Invisible → o.m

kapitel 5

5/10/15

Felix perspektiv;

"Felix!", ropade Ogge från vardagsrummet och stoppade mina rörelser som hela tiden grävde djupare i godispåsen vi nyligen köpt för att dela på. Jag greppade tag om godis påsens kant med höger handen och lyfte upp mitt vattenfyllda glas i den andra, och började därefter röra mig utåt vardagsrummet, där både Ogge och Oscar befann sig i väntan på mig. "Vad är det?", frågade jag när jag nått soffans kant och böjde mig neråt bordet för att ställa ner både glaset och papperspåsen.

Han justerade sin postion en aning och drog åt sig godispåsen. "Någon ringde dig-", han kollade upp från påsens innehåll och proppade in en röd ferraribil i munnen. "Jag svarade, men personen la på när jag sa hej."

Jag rynkade förvirrat på näsan, knuffade undan Oscars fot som låg placerad på bordet för att kunna ta mig förbi honom och slängde mig sedan ner i en halvt liggande position på soffans breda schäslong. "Vem var det då?", jag ryckte åt mig påsen som han fortfarande grävde runt i, och gjorde mitt val till skillnad från honom snabbt och enkelt innan jag räckte tillbaka den till honom.

Han tuggade fortfarande för fullt på ferarribilen, då den säkerligen var lika hård och seg som dom godisarna alltid var. "Det var inget inlagt nummer iallafall-", sade han i sammanhanget som han mötte min blick och nonchalant ryckte på axlarna.

Jag sög in i ljudlig suck och grimaserade stramt. "Shit, tänk om det var ett fan eller nått.", mumlade jag samtidigt som jag drog av mig kepsen och lade den bredvid mig på soffan. Jag drog handen fram och tillbaka i håret några gånger innan jag övergav håret med handen och istället började pilla och sysselsätta mig med min mobil som Ogge säkerligen lagt på soffbordet, då den inte legat där tidigare.

Jag knappade in min fyrsiffriga kod och direkt när jag kom in uppenbarade sig de senaste samtal jag missat eller deltagit i. Och det översta var mycket riktigt ett främmande nummer som varken hade ett förnamn inlagt, eller ett efternamn. Personen hade ringt vid tio över sex, alltså för åtta minuter sedan nu.

Ogge böjde sig framåt och nickade kort när han såg min skärm. "Sa ju det, inget nummer.", han lutade sig tillbaka mot soffdynorna igen och återgick till sin egen mobil.

"Har du inte gett ditt nummer till någon tjej då?", sade Oscar samtidigt hasade sig upp i en mer sittande position, då han precis som mig legat i en halvliggande ställning ett tag nu. "Det måste du ju nästan gjort, det är ju konstigt om något hittat ditt nummer helt random."

Utan att svara på det han sagt höll jag fingret en stund mot numret, klickade på kopiera när det poppade upp och gick därefter in på safari och sökte upp eniro. Jag klistrade in numret i sökrutan överst på hemsidan och förde sedan fingret mot sök. Bara någon sekund därefter poppade ett namn samt adress upp på min skärm. Men namnet fick inte omedelbart ett ansikte, det tog en bra stund innan jag kom på vem det var.

Andrea Thor, tjejen jag fått som partner till engelskans grupparbete. Men mer en hennes namn och ålder, vilket var uppenbart, visste jag inte. Även fast det verkade som hon bott här i Stockholm majoriteten av sitt liv precis som mig, hade jag aldrig sett henne, eller iallafall lagt märke till henne.

"Jaha, hon.", mumlade jag lågt, mest för mig själv. Men när ogge lyfte blicken visste jag att han uppfattat mitt mummel. "Va? Vet du vem det är?", undrade han.

"Andrea Thor, jag ska göra ett grupparbete med henne i engelskan.", jag klickade undan Eniro som fortfarande låg uppe och gick istället in på twitter. Men då jag inte fann något intressant gick jag ut därifrån också.

"Vem sa du?", Ogge rynkade på näsan och lade ner mobilen i sitt knä. "Går hon i din klass eller va?"

Jag skakade på huvudet samtidigt som jag dämpade en gäst med hjälp av handen och återigen sträckte mig efter godispåsen som nu låg placerad på soffbordet. "Nej, ingen aning vad hon går faktiskt."

Mina ord fick honom att rynka på pannan ännu mer. "Gör ni grupparbeten med personer från andra klasser?", blev hans nästa fråga.

Jag nickade och svalde den söndertuggade godisbiten i min mun i sammanhanget av att jag återigen sträckte mig efter min mobil. "Mm."

"Är hon snygg då?", sade Oscar med ett brett flin över läpparna och drog för första gången åt sig godispåsen.

Jag lade huvudet på sned och ryckte på axlarna. "Hon är väl söt antar jag, dock har hon typ konstiga utslag över sina armar .. Men jag ville inte fråga.", jag rullade upp ärmen på min långärmade tröja en aning innan jag justerade min position och placerade en prydnadskudde bakom ryggen för bekvämlighetens skull.

Omedelbart tog Oscar sig upp från soffan och böjde sig neråt tidningskorgen vid soffans hörn. Efter att ha bläddrat runt bland de flesta säkerligen gamla tidningar rätade han på ryggen. "Vart är din skolkatalog?", frågade han med ett litet, litet leende över läpparna.

Jag proppade in ännu en godis i munnen och viftade sedan bortåt lådorna under tvns bänk med höger handen. "Typ tredje lådan till höger, vet dock inte om den ligger där forfarande."

Oscar var inte sen med att ta sig dit och börja rota runt bland de alla olika skolkatalogerna. I den lådan fanns det säkert tolv skolkataloger, det fanns säkert en för varje skolår jag gått hittills, och om det var så, då skulle det bli fler.

Utan att jag lagt märke till det hade Oscar funnit den rätta skolkatalogen med förra årets årtal på och ståendes börjat bläddra fram och tillbaka i den. "Går hon i tvåan?", frågade han när han trängt sig ner mellan mig och ogge i soffan.

Jag nickade kort och enkelt tills svars på frågan.

Vi bläddrade igenom de flesta klasser av tvåor utan att finna henne, dock fastnade dom båda lite här och var när de fastnar för någon snygg tjej, men ingen andrea hade vi hittat än.

Sista sidan med tvåor, vilket råkade vara humanistiska programmet fann jag direkt hennes för-och efternamn bland namnen på de olika raderna. "Där, Andrea Thor.", jag pekade på namnet och snappade direkt upp att hon skulle finnas på främre raden som nummer tre.

Egentligen borde jag kanske känt igen henne, i med att vi träffats tidigare under dagen. Men faktumet var att hon förändrats en hel del från förra året. Det blonda håret var betydligt kortare nu, klippt strax över axlarna och sidbenan på bilden hade ersatts med en mittbena.

På bilden var hon iklädd ett par svarta jeans med hål om vardera knä och en ganska tight kort, långärmad tröja i grått. På fötterna hade hon ett par helvita Nike air force.

Jag lät mitt finger kollidera med hennes ansikte på bilden. "Hon.", sade jag och flyttade undan fingret då jag insett att det enda om syntes var hennes kropp.

Dom båda sträckte sig framåt över min axel och studerade tyst bilden. Det var Oscar som först öppnade munnen för att säga något, "oj det där är ju min granne!", han lutade sig tillbaka mot soffdynorna strax bakom sig och gav ifrån sig ett kortvarigt skratt.

Jag himlade med ögonen och lät katalogens sidor gå igen framför mig. "Man lär sig något nytt varje dag!"

(AN)
Hoppas ni tycker om det, kram å puss polisbuss. - Elvira