väldigt hetsig diskussion.

"Så, jag gissar." började jag, när jag satt mig ner vid mina vänner i vardagsrummet. "Ni snackar om killar, eller hippiekulturen."

"Rätt." sa Charlie, och låtsades sucka. "Att du alltid vet."

Jag flinade, "Jadu. Jag har ju mina egenskaper."

Egentligen handlade detta endast om deras relation. Den var väldigt ömtålig, och det kändes mest som om de umgicks för min skull. De tyckte nästintill aldrig lika, och hade ingen gemenskap huvudtaget. Dessutom snackade de jämt om samma ämnen med varandra när det väl umgicks ensamma.

Hilda snackade alltid om killar, om det inte var någon annan som kommit på ämnet vi börjat snacka om. Killar var Hildas safe card, som hon kan snacka om i timmar och även avbryta folk med - om hon inte tyckte om ämnet som var. Samtidigt som Charlie var lite mer varierad som person, men som gärna nördade in sig i det hon verkligen gillade, som dans, kläder och hippiekulturen.

När Charlie snackade med Hilda, finns det nästintill inget annat ämne som hon var medveten om, som gav någon effekt på Hilda. Det enda som drev Hilda till vansinne var ämnen hon först och främst inte tyckte om samt saker som andra kunde bättre än henne själv, och då passade hippiekulturen väldigt bra.

Om jag inte nämnt det tidigare så var Charlie en riktig retsticka i mellan åt, och speciellt för vissa personer, och Hilda var tyvärr en utav de utvalda. Som om det inte var nog med det, så ville gärna Charlie ha någon sorts av reaktion när hon snackade om någonting, och det fick hon inte av Hilda - inte av något vardagligt ämne i alla fall, som tillexempel hennes fritid som bestod av dans. Hon kunde berätta i detalj hur ett danssteg gick till, och ville gärna visa upp det, för att sedan lära oss det. Det funkade galant på mig, jag gjorde nästintill alltid det, och det var riktigt kul tyckte jag också, samtidigt som Hilda var en mer negativ person till nya saker, om man räknade bort kläder, smink och materiella ting såklart, men saker man gör, och deltar i, var hon inte alls positiv till, och därför brydde hon sig inte om Charlies kunskaper, och det gav väl Charlie ett tillfälle för henne att retas.

"Låt mig gissa, ni snackade om killar." flinade jag. Jag drog den slutsatsen då jag hörde ämnet tidigare, dock kunde ämnet ändras väldigt snabbt när det gällde Hilda, men även för att ingen av dem verkade irriterad - som de brukade vid en diskussion av hippiekulturen.

Charlie brydde sig inte om Hildas killar, om det inte var någon hon kände förstås och därför blev hon inte så värst irriterad över det heller, då hon mest lät Hilda snacka, och inte var så insatt i detaljerna.

Hilda nickade ivrigt, "Ja! Jag har chattat med en assnygg kille från Tinder."

"Shut up, nu tycker jag vi ger Andrea lite space att berätta om hennes kille." sa Charlie, och jag blev direkt generad.

"Vi är inte tillsammans, inte ens på g." försvarade jag mig, när jag insåg vad Charlie faktiskt sagt.

"Nehe.. ne, vi säger så." flinade hon.

"Lägg av." sa jag, och knuffade till henne i soffan vi satt.

"Det är inte jag som ska lägga av det är duuu." sa hon, och knuffade mig tillbaka.

"Vad har jag missat?" frågade Hilda.

Om jag ska vara ärlig såg hon faktiskt ganska förskräckt ut.

"Andrea är på g med Ogge." ropade Charlie.

"Är jag inte!" försvarade jag mig ännu en gång. "Bara för att du gillar honom!"

"Kanske jag gör också." sa hon, och jag kollade förskräckt på henne, det kändes som en del av min krossades.

"Jag skämtade." sa hon, och flinade. "Dessutom är det bara att erkänna, du har känslor för Ogge."

"Det spelar ingen roll längre!" Suckade jag förtvivlat, samtidigt som händelsen speglades om och om igen i mitt huvud.

Hur besviken, och framförallt sårad Ogge varit, när jag lämnade honom kvar. Men jag visste inte vad jag kände då. Allting hade gått alldeles för snabbt, och jag hade själv inte hunnit fundera så mycket. Men nu hade det gått ett par dagar sedan dess, och nu kunde jag iallafall själv erkänna att jag hade någon sorts av känslor för honom, som var mer än vänskapliga, men vad det var, kunde jag inte riktigt sätta fingret på.

Charlies tidigare ord ekade i mitt huvud. Man kan antingen vara någons vän, eller vara kär i någon, man kan inte vara båda.

"Vad har hänt Andrea?" Frågade Hilda som direkt märkte av stämningen, och tonen av min röst då jag oftast använde den i olika sammanhang i skolan, som i nittionio procent var riktigt dåliga, som att få icke godkänt på ett viktigt prov.

Efter lite tjat från både Hilda och Charlie började jag berätta allting som hände under den vistelsen.

"Dina tårar bara rinner." Viskade Charlie. "Du är inte värd detta, trots att du nästintill själv satt dig i denna sitsen, då ska jag göra allt i min väg för att hjälpa dig."

Jag hade inte märkt av det själv att tårarna börjat rinna samtidigt som jag berättade för dem, om allting som hade med mina känslor och Ogge att göra i princip.

"Jag lovar att vi hjälper dig, och vi lovar att allting kommer bli bra. Du kanske bara behöver en paus från Ogge, och tänka genom allting en gång till, för att inte skapa ett förhastat förhållande." sa Charlie.

"Gruppkram." Skrek Hilda, och innan jag visste ordet av det omfamnades jag av mina bästa vänner.

-meia, känns som boken kommit igång lite mer nu!!