Invisible → o.m

kapitel 7

8/10/15

Min mobil vibrerade bredvid mig på bänken, och fick mig omedelbart att lyfta blicken från min öppna dator framför mig. Jag släppte pennan jag hållit i en stund nu och lät den falla ner i det öppna blocket, samtidigt som jag sträckte andra handen åt mobilens håll.

Felix Sandman - 10.09;

Tar du med dig din dator till 506'an senare??

så vi typ kan söka lite fakta och sånt ..

Jag - 10.10;

Mmm kan jag göra, ses sen då antar jag.

Felix - 10.10;

CYA L8ER!

Utan att svara på hans senaste sms lade jag ifrån mig mobilen igen, denna gången med skärmen neråt, då jag ganska lätt tappade fokus om något poppade upp på skämen. Jag återgick till datorns upplysta skärm och greppade återigen tag om pennan, i sammanhanget som jag gav ifrån mig en djup suck.

Som många andra lediga stunder i skolan, vid såsom hål och annat befann jag mig i bakre delen av det lugna och ödelagda biblioteket. Om jag fick det minsta lilla tid tog jag mig hit för att plugga lite och göra läxorna under min lediga tid istället för att behöva stressa med det under seneftermiddagen hemma. Under större delen av första gymnasieåret hade jag var betydligt sämre på att prioritera rätt och lägga fokus på betyg och läxor. Trots att kurserna var såpass mycket svårare nu i tvåan, hade jag höjt mig rejält och nått högre nivåer i nästan varje ämne gentemot första året.

Tiden blixtrade förbi otroligt fort då jag arbetade med en inlämning i spanskan som skulle in under veckans slut och innan jag visste ordet av det behövde jag plocka ihop mina saker och börja röra mig bortåt för att hinna i tid till arbetet med Felix.

Framme vid mitt eget skåp ersatte jag spanska böckerna och pärmen med de saker jag förmodligen skulle behöva ha med mig till dagens lektion, då Karin under gårdagen fort gått igenom vad vi skulle behöva, vilket involverade pappret vi fått angående arbetet, och antingen mobil eller dator för att kunna söka på. Jag drog även ner ett någorlunda tomt skrivhäfte från hyllan i skåpet och tryckte ner den i pärmen, fall i fall jag fick för mig att anteckna något.

Med raska steg och sakerna pressade mot bröstet började jag röra mig bortåt i korridoren, och stannade inte upp förens jag nått mitt mål, vilket alltså var vid sal nummer femhundrasex. I dörröppningen mötte jag Karin, som förmodligen skulle kolla om någon mer än jag befann sig utanför klassrummet. "Hej på dig Andrea, gå och sätt dig är du snäll.", hon viftade med handen inåt rummet, och började sedan röra sig tillbaka till sin plats vid tavlan.

"Okej.", sade jag tyst för mig själv och tog mig framåt längst rummets långsida med korta och försiktiga steg. Längst bak slog jag mig ner vid en ledig plats och spred ut sakerna framför mig på bänken.

Framme vid tavlan harklade sig Karin, och omedelbart tystnade det dämpade sorlet i rummet. "Hej på er-", hon klappade samman sina händer och svepte blicken över rummet med ett leende över läpparna. "Det ser ut som de av er flesta är här, vilket är bra! Det betyder att de flesta kan dra igång med arbetet idag."

Efter att ha haft en kort genomgång om arbetet och dens handling, lät hon oss sprida ut oss lite här och var runtom klassrummet, och i de närmsta grupprum. Jag däremot, jag satt kvar på min plats och skumläste genom det mesta av pappret vi nyss fått. Att kolla om Felix var här hade jag inte gjort ännu, då jag nästan förväntade mig att han skulle var den som kom fram.

"Hej!", Utan att lyfta blicken från pappret visste jag vem som stod framför mig, vilket nästan var uppenbart då ingen annan i den här klassen sa så värst mycket till mig. "Karin sa att vi kan gå till ett av grupprummen i biblioteket om vi bara fotar eller skriver ner det hon skrivit där framme-", Han nickade kort bortåt tavlan och främre delen av rummet i sammanhanget som han mötte min blick. "Är det okej?"

Jag nickade kort, och började samla ihop mina utspridda saker för att sedan resa mig upp. "Jo, ja det är okej.", mumlade jag lågmält. "Kan du ta kort?-", jag blickade generat ner mot mina skor, något jag ofta gjorde när jag inte riktigt visste hur jag skulle agera härnäst.

"Redan gjort.", Utan någon slags förvarning placerade Felix händerna om mina axlar och styrde mig mot rummets utgång, då han troligen också märkt hur stel och tyst jag blivit. "Jag bits inte, bara så duvet-", Trots att jag inte såg hans uttryck, kunde jag nästan slå vad om att han log, då det hördes i hans röst.

Hela vägen till biblioteket var jag tyst, medan Felix mun rörde sig fort och glatt bakom mig. Vad han snackade om visste jag inte, då jag zoonat ut en aning och tappat bort mig helt i det hela.

Faktumet att vi träffats under gårdagen, och praktiskt taget hållit handen kom aldrig upp, vilket var skönt, då jag helst skippade den diskussionen. Jag kände ju honom knappt. Och dessutom hade jag ingen större förväntan på att vi skulle förbli vänner efter projektet var gjort och slutfört. Vi var alldeles för olika.

"Har du läst igenom pappret?", frågade jag när vi tillslut nått ett av grupprummen i biblioteket och klivit in där. Varsamt lade jag ner datorn på bordet intill en stol, och fumlade på skakade fingrar ut en hel del papper ur min pärm. Efter att jag fått ut allt och lagt ner det på bordet intill datorn, slog jag mig ner i en stol mittemot honom runt det runda bordet.

Framför mig såg jag hur Felix nickade och drog upp locket på sin egen dator, som var identisk lik min om man bortsåg från de olika klistermärkena omkring hans dators översida. "Jag hade tänkt att vi kunde lägga upp det lite såhär ..-", mumlade han lågt samtidigt som han i en varsam snurrade runt datorn och vinklade den mer åt mitt håll.

Han hade gjort en ganska lång lista över det hela, hur vi skulle ta oss fram och hur vi skulle göra den hela processen. Ämnet på arbetet hade vi redan bestämt och diskuterat under gårdagens lektion.

Än en gång zoonade jag sakta men säkert ut från det som Felix pratade om, hans siluett blev suddig framför mig och rösten allt tystare. Om det var faktumet att vi befann oss i ett litet, litet rum eller om det var något helt annat visste jag inte, vad det än var, så gjorde det mig oerhört nervös och såpass varm att skorporna omkring mina armar tillslut började klia.

"Andrea?", frågade Felix efter en stund, då han säkerligen insett att jag knappast lyssnat på ett ord av det han sagt och lagt märke till mitt stressade kliande. "Är allt okej? du är lite blek... -", han rynkade på pannan och vände bort blicken från dokumentet på datorn. "-Och du blöder.", han sträckte fram handen och grep tag om min arm för att därefter vinkla den mer åt sitt eget håll. Och det var inte förens då jag upptäckte att jag kliat håll på ett av utslagen och la märke till blodet som sakta men säkert sippra ner längst min arm.

Jag reste mig hastigt upp från bordet och drog armen ur hans grepp. "Jag behöver bara lite luft, kan du vänta lite ..", sade jag samtidigt som jag drog upp dörren till grupprummet och klev ut i den ödelagda hallen mellan de olika smårummen.

Felix var inte sen med att reagera och med att följa efter mig ut ur rummet. "Vill du att vi tar en paus en stund? Så kan vi kanske träffas efter skolan istället?"

(AN)

kort och udda slut, men det kommer säkerligen bli en aning lättare sedan när vi kommit in i boken ännu mer!!

Hoppas ni tycker om det, kram på er.